FRA: Håller vi kanske på att vinna?

En av tisdagens nyheter har fått mig att gå och fundera hela dagen.

Det är SR Ekots avslöjande om att statsminister Fredrik Reinfeldt överväger att ge Säpo rätt att bedriva egen signalspaning. Länk»

Två – helt olika – tolkningar:


1. Reinfeldt överger överenskommelsen om FRA 2.0.

Detta är kanske den mest troliga tolkningen. Och man kan fråga sig vad det är för vits med en överenskommelse om att stänga "FRA-shopen" om dess tidigare kunder får rätt att bedriva avlyssning på egen hand.

I så fall är 15-punktsöverenskommelsen, FRA 2.0, död. Då har Camilla Lindberg (fp) & Co blivit lurade.

Och då måste de helt enkelt rösta nej till FRA när avslagsmotionerna kommer upp till behandling i riksdagen.

Detta är en tolkning som många bloggare gör i dag. Det är som sagt mycket möjligt att den är korrekt.


2. Reinfeldt trevar efter en spelöppning.

Som jag skrev i denna bloggpost härom dagen så behöver regeringen ett sätt att komma ur FRA-träsket utan att helt förlora ansiktet.

Reinfeldts utspel kan vara ett försök till just en sådan spelöppning.

Jag skrev även att en möjlighet vore att ge den avlyssning som krävs för kontraspionage och rikets säkerhet till Säpo – och att renodla den rent militära signalspaningen, lämpligtvis hos försvaret. Vilket även ger demokratiska bonuspoäng genom att man skiljer på polisiär och militär verksamhet.

Är det kanske det Reinfeldt nu försöker göra?

Det är inget stort problem om Säpo får sköta sin egen avlyssning, inom de regelverk som finns i dag. Jag citerar mig själv "Dessa kontrollfunktioner är ju trots allt utarbetade utifrån konkreta exempel på missbruk och bör vara någorlunda väl fungerande. Man kan lära av sina misstag."

Och om Säpo tas ut ur ekvationen – vad återstår då?

Jo, om vi stannar kvar vid FRA 2.0-uppgörelsen, den militära signalspaningen och politisk spaning på regeringens uppdrag.

För ren militär signalspaning behövs ingen inkoppling av telekablarna till FRA!

Och att motivera FRA-lagens automatiserade massavlyssning av svenska folket med att regeringen är nyfiken – det varken håller eller räcker. Då är det inte längre möjligt att motivera att all data- och teletrafik som passerar landets gränser kopieras över till FRA. Då skall kablarna inte kopplas in över huvud taget.

Summa sumarum: Säpo får sköta sitt, på sitt håll. Och FRA (eller ännu hellre militären) får sköta den militära signalspaningen. FRA-lagen från förra sommaren kan upphävas. Och resten tror jag kan ordnas utan att en enda ny lag behöver stiftas.

Detta är en utväg som regeringen kan välja – utan att förlora ansiktet!

Och det kanske är den enda möjliga utvägen:

• Om regeringen hoppar av FRA 2.0, då tappar den greppet om frågan helt och hållet.
• Remissrundan om FRA 2.0 har gjort situationen ohållbar för regeringen. Vissa remissinstanser protesterar högljutt över bristande integritet och rättssäkerhet. Andra (t.ex Säpo) protesterar bestämt mot att uppgörelsen inte ger dem de möjlighet att bedriva den spaning via FRA som de anser att de måste ha. Detta går inte att få ihop till en vettig proposition. I vart fall inte utan att offra något viktigt.
• Regeringen måste också vara medveten att FRA – som den civila myndighet den är – inte bara måste leva upp till Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna, utan även till reglerna för EU:s inre marknad. Vilket den inte kommer att kunna göra.
• Så om regeringen hänger fast vid FRA-lagen, då kommer den att gå till prövning i både Europadomstolen och EG-domstolen, där det är troligt att den faller.

Alltså:

1. Riv upp FRA-lagen.

2. Ge den rent militära signalspaningen till försvaret. (Eller låt FRA enbart syssla med militär signalspaning.)

3. Låt Säpo hantera den avlyssning som rör kontraspionage och rikets säkerhet i ett icke direkt militärt perspektiv.

Då är nästan alla problem lösta!

Försvaret får sitt. Säpo får sitt. Och den civila polisen har redan mer än tillräckliga möjligheter att bedriva den spaning och avlyssning den behöver.

Visst, någon hamnar med Svarte Petter. I detta fall regeringen. Den kommer inte att kunna använda FRA som lekstuga för politisk övervakning. Vilket är något som i vart fall jag skulle vara mycket nöjd med.

Detta är en möjlighet! Men kan detta alternativ flyga? Ja, det beror helt och hållet på om det tas upp och förs fram på andra bloggar, i media och i samhällsdebatten. Och det måste i så fall ske just nu, medan bollen fortfarande är i spel.

Och om någon som har något att säga till om i de borgerliga politiska kretsarna läser detta: Ta chansen! Ni kan bli av med en riktig politisk surdeg. Ni kan göra det och samtidigt behålla en del av er värdighet och ert förtroende. Men ni måste göra det rätt omgående. Om ett par dagar kan spelplanen vara förändrad igen.


Uppdatering: Bloggen Mina Moderata Karameller kommer med ytterligare en intressant pusselbit – som skulle kunna tyda på att vi faktiskt är på väg mot scenario 2.

Uppdatering 2: I Affärsvärlden är Per Agerman rätt säker på att det är scenario 1 som gäller.