Det amerikanska presidentvalet befäster den märkliga bilden av att man skulle behöva välja mellan ekonomisk frihet och personlig frihet.
Om man respekterar människor som individer, deras fria val och om man är beredd att ge dem ansvar – då borde man vara för både ekonomisk och personlig frihet. Allt annat är att ha ett inkonsekvent förhållningssätt till frihetens idéer.
Nu är det naturligtvis så att detta bara är den ytliga bilden av det amerikanska presidentvalet. I verkligheten är båda kandidaterna klåfingriga förmyndare som är villiga att använda tvång för att få folk att göra som de vill. Båda är både Big Government och Big Business. Det handlar bara om makt.
Obama begriper inte ekonomi och Romney respekterar inte människors fria val. Fredspristagaren Obama har kommit undan med krigföring i fjärran länder, som hade orsakat massiva demonstrationer om det skett under det andra partiets skift. Romney är en neocon vars elitism inte bygger på människors meriter och handlingar, utan på vad som anses vara politiskt önskvärt.
Amerikansk politik perverterar begreppen liberalism och konservatism. Socialism är inte liberalism. Korporativism är inte konservatism.
Tyvärr tycks det tredje alternativet – en libertarianism som omfamnar både ekonomisk och personlig frihet – aldrig få luft under vingarna. Och tyvärr tycks de libertarianska kandidaterna aldrig vara helt konsekventa.
Jag känner verkligen ingen entusiasm inför veckans presidentval i USA.