Pastor Terry Jones – som verkar i Dove World Outreach Center i Gainsville, Florida – har instiftat "Internationella dagen för koranbränning". Den elfte september, till råga på allt.
Tja... Pastor Jones har förvisso full rätt att bränna koranen om han vill. Han har rätt att hata hur mycket han vill, så länge han inte hotar sina hatobjekts säkerhet, egendom och rättigheter. Han har rätt att vara skogstokig.
Men bara för att jag anser att han har rätt att hitta på knasigheter tänker jag inte låta bli att kritisera hans tilltag.
En tråkig sak i det hela är att koranbränning är ett så plumpt, simpelt och tråkigt tilltag. Muhammedkarikatyrerna och Vilks rondellhund var
yttranden. De
tillförde något. De hade ett konstnärligt värde. Och det gav oss en välbehövlig diskussion om yttrandefrihet. Intellektuellt befinner sig dessa verk skyhögt över bokbål. Inte ens om man ser pastor Jones koranbränning som en konstnärlig installation är den speciellt originell, bara ytlig och billig.
För mig framstår det hela som en religions hatiska fundamentalister som gör allt de kan för att reta upp en annan religions hatiska fundamentalister. Vilket säkert kommer att lyckas. Och skall man reta upp islamistiska fundamentalister –
vilket man på goda grunder mycket väl kan göra – då tycker jag ändå att det vore på sin plats om man hade ett högre eller ädlare motiv än att bara vara elak.
Detta kan mycket väl landa i nya terroristattentat. Vilket kommer att späda på terroristnojan, öka övervakningen och inskränka våra fri- och rättigheter ytterligare. Det kommer inte att göra kampen för frihet, integritet, rättssäkerhet och medborgerliga fri- och rättigheter enklare. Så det känns lite snopet att detta kan komma att ske på grund av något så fånigt som kristen religiös fundamentalism.
Men det är som det är. Vem har påstått att kampen för frihet skulle vara enkel?
Även om religion bara är allmänfarligt hokus pokus – så har dess utövare och företrädare rätt att kämpa för sina idéer på samma sätt som till exempel politiska grupperingar har rätt att slåss för sina. Att pastor Jones väljer en hatisk metod, hämtad från Nazityskland, säger dock mest om honom själv och hans religion.
(För säkerhets skull: Detta är
mina åsikter. Jag har ingen aning om Piratpartiet tycker något om saken och i så fall vad. Men jag kommer ändå att tagga denna bloggpost som piratfrågor – eftersom det hela trots allt är något slags yttrande- och religionsfrihetsfråga, som kan vara intressant att diskutera.)