Vad är fildelning? Egentligen?

En sak stör mig allvarligt i debatten om IPRED1 / piratjägarlagen:

Man debatterar åtgärder och lagstiftning mot något som lagstiftarna aldrig har definerat vad det egentligen är!

De som fildelar stjäl inte. De kopierar. Det är en våldsam skillnad. Att stjäla är att ta ifrån någon annan dennes egendom. Att kopiera är att duplicera utan att lägga beslag på originalet.

Folkpartiets Johan Pehrson är en av de politiker som helt missat detta. Istället påstår han att fildelning är som att stjäla grannens gräsklippare.

Den som inte vill förstå skillnaden mellan stöld och kopiering gör sig antingen dum för att slippa principdebatten – eller försöker bluffa till sig billiga poäng på ett ohederligt sätt.

Så vad är då (olovlig) fildelning?

Om jag för en sekund får hjälpa upphovsrättsägarna att formulera sig (för även de uttrycker sig på tok för slarvigt) – så är problematisk fildelning när någon tar del av ett verk utan att fråga om lov eller erlägga den ersättning som ägaren eventuellt vill ha för att andra skall få ta del av verket.

Det är inte säkert att detta är lika med en utebliven inkomst. Det finns inget som säger att Kalle – bara för att han laddar hem Bethovens ofullbordade symfoni – i annat fall skulle ha köpt den. Det är rent av troligare att han hade avstått från ett köp.

Att automatiskt sätta likhetstecken mellan all olovlig nedladdning vid fildelning och utebliven inkomst av en viss storlek är därför inte korrekt.

Därmed inte annat sagt än att det kan finnas ett sådant samband i en del fall.

Och då har vi något som liknar en första definition på banan: Fildelning är – i vissa men inte alla fall – att undandra ägaren till ett verk möjligheten att eventuellt tjäna en mindre summa pengar på det samma.

Till detta kan man lägga en allmän kränkning av den ideella rätten. Upphovsmannen / ägaren undandras kontroll av vem som brukar verket och till vad.

Så vad är då detta för brott? Är det över huvud taget ett brott? Och vad är i så fall rimliga motåtgärder och straff?

Det kan ju som sagt knappast vara stöld, eftersom kopiering inte berövar ägaren originalet.

Skulle man kunna tala om något slags olovligt förfogande?

Är detta i så fall bara ett civilrättsligt kontraktsbrott eller en mer allmängiltig rättighetskränkning?

Finns det då en gradskillnad mellan att göra och lägga ut den första kopian, tillhandahålla respektive tanka hem?

Eller... exakt vilket anses brottet annars vara?

Kan man inte definiera detta på ett rimligt och begripligt sätt – då är det omöjligt att föra en konkret diskussion om åtgärder och straff. Än mindre stifta lagar på området.

Dock kan man – oavsett vilket det eventuella brottet egentligen är – göra något slags allmän uppskattning av hur grovt det är.

Inte stöld, men något slags olovligt förfogande. Kanske, men inte nödvändigtvis, ett undandragande av en möjlighet för ägaren att tjäna ett mindre belopp.

Hur jag än vänder och vrider på det hela, så hamnar jag i att fildelning rimligen är en mindre kränkning av någon annans rättigheter än till exempel snatteri.

Jag ser och förstår kränkningen av äganderätten och den ideella rätten. Jag trycker inte om den kränkning som sker. Jag är inte heller beredd att säga att det hela är en sådan skitsak att man helt kan eller bör strunta i den.

Däremot – och detta är viktigt – är kränkningen så liten att den inte bör kunna motivera drakoniska lagar och motåtgärder.

Brottets begränsade allvar gör att det helt klart är övervåld med tvångsåtgärder för att utreda det. (Att i smyg samla in uppgifter om internetanvändares identitet, utan deras samtycke, det måste nog betraktas som tvångsmedel.)

Det finns inte heller något i detta som säger att privata aktörer bör få närmast polisiära befogenheter. Skall samhället verkligen börja delegera ut sitt våldsmonopol (rimlig tolkning här!) till aktörer som anser sig vara kränkta på ett eller annat sätt?

(Om så är fallet, då är det oerhört intressant. Då har staten frånsagt sig en av sina centrala funktioner. Vilket öppnar en del dammluckor, för att uttrycka saken försiktigt.)

Och finns det något skäl att ge en viss bransch dessa befogenheter? Motsvarande gäller ju till exempel inte banker som utsatts för internetbedragare. Inte postorderfirmor som blivit lurade. Upphovsrättsbranschen och ingen annan ges en särställning i lagstiftningen och vad gäller att upprätthålla "ordning" på vissa områden.

Blir inte det lite märkligt? Och hur rimmar det med principer som allas likhet inför lagen och allas lika rättigheter?

För att sammanfatta:

Ja, jag tycker att olovlig fildelning är fel. Det är dock svårt att definiera exakt vilket brottet verkligen är. Men det är rätt uppenbart att det är ett "skitbrott".

Och en central fråga när det gäller IPRED1 / piratjägarlagen är om man nu skall få börja använda"tvångsmedel" och andra grova vapen i kampen mot mycket ringa brott.

Hitintills har vi ansett att det är olämpligt. Och den linjen bör vi nog hålla fast vid. Även ordningsmakten och rättsväsendet måste ha sinne för proportioner. Annars kommer rättsmedvetandet att undermineras fullständigt.

-

Jag får en känsla av att riksdagens borgerliga ledamöter inte har diskuterat igenom det här på allvar.

De har inte ställt piratjägarlagen i relation till värden och principer som rättsstat, rättssäkerhet, integritet och våra fri- och rättigheter.

Istället lägger de fram en massa lösa åsikter utan att underbygga dem.

Och om det öppna och demokratiska samhällets regelverk vilar på löst tyckande istället för på principer – då kan det gå utför väldigt snabbt...

-

DN: Oenighet om hur antipiratlagen ska se ut»
SvD: Kulturarbetare positiva till Ipred-lagen»
DN: Politikerna måste våga stå upp mot piraterna»