EU:s nya skvallerbyråkrati

Med Lissabonfördraget och Stockholmsprogrammet "i hamn" kan EU nu börja bygga upp sin nya säkerhetsbyråkrati – EEAS.

Uppdraget faller på EU:s "utrikesminister" Catherine Ashton. (Här finns en uppenbar överlappning mellan portföljerna i kommissionen. Man skulle kunna tycka att detta vore en fråga för Cecilia Malmström – som har hand om polis, övervakning och andra frågor som hänger samman med Stockholmsprogrammet. Men så blir det tydligen inte.)

Det som nu sker är – enligt uppgift – att man börjar med att samla EU:s centrala underrättelseorgan under en hatt. Det handlar bland annat om...

SitCen: Detta är EU:s OP Center, som redan ligger under utrikesministern. Det har tillkommit genom något slags obefläckad avelse. Det vill säga utan stöd  något fördrag, utan några demokratiskt fattade beslut, utan någon egen budget som parlamentet kan bråka om, utan insyn och utan någon annan än högste chefen att stå till svars inför. SitCen befolkas av 110 agenter från de olika medlemsstaterna. Sedan tidigare vet vi att svensk underrättelsetjänst lämnar information till SitCen.

Vakthavande: I samma byggnad som SitCen sitter en grupp på tolv personer (militär och polis från medlemsstaterna) som håller koll på sådant som EU gör i uniform.

Kommissionens krisrum: Här hittar vi sex personer som främst samlar information om världens väpnade konflikter.

Den nya verksamheten kommer (förmodligen) att få namnet External Action Service (EEAS eller EAS).

Än så länge finns väldigt lite information om EEAS och enligt uppgift är organisationens utformning, arbetsformer och ledning fortfarande en rätt öppen fråga. Värt att notera är dock att arbetet med att bygga upp den datakraft som krävs för EEAS, Europols och Frontex informationshantering redan är på gång. Så rimligen bör någon ha någon uppfattning om vad det är man sysslar med. (Eller också är det som vanligt i EU: Först beslutar man, sedan debatterar man och därefter tar man reda på fakta. ;-)

Och då, över till några frågor man bör ställa sig...

Kommer EEAS att hamna utanför demokratisk kontroll, insyn och möjlighet att utkräva ansvar – på samma sätt som SitCen?

Utöver inhämtning, analys och delning av information – kommer EEAS att ha någon direkt operativ verksamhet? Och vad kommer den i så fall att omfatta?

Hur omfattande kommer informationsflödet att vara från medlemsstaterna till EEAS? I vilken mån kommer till exempel information från teledatalagringen och från det svenska FRA att inhämtas, analyseras och sedan delas med EU:s institutioner och medlemsstater?

Vilka av EU:s institutioner och vilka myndigheter i medlemsstaterna kommer att få del av information som har inhämtats av EEAS? Hur stor blir risken för integritetskränkningar, informationsläckage och missbruk av den aktuella informationen hos mottagarna?

Kommer EEAS omfattande informationsinhämtning att kopplas till Indect, som ger myndigheterna tillgång till samordnad realtidsövervakning av medborgarna även i deras fysiska miljö?

Kommer EEAS att vara en del av EU:s Intelligence Directorate (IntDir)? Är det möjligen samma sak?

Vilket blir förhållandet mellan EEAS och Natos Intelligence Liaison Unit (LU)? Och till främmande makt?

Frågorna är många. Och det är synnerligen oklart om de folkvalda i EU-parlamentet över huvud taget kommer att få något inflytande. Risken är uppenbar att man kommer att bygga upp en ny och omfattande europeisk underrättelsebyråkrati bakom stängda dörrar.