Rasmus på Copyriot bloggar om RSS-döden med anledning av att Google Reader nu stängs ner. »
Han pekar på skillnaden mellan verktyg och plattformar på internet. Verktyg – som RSS – där användarna bygger en miljö som passar just dem. Eller plattformar – som Facebook och G+ – där användarna förväntas underordna sig ett system.
Frihet att själv välja. Eller likriktning och centralstyrning?
Vill man vara bara en liten smula konspiratorisk, då skulle man kunna få för sig att det är här och nu som nöjesindustrin, de gamla mediehusen, upphovsrättsadvokaterna, ängsliga politiker och de nationella säkerhetsorganen tar makten över internet.
Nätet kommer förmodligen att fortsätta vara en utmärkt marknadsplats, förhoppningsvis även för mycket små aktörer. Men till exempel samhällskritik, demokratifrågor och aktivism riskerar att marginaliseras. När länkkulturen (som redan har gått ner på sparlåga i dessa kretar) mister delar av sitt nervsystem och många får anledning att bygga om sina läslistor – då kommer det smala och viktiga att föra en allt mer tynande tillvaro.
Och det är inte bara att säga att RSS-flödena finns kvar ändå och att man kan fortsätta bestämma själv. Om man tittar lite närmare, så har flera web-browsers och andra aktörer i nätekonomin redan börja plocka bort underliggande teknik för RSS. Vi är på väg i hög fart rakt in i det här, just nu.
Nej, det är inte så att samhällskritiska bloggar, Wikileaks och smala filosofiska forum kommer att stängas ner. De kommer bara att ställas (ännu mer) vid sidan av internets stora motorvägar.
Och nej, det är inte som att någon har suttit och konstruerat någon ondskefull plan. Det bara blev så här. Ömsesidigt samförstånd, korporativism, fruktan, girighet och inkompetens är krafter som alltid samverkar och som aldrig vilar.
Nu är frågan vad nätet kan och kommer att göra för att skapa en ljusare framtid.
Se även: As Google Reader goes offline, those living under censorship lose vital news source »
