EU biffar upp jakten på fildelare – var med och påverka förslaget till ny IPRED-lag

Nybloggat på HAX.5July.org:

IPRED 2 in the works — have your say »

EU tänker biffa upp jakten på fildelare. Men du har faktiskt en möjlighet att göra din röst hörd, när EU-kommissionen nu går ut med en allmän konsultation. Ta chansen att påverka!

Är EU på väg att skärpa piratlagen, IPRED?

Nybloggat på HAX.5July.org:

EU to beef up IPRED? »

EU:s italienska ordförandeskap öppnar för att skärpa den hårt kritiserade IPRED-lagen, trots att alla fakta talar emot en sådan skärpning.

It´s Politics, stupid!

Gång på gång slås jag av att så många missar vad politik handlar om: Att på ena eller andra sättet få som man vill.

Här gäller inte fair play.

Här gäller inga vanliga spelregler.

Löften och utfästelser kan ändras redan efter lunch.

Dokument kan vara missledande, även om de inte är direkt lögnaktiga.

Och även den politiker som inte ljuger, kan mycket väl undvika att säga hela sanningen.

Då måste man inta ett helikopterperspektiv: Se vilken linje ens motståndare brukar driva. Vilka allianser som finns. Vad motståndaren har försökt med tidigare. Vilka särintressen och vilket egenintresse som finns i ekvationen. Alla dokument måste detaljstuderas – så väl i jakt på vad som finns där som vad som inte finns där. Det är dumdristigt att ta något för givet.

Detta slår nästan aldrig fel. Ibland vinner man för att man hade rätt. Och när man förlorar, så visar det sig oftast att man lik förbannat hade rätt – och att det blev precis så illa som man fruktat. (FRA är ett exempel på det senare.)

Ta det här med ACTA. "Inga lagändringar kommer att krävas" påstår regeringen. Vi får väl se hur det blir med den saken. Justitieminister Ask (m) har redan fått backa från exakt detta påstående en gång tidigare.

Och exakt vad innebär detta – egentligen?

Ja, det är faktiskt helt korrekt att inga lagändringar krävs för att ACTA-avtalet till exempel skall göra det omöjligt för Europaparlamentet och riksdagen att avskaffa eller reformera IPRED-lagen.

Ja, det är korrekt att man inte föreslår någon ny lagstiftning på EU-nivå för att göra internetoperatörerna till internetpoliser. Det vill nämligen ACTA-avtalet att de skall bli frivilligt, på uppmaning av nöjesindustrin.

Det är nästan värre om ACTA-avtalet inte innebär några lagändringar än om det gör det. För nu ändrar man reglerna på ett sätt som kör över de demokratiskt valda organen och vanlig lagstiftning. Allt framförhandlat av ansiktslösa byråkrater, på hemliga möten.

En del annat, som blev för känsligt, har man plockat ut ur ACTA-avtalet – för att istället lägga in det i annan EU-lagstiftning. (Till exempel i den förgiftade dossiern Customs Enforcement of Intellectual Property.) Så i vissa fall stämmer det att ACTA i sig inte kräver några lagändringar – eftersom somligt istället ordnas genom separat lagstiftning, som formellt sett inte längre har med ACTA-avtalet att göra även om gränsen är hårfin.

Allt är med andra ord precis som vanligt i politiken: Maktapparaten försöker bluffa och luras.

ACTA-avtalet är i sammanhanget rena skolboksexemplet på fulspel.

Och nu: Fler internet-fientliga förslag i EU

I en färsk "roadmap"stakar EU:s Generaldirektorat för den Inre Marknaden ut vägen mot ännu mer övervakning av internet. Det är det gamla IPRED-direktivet, som gav oss den hårt kritiserade svenska IPRED-lagen, som skall pumpas upp. [PDF]

Så vid sidan av ACTA måste vi alltså även hålla ögonen på översynen av IPRED. Det är två delar av samma paket.

Vad kommissionens roadmap säger är att det nu gällande IPRED-direktivet måste skärpas. ("...the Directive seems not to be sufficient to effectively tackle IPR infringements on the Internet.")

Översynen kommer bland annat att omfatta internetoperatörernas ställning, skivbolagens tillgång till data om nätanvändare och skadestånd. Det anges tydligt att regelverket är tänkt att bli mer avskräckande.

Man säger dessutom – rakt ut – att IPRED bara skall vara ett av flera olika element för att bekämpa till exempel illegal fildelning. Vilket stämmer rätt väl med vårt intryck av att man försöker cementera fast dagens upphovsrättslagar i vart och vart annat papper som EU sprutar ur sig nu för tiden. Det stärker dessutom misstanken om att det är något djävulskap på gång i anslutning till översynen av EU:s e-handelsdirektiv.

Vi kan alltså vänta oss många fler förslag som landar i att inskränka internets frihet och att skydda nöjesindustrins förlegade affärsmodeller.

Gah! Det är bara måndag eftermiddag – och jag känner mig redan helt utmattad...

Se även La Quadrature: The EU Commission's Repressive Plans Beyond ACTA

(Nästa nätfintliga EU-papper ligger för övrigt redan framför mig, för närmare genomläsning. Men det får vi ta i morgon – så att vi kan hålla isär de olika bitarna.)

Se även: Juristens funderingar

EU:s webcensur: The Paper Trail

Revideringen av EU:s e-handelsdirektiv – en trojansk häst?

Det är många som vill ha mer information vad gäller EU:s möjliga planer på internetcensur. Så jag tillbringade onsdagskvällen – under den tysta nätstrejken mot SOPA – med att gräva i papper.

Detta kommer att bli en lång, men förhoppningsvis intressant bloggpost...

Att hitta dokumentation om EU:s planer (oavsett vad det handlar om) är komplicerat. Olika pusselbitar finns i olika dokument. Man måste vara uppmärksam på tidigare kända buzz-words och förslag (både sådana som gått igenom och sådana som avslagits). Detta är ett regelrätt detektivarbete. Inte minst eftersom EU:s dokumentation om saker och ting kan vara väldigt utspridd på olika politikområden, hos olika institutioner, på olika websidor och i olika fas av genomförande.

Vi börjar med COM(2011) 942 – A coherent framework for building trust in the Digital Single Market for e-commerce and online services. Detta är en förhandsflaggning om en översyn av EU:s e-handelsdirektiv (med mera).

En grundpelare i e-handelsdirektivet är principen om "mere conduit" – det vill säga att internetoperatörerna inte kan hållas ansvariga för vad deras kunder har för sig på internet. (På samma sätt som Posten inte kan hållas ansvarig för allt möjligt olagligt som varje dag skickas i brev och paket.)

Den första fråga som infinner sig är helt naturligt: Om man tänker omarbeta e-handelsdirektivet – kommer man då att ompröva eller förändra principen om mere conduit?

En ledtråd finns i en fotnot på sidan 13. "The notice and action procedures are those followed by the intermediary internet providers for the purpose of combating illegal content upon receipt of notification. The intermediary may, for example, take down illegal content, block it, or request that it be voluntarily taken down by the persons who posted it online."

Fotnoten är påhängd följande text på samma sida "In view of the growing volume of statutory and case-law in the Member States, it now appears necessary to set up a horizontal European framework for notice and action procedures."

Man säger alltså rakt ut att man vill se ett nytt EU-regelverk.

Internetsidor kan då tas ner eller blockeras – om de innehåller olagligt material. I vissa fall är det kanske inget att säga om. Problemet är att illegal content även omfattar sådant som bryter mot upphovsrätten. Och då är vi ute på ett gungfly. Är det upphovsrättsskyddad musik och filmer som ligger helt öppna? Är det länkar till sådant material? Eller är det (som i förslaget till den amerikanska SOPA-lagen) även sidor som länkar till andra sidor som på något sätt bryter mot upphovsrätten? Räknas även länkar till tidningsartiklar och annat nyhetsmaterial? Vissa mediehus tycks mena det. Och så vidare.

Det förefaller också oklart vem som kan be eller beordra internetleverantörerna att plocka bort material. Ingenstans hittar jag någon hänvisning till rättsliga instanser. Ser man till andra ledtrådar, som ACTA-avtalet, SOPA och IPRED finns det skäl att tro att det skall vara på uppmaning av upphovsrättsinnehavarna – det vill säga nöjesindustrin. Principen om privatiserad rättsskipning och privat utövande av det som en gång var statens våldsmonopol är ju redan fastslagen med IPRED-lagen.

Det rimliga i sammanhanget vore naturligtvis istället att om någon sida eller website skall plockas ner – vilket ändå ibland kan vara nödvändigt – då får det inte ske utan föregående rättslig prövning samt med möjlighet att överklaga.

(Om du tycker att du känner igen formuleringen ovan, då stämmer det. Detta är samma grundläggande princip för en rättsstat som Europaparlamentet, efter en hård fight, fick kommissionen och ministerrådet att gå med på vad gäller avstängning av fildelare. Principer om rättssäkerhet finns alltså redan i EU:s telekompaket. Ingenstans finns dock något som tyder på att kommissionen har tagit någon notis om detta vad gäller myntets andra sida – censur.)

Och oavsett om det är en åklagare, en domstol eller Disneys advokater som beordrar nedsläckning av en web-sida kvarstår gränsdragningsproblemet. Nästan vad som helst tycks nu för tiden kunna betraktas som upphovsrättsbrott. Det finns inte en blogg, inte en Facebookanvändare, inte en nyhetssite, inte en twittrare som inte på något sätt – i formell mening – bryter mot upphovsrätten direkt eller indirekt.

Det framgår, som synes, av texten att websidor kommer att plockas bort och att webplatser kommer att blockeras i större omfattning än vad som redan sker. Samt att det kommer ett "horisontellt" regelverk i EU för detta. Det talas också om att den som skall utföra nedsläckningen är internetoperatören (eller web-hotellet, får man anta).

Man är dock fortfarande en smula svävande på målet om mere conduit. Den frågan kan man närma sig genom att ställa sig frågan vad som händer om en internetoperatör vägrar ta ner en sida eller blockera en site, enligt ovan. (Det kommer att finnas gott om knepiga och principiellt intressanta gränsfall.) Rimligen kommer denna operatör då att ställas till ansvar. Ett regelverk måste ju kunna upprätthållas.

Och genast var principen om mere conduit urholkad. Möjligen skrotad. Men det kan vi inte veta helt säkert ännu – eftersom COM(2011) 942 ju bara är ett policypapper.

Så över till kommissionens arbetdokument SEC(2011) 1641 – Online services, including e-commerce, in the Single Market.

Detta är ett mycket snårigare dokument. Låt oss göra ett nedslag i punkt 3.4, som börjar på sidan 24. Här säger man att internetoperatörernas ansvar behöver "förtydligas".

Man utgår från redan existerande "Notice-and-takedown procedures". Detta är tydligen – eftersom man tar upp det – något som skall upp på bordet i samband med översynen av e-handelsdirektivet. Även direktivets regel om att nätoperatörerna inte aktivt skall behöva vara nätpoliser är en fråga som lyfts fram. Alltså är även detta uppe till diskussion.

En annan sak som kastas upp i luften är om till exempel Youtube, Facebook, bloggar, forum och sökmotorer som Google skall omfattas av mere conduit / safe harbour-principerna. I dokumentets punkt 3.4.2.2 tycks man mena att så nog inte bör vara fallet. Ekot från den amerikanska SOPA-striden är tydligt.

Men detta dokument (som för övrigt borde skrämma livet ur alla som sysslar med SEO och nätannonsering) är som sagt bara ett arbetspapper. Som sådant visar det dock vad det är man diskuterar – och ser behov av att ta tag i.

Och även om man lämnar detta dokument helt utan avseende, så är ju ovan nämnda COM(2011) 942 i sig något av en smoking gun.

Det stora mönstret – som går igen i i princip alla dokument på området – är att man försöker "korsbefrukta" upphovsrättsfrågor och telekomfrågor. Målet tycks vara att de skall vara så insnärjda i varandra att eventuella framtida reformer – som kanske skulle kunna gå åt andra hållet – skall vara oerhört svåra att genomföra.

Kommissionens översyn av e-handelsdirektivet passar dessutom väl som en pusselbit, vad gäller ACTA-avtalet. Upphovsrättsindustrins våta dröm i ACTA är att internetoperatörerna skall tvingas bli nätpoliser och samarbeta med dem – i ett samarbete som ligger utanför rättsväsendets domäner. Ett "frivilligt" samarbete som varken bekymrar sig om bevis, rättslig prövning eller möjlighet att överklaga.

Vi skall också hålla i minnet att EU:s arbete med den straffrättsliga delen av piratjägarlagen IPRED har hållits märkligt dold från insyn och debatt, i Isengårds (kommssionens) inre. Detta är en fråga som har förhalats så länge att det börjar bli direkt löjligt. IPRED är dock till sin natur ytterligare en spik i integritetens och det fria internets kista. Det är tämligen uppenbart att IPRED2 skulle passa som hand i handske med ett mer repressivt e-handelsdirektiv.

Man kan också nämna den utvärdering och omarbetning av EU:s datalagringsdirektiv som är på gång. Är det någon som tror något annat än att kommissionen kommer att landa i en skärpning och ändamålsglidning, som är mer i linje med upphovsrättsindustrins krav? Med utökad och anpassad datalagring kommer nöjesindustrin att kunna stämma fildelare på löpande band. Att medborgarnas rätt till privatliv samtidigt rycks undan tar man ingen hänsyn till.

Och då har vi ändå bara skrapat på ytan. Här finns stora mängder dokument att läsa och många andra EU-dossierer som har kopplingar till frågan. Men förhoppningsvis har jag kunnat ge en fingervisning när det gäller vad som finns i EU:s maskineri och var man kan finna en del (om än lågmäld) information om det.

För att något skall bli lagstiftning måste det dock (normalt sett) genom Europaparlamentet. Och där finns det pirater som är beredda att slåss.

E-handelsdirektivet – detta käcka, positiva och visionära papper om att underlätta e-handel i EU för både kunder och företag. Vad passar väl bättre som trojansk häst för upphovsrättslobbyisterna? Men de skall veta att vi ser vad de håller på med...

Länkar:

Dr Monica Horten vid Westminster University är en av de ledande forskarna vad gäller EU:s regelverk på telekomområdet. Hon är aktuell med boken The Copyright Enforcement Enigma. Hennes analys är i allt väsentligt den samma som min.

Och från aktivisthåll hörs samma budskap från välkända franska La Quadrature du Net.

Se även min tidigare bloggpost om detta ämne och kommentarerna, som har en del matnyttigt att tillföra.

EU trappar upp jakten på fildelare

I morgon släpper EU-Kommissionen sin "intellectual property rights strategy". Det vill säga en plan för hur den vill bekämpa till exempel fildelning.

Information har redan börjat läcka ut. Några axplock...

• Internetoperatörerna kommer att tvingas bli nätpoliser.
• Nöjesindustrins krav sätts framför den klassiska rättsstatens liturgi.
• IPRED-direktivet skall skärpas.
• Man vill se teknisk blockering av delar av internet.

Kantigt och farligt. Vilket var ungefär vad man kunde vänta sig.

Nu måste vi få en debatt om vad som händer om internetoperatörerna blir ansvariga för att stoppa sådan nättrafik som staten eller privata aktörer ogillar. Risken är att vi kommer att få ett censurerat, ängsligt, ointressant och tillrättalagt nät. Risken för inskränkningar i de medborgerliga fri- och rättigheterna blir uppenbar.

Läs mer hos La Quadrature...

09STOCKHOLM141 - Reality Check

Mer om – 09STOCKHOLM141 – det amerikanska ambassadtelegram som visar hur USA försöker påverka svensk politik vad gäller fildelning, internet och övervakning. Och låt oss nu försöka hålla huvudet kallt...

För många av de inblandade politikerna och för större delen av media är detta inte speciellt märkvärdigt. Kommersiella amerikanska intressen lobbar för sin sak och får sitt handelsdepartement och sin utrikesförvaltning att stödja dem. Amerikanska ambassader lobbar sedan olika länder, till exempel Sverige, i dessa frågor. Regeringen lyssnar och för samtal. Vissa påtryckningar mot vårt land förekommer i dessa samtal. Men inte ens det uppfattas som speciellt anmärkningsvärt av de inblandade.

Vad är då detta? Och vad innebär det?

EU: Frågetecken om IPRED2 och ACTA

EU gav oss IPRED, som i Sverige omsattes i den lag som innebär att skivbolagen får större befogenheter än polisen i sin jakt på fildelare. Det var IPRED1, som handlar om civilrätt. Det finns även ett IPRED2, som tillsvidare har fastnat i ministerrådets kvarnar. Det handlar om straffrätt, det vill säga att sända ut polisen att jaga vanliga fildelare och att eventuellt kasta dem i fängelse.

På dagens utfrågning i Europaparlamentet av Viviane Reding - blivande kommissionär för "rättvisa, grundläggande rättigheter och medborgarskap" - hände ett par saker som kan ha betydelse i detta sammanhang.

Dels gjorde Reding klart att hon ser en uppenbar och tydlig skillnad mellan varuförfalskning och fildelning. Det är välkommet. Det går för övrigt helt på tvärs med vad ministerrådet nu sysslar med. Och det rimmar, vad jag kan förstå, illa med IPRED2 - som inte gör samma åtskillnad.

Reding och Malmström kommer också att lägga fram ett lagförslag vad gäller just varuförfalskning (counterfeiting). Också det pekar på att man bryter ut en del ur IPRED2, som därmed borde bli inaktuellt och åka i papperskorgen.

Hon underströk även att med det nya fördraget, så måste alla förslag som kommer från kommissionen undergå "an impact assesment on fundamental rights". Det verkar ju sunt. Man kan undra om det även gäller saker som redan ligger i pipelinen, som IPRED2.

Detta, sa hon, gäller även för internationella avtal. Vilket ju känns som en markering i fråga om ACTA-avtalet. Men det är möjligt att jag övertolkar henne på den punkten.

Brasklappen här är att Reding inte verkar veta speciellt mycket om IPRED2 - vilket blev tydligt när Christian Engström (pp) ställde en uppföljande fråga till henne om den saken.

Hur som helst så verkar Redings tankar om framtiden göra IPRED2 inaktuellt. Därmed bör den nya kommissionen också dra tillbaka hela detta förslag, vilket den lär ha befogenhet att göra.

Läs mer hos Christian Engström, Pirate MEP.

Och sedan kommer IPRED2

Striden om IPRED1 / piratjägarlagen har handlat om civilrättsliga frågor, där någon stämmer någon annan för att få ett skadestånd. Här ges en part tillgång till statens tvångsmakt – och den andra parten får till en början inte ens veta vad som är på gång. Sedan, när processen startat, får den som anklagas för fildelning försöka bevisa sin oskuld.

Men så småningom kommer även IPRED2. Detta förslag, som nu långsamt dras i EU:s beslutsprocess, är den straffrättsliga versionen.

Den är tänkt att göra det möjligt att sätta folk i fängelse för fildelning. Vilket väl är att... ta i.

Här gäller det att hålla ögonen öppna. Den svenska regeringen verkar ju inte allt för angelägen att stoppa galenskaper på dessa områden, om de kommer från EU. Och från sosseriet hörs, som vanligt, inget alls.