EU och miljön: Det politiskt trendiga är inte alltid det bästa för vår värld

Man kanske skulle börja ägna sig åt miljöpolitik. Då räcker det som regel att säga saker som låter fint – så faller alla i trans och ingen vågar kritisera en. Realism och verklighetskontakt tycks dock inte alltid vara lika viktigt.

Och vad man skulle kunna komma undan med! Som miljöpartiet. De påstår att de är emot överstatlighet i EU. Men det har visat sig att det bara är när det passar dem. Så fort det handlar om miljö, då skall 27 medlemsstater och 500 miljoner människor centralstyras in i minsta detalj. Och de kommer undan med detta dubbelspel – eftersom det där med miljö anses vara lite finare än andra frågor.


För att nu inte nämna klimatfrågan...

Säger någon ordet "klimat", då springer alla politiker benen av sig för att framstå som mest bekymrade. Inte minst så här i valtider. Att det sedan kan få en del mindre lyckade konsekvenser, det tycks ingen bry sig om.

För tänk om de har rätt! Tänk om människan håller på att förändra klimatet... Kommer vi då verkligen att vara bättre rustade för att möta stigande havsnivåer, kriser i jordbruket och klimatflyktingar med färre resurser och mindre teknisk utveckling?

Krympande resurser och bromsad teknisk utveckling är nämligen precis vad som kan komma att drabba oss – om vi skall nödstoppa ekonomin, minska tillväxten, stänga ner tung industri och göra en massa andra saker som krävs för att minska koldioxidutsläppen med 40, 60 eller 80 procent.

Vill man fortsätta att problematisera kring detta, då kan man fundera över att det redan i dag dör miljoner människor varje år på grund av att de saknar el. För många på vår jord är det enda sättet att laga mat och att få värme att elda med öppen eld inomhus. Detta dödar oerhört många och gör ännu fler sjuka i luftvägssjukdomar. Lägg sedan till alla de som drabbas av sjukdom och död på grund av att de inte kan hålla maten färsk, eftersom de varken har el eller kylskåp.

Detta är människor som blir sjuka och dör just nu, i dag. De är i desperat behov av el. Och med el kan de även börja utveckla sin ekonomi och ta sig ur sin fattigdom. Vilket kommer att rädda ännu fler liv. Men dessa människor kommer aldrig att få el. I vart fall inte om vi skall minska koldioxidutsläppen så dramatiskt som de flesta politiker nu föreslår.

På något sätt verkar ett eventuellt klimathot – som förmodligen vore hanterbart – i morgon vara viktigare än de människor som blir sjuka och dör i dag. Det känns lite cyniskt.

Speciellt som vi vet att klimatet ändå kommer att förändras. Det har det nämligen alltid gjort, helt naturligt.

Bara att man skriver om detta brukar göra somliga väldigt upprörda. De menar att det bara finns utrymme för en åsikt i klimatfrågan – trots att det verkligen inte saknas forskare som menar att det inte är människans utsläpp av koldioxid som driver klimatförändringarna. Ja, det verkar till och med finnas en oenighet bland forskare om vilka förändringar som egentligen håller på att ske.

Men man får alltså inte ens ifrågasätta det som är mainstream i klimatfrågan i dag. Vilket känns lite misstänkt och obehagligt. Plus att det går på tvärs mot alla principer om fri debatt och fri forskning.


Men nu handlar miljö inte bara om klimat...

Till exempel lägger EU en hel del pengar på odling och märkning av "ekologiska" produkter. Ibland kan jag få för mig att detta mer handlar om nostalgi och new age än om människans och naturens bästa. Ekologisk odling är nämligen mindre effektiv än vanligt jordbruk. Det går åt större arealer, fler jordbruksmaskiner och vi får ändå ut mindre skördar.

Det har även visat sig att det ibland kan vara mer effektivt, bättre för miljön och leda till mindre koldioxidutsläpp att köpa produkter som har odlats i länder med ett mer fördelaktigt klimat – än att köpa dem av lokala bönder i ens närområde.


Folk är rädda om det de äger. Och de missbrukar och skitar ner sådant som inte tillhör någon eller alla.

I de stora haven – där ingen kan hävda äganderätten till fisken – riskerar vi utfiskning. Vilket skall jämföras med vad som sker i till exempel privata fisk- och skaldjursodlingar. Där sker inget överuttag. Där tänker man långsiktigt.

"Allmänningarnas tragedi" brukar detta resonemang kallas. Det kan även beskrivas med hur det brukar se ut på Djurgården efter skolavslutningshelgen, jämfört med i en privat trädgård. Du förstår vad jag menar...

Mot detta hjälper inte övergripande lagstiftning speciellt mycket. Inte ens det offentliga tycks bry sig. (I en kommun utanför Bryssel avslöjades för ett par år sedan att kommunen dumpat giftigt avfall. Det hade grävts ner på den judiska delen av en gammal kyrkogård. När kommunens politiker och tjänstemän försökte försvara sig, då blev det ungefär så här "De flesta som ligger där har ju ändå inga efterlevande som kan klaga...")

Vad jag vill ha sagt med detta är att vi måste fundera i ett lite större perspektiv på hur den privata äganderätten kan användas för att komma till rätta med miljöförstörande utsläpp och rovdrift. Men inte heller det tycks vara speciellt politiskt trendriktigt i dag. Tyvärr.


Historiskt sett har det alltid varit de politiskt styrda kommandoekonomierna – som Sovjet och Kina – som stått för den i särklass största miljöförstöringen och den största mishushållningen med resurser.

Ekonomisk tillväxt och teknisk utveckling visar sig – å andra sidan – vara de viktigaste faktorerna för att få en bättre miljö. Se dig om i världen. De fattigaste städerna är också de som har störst miljöproblem.


Låt oss stanna där. Jag känner att jag redan har kastat upp rätt många bollar i luften. I var och en av de frågor som jag nämner måste man ta sig en ordentlig funderare. Stämmer bilden av verkligheten överens med verkligheten? Kan vissa välmenta beslut få förfärande och oförutsedda konsekvenser, kanske på helt andra områden? Har vi alla fakta som krävs för att fatta begåvade beslut? Vilka värden och principer är på lång sikt viktigare för miljön än det som är politiskt populärt och trendriktigt just i dag?


(Aftonbladets EU-valssida kommer att länka till denna bloggpost under dagen. Välkomna, ni som har hittat hit den vägen.)