Regeringen blir allt mer desperat

Förra veckan fick vi veta att regeringen tänker ligga på förslaget om teledatalagringen ett tag. Skälet uppgavs vara att departmenten är oense om vem som skall bära kostnaden. Tror de verkligen att någon går på det? Att de skulle låta en sådan detaljfråga sinka processen?

Vad det handlar om är att de har fått panik. Resultatet av EU-valet sände chockvågor in i systemet. Nu kan de borgerliga partierna inte ducka i integritetsfrågorna längre. Men de vet inte hur de skall hantera situationen. Inte minst som partiledarna fortfarande tycks befinna sig i ett tillstånd av förnekelse.

Även FRA håller på att haverera. Helt. Debatten tycks aldrig lägga sig. Och genom att fumla med FRA 2.0 är regeringen på god väg att blåsa nytt liv i FRA-motståndet i sina egna riksdagsgrupper. Varje nyhet som kommer i frågan gör bara situationen ännu värre för regeringen.

Lägg sedan till ACTA-avtalet, som är en riktigt het potatis. Speciellt som det finns länder som vill använda detta avtal på ett sätt som får de dåliga delarna i EU:s telekompaket att framstå som rena söndagspromenaden. På ena sidan står USA, som kräver hårdare batonger. Och på andra sidan en växande opinion som kräver att förhandlingarna skall ske under öppna, demokratiska former.

Det skall också nämnas att EU:s telekompaket nu har hamnat på det svenska ordförandeskapets bord. Det är nästan så att man hör svordomarna från Rosenbad och näringsdepartementet.

Härom dagen hade SvD en artikel om att inte ens de borgerliga ungdomsförbunden vill vara med och leka längre. Regeringen och partiledarna blir helt enkelt allt mer isolerade i integritetsfrågan. Vilket jag vet bekymrar väldigt många i de borgerliga leden. Motståndet finns och växer, men kan inte sjösättas på allvar med mindre än en palatskupp. Och alla vet att regeringen inte drar sig för att korsfästa kättare.

För någon månad sedan träffade jag folkpartiets partisekreterare, Erik Ullenhag. Han erkände, utan omsvep, att helhetsbilden håller på att bli förfärande på integritetsområdet. Men han var samtidigt lika vilsen som alla andra när det gäller frågan vad man skall göra åt det.

Det jäser. Och förr eller senare måste något hända. Antingen får regeringen göra avbön, vilket knappast är troligt. Eller också måste den en gång för alla krossa motståndet i dessa frågor. Och det kommer i så fall att bli stökigt. En pressad regering lockas alltid att göra korkade saker. Vilket i sin tur kommer att leda till att den faller på eget grepp.

Detta kommer att bli intressant. Och tro mig – Fredrik Reinfeldt är inte road av att låta uppkäftiga medborgare som diskuterar integritet sabba ännu en valrörelse.