Riskkapital

Byggboom och möjlig bostadsbubbla – i Kabul!

Hmmm...

Religion dödar!

Jag blir beklämd över den här koranbrännings-historien.

Visst, den amerikanske fnosk-pastorn Terry Jones har rätt att bränna vilka böcker han vill. Men det går inte att komma runt att det har fått konsekvenser. Genom sina handlingar har Jones fått blod på sina händer.

Och de muslimska reaktionerna är gräsliga de också. Man kräver att västvärlden skall avskaffa sin yttrandefrihet. Och om pastor Jones indirekt är ansvarig för hetsat fram anfallet mot FN-basen i Kandahar, så är det ändå den islamistiska lynchmobben som bär det direkta ansvaret.

Det riktigt sjuka i allt det här är att det är en strid om fantasifoster – av typen mitt kringsvävande andeväsen är bättre än ditt kringsvävande andeväsen. Tro. Fixa idéer. Fanatism kring saker som inte finns på riktigt.

För min del får folk tro på vad de vill. Eller låta bli. Men det är inte acceptabelt när deras fantasier går ut över andra människor.

Summerar man det hela, då blir svaret det ständiga: Religion dödar!

SR 1 | SR 2 | Aftonbladet

Självmordsbombaren

Det är ännu tidigt, men mycket talar för att det var en självmordsbombare som försökte genomföra ett attentat i julhandeln i Stockholms city i går. Och vad jag kan förstå framförde han två skäl för att skrida till verket.

Dels ville han protestera mot den svenska yttrandefriheten – manifesterad i att vi tillåter konstnären Lars Vilks att verka fritt.

Att inskränka vår yttrandefrihet – frivilligt eller under hot – får naturligtvis aldrig bli aktuellt. Jag är dock en smula orolig för att somliga kommer att vackla på den punkten.

Dels ville attentatsmannen protestera mot den svenska truppnärvaron i Afghanistan. Det där är lite knepigare. Det är nämligen ett problem som vi svenskar har dragit på oss själva – och som nu flyttar kriget till våra gator.

Men jag är helt säker på att regeringen kommer att försöka spinna det hela till att bli tvärt om – till att detta bara är ytterligare ett skäl för våra trupper att stanna i Afghanistan.

För övrigt misstänker jag att regeringen, hemliga polisen och oppositionens hökar i smyg är lika överförtjusta som sverigedemokraterna. Detta kommer att användas som skäl för att rulla ut övervakningsstaten i ännu snabbare takt. Det kommer att göra politikerna än vårdslösare med våra fri- och rättigheter i namn av war on terror. Det kommer att användas som ursäkt för mer hemlig utrikespolitik. Fungerade inte lejonpulvret? Mera lejonpulver! Typ.

Nu gäller det att vara på sin vakt, så att inte allt går över styr.

Samtidigt, i Afghanistan...

Europaparlamentet har en rapport (A-7-0333/2010) om situationen i Afghanistan på sitt bord. Några korta utdrag...

• Amerikanska företrädare bekräftar att al-Qaida i princip inte har någon närvaro i Afghanistan längre. (Istället är det lokala talibaner vi slåss emot.)
• I den afghanska poliskåren kan 90 procent varken läsa eller skriva, 20 procent går på droger, 30 procent bara försvinner varje år och ungefär 1.000 dödas årligen.
• Kostnaden för kriget är c:a 300 miljarder USD. Vilket motsvarar 20 gånger Afghanistans BNP.
• Korruptionen motsvarar en fjärdedel av landets BNP.
• Sedan år 2002 har barnadödligheten ökat, medellivslängden sjunkit och analfabetismen ökat.
• Kvinnornas politiska, civila och sociala rättigheter har försämrats de senaste åren.
• Fattigdomen har ökat och arealen odlingsbar mark har minskat.
• Opiumexporten står för en fjärdedel av Afghanistans export. Men mindre än fem procent av intäkterna går till talibanerna. Bönderna tar drygt 20 procent. Resten av opiumpengarna, sisådär tre fjärdedelar, går till lokala politiker och byråkrater, polisen och lokala drogmäklare.

Så man får nog - tyvärr - säga att våra insatser i Afghanistan går... sådär.

Wikileaks: EU har givit upp om Afghanistan

Enligt ytterligare en Wikileaks-läcka har EU i princip givit upp hoppet om demokrati och fred i Afghanistan. Enda skälet till att EU-länderna fortsätter sin militära närvaro är för att hålla USA på gott humör.

Deprimerande, på så många sätt...

Morgonens Wikileaks-nyheter

Så ville Ahlin (s) sälja in kriget till svenskarna.

Den förra brittiska regeringen mörkade en utredning om kriget i Irak för att skydda amerikanska intressen.

USA: Afghanistan-dagböckerna har inte skadat

Pentagon och Nato bekräftar nu att sommarens Wikileaks-läcka med dokument från kriget i Afghanistan inte har försatt någon person i direkt fara.

Det kunde man i och för sig ha räknat ut redan då. Innan publiceringen gick inte bara Wikileaks, utan även Der Spiegel, The Guardian och New York Times igenom allt material – för att försäkra sig om att inte utsätta enskilda för fara. (Vilket vi var många som försökte påpeka. Men just då var tonläget sådant att ingen ville lyssna på det örat...)

Man kan alltså sammanfatta sommarens läcka med att den i princip bara har resulterat i att vi – medborgarna i de länder som har trupp i Afghanistan – har fått reda på vad som sker i vårt namn. Vilket torde vara en bra sak.

Mörkrets hjärta

USA:s försvarsdepartement planerar att köpa upp och förstöra överste Anthony Shaffers krigsmemoarer från Afghanistan – Operation Dark Heart.

Boken godkändes först av den amerikanska armén. Vilket torde tyda på att den i vart fall inte innehåller något som är uppenbart farligt. Men sedan satte de paranoida spionorganisationerna klorna i den...

Till att börja med väcker detta åter frågor som: Vad är det med kriget i Afghanistan som medborgare och media inte kan få veta? Vad är det man gör i folkets namn och för folkets pengar som måste undanhållas folket?

Sedan kan man undra vilken planet det amerikanska försvarsdepartementet bor på – om de tror att information som finns i en tryckt bok går att hålla hemlig? Massor av människor har varit inblandade i produktionen, så det skulle förvåna mig mycket om innehållet inte kommer att läcka.

Och så var det här med att förstöra böcker i namn av war on terror. Mig ger det oerhört dåliga vibbar.

Till sist kan man undra var alla kulturmänniskor håller hus? De som brukar skriva sånger, göra filmer, knåpa ihop pjäser, måla tavlor och författa böcker om allt mellan himmel och jord som de uppfattar som fel eller orättvist. Varför är det så sällan man ser dem protestera mot de inskränkningar av de medborgerliga fri- och rättigheterna som sker i namn av war on terror? Mot den övervakningsstat som rullas ut i allt fler länder? Håller kulturen på att kapitulera inför makten? Har självcensuren nu helt tagit över?

Den så kallade verkligheten

I en artikel i dagens DN beskrivs på ett bra sätt hur den officiella informationen från kriget i Afghanistan ger en synnerligen ofullständig bild.

Utdragna, hårda strider med svensk trupp inblandad rapporteras av försvarsmakten bara i snustorra, mycket korta notiser – som inte ger speciellt mycket information om vad som verkligen sker.

Via officiella kanaler får vi medborgare alltså inte den information vi borde kunna kräva, om vad som sker i vårt namn och för våra skattepengar. Riskerna som svensk militär personal utsätts för bagatelliseras. Detta leder till att svenska folket inte kan bedöma vad som sker, inte kan påverka det som sker eller ställa sina politiker till svars. Det är ett demokratiskt problem.

Därför behövs alternativa informationskanaler, som Wikileaks.

Uppdatering: Se även SvD.

Wikileaks: Bryr sig någon om substansen?

En liten tanke med anledning av Wikileaks publicering av krigsdagböckerna från Afghanistan...

Wikileaks som sådant hypas (förvisso välförtjänt) i media. Och det råder en omfattande debatt om dess arbetsformer.

Men bryr sig någon om substansen i materialet? Att Pakistan förmodligen dubbelspelar med talibanerna? Att Iran tycks förse talibanerna med luftvärnsrobotar? Alla händelser i kriget där oskyldiga har fått sätta livet till?

Man ser väldigt lite av sådant i media. Vilket är tråkigt. Hela vitsen med läckor är ju att det läckta materialet skall analyseras, debatteras och förhoppningsvis leda till något slags förändring.

Kan det vara så enkelt att media i dag är så streamlinade att de inte har tid och resurser för att analysera ett så här omfattande material? Jag börjar nästan tro det.

Möjligen hade det varit bättre – om man ser till substans – att läcka ut lite i taget. Som det är nu drunknar viktig information i den stora volymen material. Men det är en kommentar från läktaren.

Vad hände med Sahlin?

Ena vecka står de rödgröna och presenterar åsikten att USA bör dra sig tillbaka från samtliga sina militärbaser runt om i världen. Vilket verkar ogenomtänkt.

Sedan åker Mona Sahlin till Afghanistan. När hon nu är tillbaka går hon omkring och mumlar om att Sveriges engagemang i Afghanistan är viktigt.

Man undrar vad som hände. Man undrar vad de andra rödgröna säger om det. Och man kan notera att den rödgröna utrikespolitiken är väldigt... vid. Och grund.

Kriget i Afghanistan - nu på Wikileaks

SvD | DN | Aftonbladet | Expressen | Hans Blogg
BBC | The Daily Telegraph | CNN | Washington Post | New York Times
The Guardian livebloggar

Wikileaks

Bra journalistik är obekväm. Allt annat är reklam.

Uppdatering:

Mer input och länkar på Hans Blogg: Wikileaks släppte INTE rubbet!

Samtidigt, i den så kallade verkligheten...

Den här hade jag missat: Ola Wong i SvD – Gruppkramar bakom misslyckade attentat.

Denna krönika beskriver vilka klantarslen al-Qaida och talibanerna (möjligen) är. Rätt underhållande. Två citat...

"...talibanerna är världens sämsta självmordsbombare. Bara en av två lyckas döda fler än sig själv."

"Om man går ner till den svenska gärdsgårdserien så har vi den brännskadade 19-åringen som är anklagad för mordbrand mot Lars Vilks. Han är misstänkt för att ha råkat sätta eld på sig själv när han försökte elda upp Vilks hus."

Som Wong konstaterar är al-Qaida, talibanerna och deras hang arounds ofta muppar. Vilket förtjänar att påpekas och upprepas. Religiöst tossiga muppar. Förvisso inte ofarliga. Men betydligt mindre farliga än våra politiska ledare, av något skäl, vill ge intryck av.

Frågan är dock om inte vi i väst är större muppar. Vi gick på deras terrortaktik och lät oss provoceras in i ett tröstlöst evighetskrig i Afghanistan. Vi har ställt rättssäkerheten, integriteten och allt sunt förnuft åt sidan i vårt war on terror. Vi har själva börjat inskränka de fri- och rättigheter som talibanerna så hett hatar. Missriktad fruktan har fått oss att börja tumma på yttrandefriheten och ålägga oss självcensur.

Stay calm... Stay calm.

(Tipstack: Hans)

Svin!

Talibanerna förnekar sig aldrig. Fy fan!

Wikileaks: Inför Granai-videon

Wikileaks har ju utlovat en ny film, som visar hur en amerikansk bombraid i Afghanistan går förfärligt fel.

Samtidigt finns det tecken som tyder på att "någon" inte alls är road. Antingen är Wikileaks-teamet verkligen övervakat, eller också har de nerverna utanpå kroppen.

Läs denna artikel i The Times och gör din egen bedömning...

Ifall någon undrade

Talibaner är kräk.

FRA: Afghanistan-argumentet

I SVT-dokumentären om FRA som sändes i kväll lades korten, delvis, på bordet om det så kallade Afghanistan-argumentet. Det går ut på att FRA:s verksamhet skall vara viktig för att skydda svensk trupp i Afghanistan.

Som väntat blev svaret (eller så mycket av svaret som vi fick) att det handlar om att byta information med andra länder. Att USA är ett av dessa länder är knappast någon hemlighet.

Detta väcker ett par frågor...

Är svensk trupp – som slåss sida vid sida med USA i Afghanistan – verkligen beroende av byteshandel med amerikanarna för att de skall dela med sig av information som är viktig för en gemensam militär insats? Det låter fullständigt orimligt. Om USA inte frivilligt delar med sig av sådan information, då existerar över huvud taget inte det förtroende våra två länder emellan som krävs för att vi skall kunna delta i militära insatser tillsammans med USA.

Och så finns möjligheten att vi byter information av betydelse med andra länder. Vi får inte veta vilken information Sverige lämnar ut. Inte heller vilken information vi får. Allt vi vet är att utrikesministern medgett att det kan handla om diktaturer.

Svenska staten menar alltså att det krävs automatiserad massavlyssning av hela svenska folket – för att vi skall kunna flirta med diktaturer i utbyte mot information. Detta känns oerhört vanskligt. Vad är det för information vi delar med oss av? Handlar det, till exempel, om sådan information som dessa regimer kan använda för att förtrycka sin egen opposition?

I så fall är den svenska insatsen i Afghanistan inte värd det.

Jag har varit för att internationella styrkor befriat folket i Afghanistan från talibanernas förtryck. Jag har varit för att man med långsiktiga medel försöker bygga en stabil demokrati i Afghanistan. Jag har även accepterat att Sverige är en del i detta arbete.

Men om priset för detta är att svenska folket skall massövervakas och att vi springer ärenden åt diktaturer – då är priset på tok för högt. Då anser jag att svensk militär omedelbart bör kallas hem från Afghanistan.

Även argumentet att svensk underrättelsetjänst behöver massavlyssna svenska folket för att kunna röra sig i de finare kretsarna i underrättelsesammanhang är orimligt. Vi får inte offra vår frihet, integritet och demokratiska grundprinciper bara för att vi vill vara populära hos CIA, MI6 och DGSE. Man kan och får inte vara uppfylld av sin egen fåfänga så till den milda grad att den blir ett hot mot ett fritt och öppet samhälle.

Skriv på!

Sayed Pervez Kambaksh är 23 år gammal, bor i Afghanistan och studerar journalistik.

Han har dömts till döden – för att ha laddat ner en rapport från internet som hävdar att sann islam inte rättfärdigar kvinnoförtryck.

Läs hela historien här. | Skriv på protestlistan här!

Hjälp till att sprida information om protestlistan!

Krig är inget nio till fem-jobb!

De närmaste dagarna kommer vi att få se en hel del om rapporter som hävdar att allt håller på att gå över styr i Afghanistan. Hur korrekta dessa rapporter är vet jag inte. (Även om det faktum att SR Ekot varit bland de första att göra reklam för dem gör mig misstänksam.) Men stämmer rapporterna vore det skit.

Rent allmänt får det mig att fundera lite över vänsterns surrande över amerikansk militär imperialism och högerns tal om USA som den enda trovärdiga världspolisen. För hur framgångsrik är den amerikanska militärmakten, egentligen?

Andra världskriget slutade någorlunda bra. (Om man bortser från detaljen att halva Europa förslavades under kommunismen.) Men det var ju snarare ett gigantiskt grupparbete än en renodlad amerikansk militär insats. Och vi skall hålla i minnet att innan Pearl Harbour så var det samma slags människor i USA som ville lämna Europa i sticket som i dag vill överge Irak. Ett annat slags amerikaner slogs och dog för vår frihet.

Kalla kriget var utan tvekan en framgång. Reagan rustade brallorna av ryssen, så till den milda grad att hela det europeiska kommunistiska systemet kollapsade. Och kalla kriget hade mycket tydliga militära attribut. Men egentligen var det ett ekonomiskt chickenrace, som Sovjetunionen aldrig kunde vinna. Så det räknas ändå inte riktigt som en militär seger.

I dag har vi Irak och Afghanistan, där det vore förmätet att spå en utgång – där vi ändå får hoppas att frihet, demokrati och fred blir utfallet. Problemet är att USA:s engagemang i dessa länder är halvmesyrer. Man satsar inte tillräckligt för att vara säkra på att vinna. Det verkar som om politikerna och delar av militärledningen inte riktigt fattat att det faktiskt är krig man är inblandade i. Och det är en rätt allvarlig grej.

Så hur ser då den amerikanska moderna militära historien ut i övrigt?

Operation Dessert Storm – Kuwait befriades, men man avbröt helt obegripligt när halva jobbet var gjort. Saddam Hussein fick sitta kvar som diktator och USA svek sina lokala allierade svårt. Problemen sköts på framtiden.

Somalia? Inte så kul.

Grenada? Fortfarande kan man fråga sig om det var ett inrikespolitiskt PR-trick eller en riktig invasion. Hur som helst var fiendens resurser milt uttryck underlägsna. Vilket även kan sägas när det gäller Panama.

Vietnam? Down in flames. Fast med den oväntade twisten att de segrande nordvietnamesiska kommunisterna så småningom skulle visa sig vara mest intresserade av att dricka Coca-Cola och tillverka Nike-dojor.

Korea? Får väl ses som en halv seger, även om den norra delen av landet fortfarande lider under en av världens jävligaste diktaturer.

Grisbukten? Absolut inte! Kubakrisen? Jo, även om den mest handlade om att undvika en militär konflikt.

Och så där fortsätter det. Den amerikanska militären har inte alls ett så lysande track-record som folk ofta påstår.

Utan att på något sätt vilja förringa de modiga människor som tar värvning och slåss för frihet och demokrati, så är jag lite skeptisk till den amerikanska militären. På ett politiskt och administrativt plan. Med Parkinsons lagar i minne.

På något sätt verkar den ha reducerats till en beväpnad gren av den offentliga sektorn – styrd av byråkrater, beancounters och konsulter.

Jämför med britterna. De har i vart fall fortfarande en image av att vara Blitzens barnbarn. Brittiska kryssare som tar sig genom sjöhävningen till Falklandsöarna. Tuffa jävlar som lever på torra skorpor och radioaktivt avloppsvatten som de filtrerat genom en smutsig strumpa. Typ. Men det är möjligt att jag har fel.

Länkar:
Afghanska regimen faller utan mer stöd.
Afghanistan at a crossroads - study.
Pickering/Jones Afghanistan Study Group Ponders American/NATO Failure in Afghanistan.

Samtidigt i Afghanistan...

I Afghanistan har en 23-årig journalist dömts till döden för att ha spridit texter som ifrågasätter Koranen och kvinnors roll i Islam.

Länk »