Vad hände med herr Omar? Med USA? Med oss?

Islam är – liksom de flesta religioner, inklusive kristendomen – en jävla obehaglig religion i händerna på bokstavstroende och fanatiker. Då blir den expansionistisk och våldsinriktad. Mullorna utnyttjar det faktum att många i arabvärlden är outbildade och de gör vad de kan för att se till att det förblir så. Klantänkandet är en maktbas som totalt styr folks liv. Synen på kvinnor, bögar och oliktänkande är skrämmande. Och då menar jag riktigt skrämmande.

Ändå kan de flesta muslimer lastas lika lite för sina tokstollar och fundamentalister som vi för våra. I princip alla muslimer jag känner är kloka, fridsamma och ofta mer kulturella än vi svenskar. Lite som min barndoms Herr Omar, typ. Precis som alla andra människor vill nästan alla muslimer få sköta sina liv i fred – utan pekpinnar från vare sig religionen eller Folkhälsoinstitutet.

Att det finns terrorism är rätt så uppenbart. Men jag tror att man måste dela in den i olika fack. Dels har vi den offensiva, religöst fanatiska terrorismen. Märkligt nog gör vi i västvärlden väldigt lite för att slå mot viss av dess rötter – till exempel i Saudiarabien.

Men det finns också en annan sorts terrorism – som har andra, mer reaktiva rötter. Den brittiska underrättelsetjänsten slår i en rapport tydligt fast att det fanns ett skäl till de senaste bomberna i London: Irakkriget. Och det är inte heller så märkligt att det i dag går att rekrytera nya terrorister här i västvärlden – som vi behandlar våra minoriteter.

Frågan är dock hur många de är och hur farliga dessa terrorister är – om man gör en nykter riskjämförelse med till exempel biltrafik, rökning, bergsklättring, åskväder eller våra egna politiker.

När jag var ung var USA en fyrbåk. I vart fall var vi många som såg landet så. Ja, jag vet att det fanns mycket att kritisera då också. Men i princip hela världen ville ha USA:s frihet, välstånd och öppenhet. Många matcher vanns med soft power – det vill säga det goda föredömets kraft.

I dag är soft power ett minne blott. Nu är det militär makt som gäller. Och det är kanske inte att undra på att USA möter större motstånd än väntat – när man i hastigheten har ihjäl rätt många oskyldiga människor som alla är någons bror, syster, far, mor, son, dotter, kusin... Det är klart att folk blir förbannade och har svårt att vara artigt tacksamma för det förment goda syftet då.

Det kusliga är att USA i allt högre grad nu även vänder sitt maktspråk intåt, mot sitt eget folk. Man rullar ut en överväldigande övervakningsstat och säkerhetsbyråkrati. Man kringskär de medborgerliga fri- och rättigheterna. Man sätter rättsstaten ur spel. (Vilket förmodligen är exakt vad de ursprungliga, religiöst fanatiska, terroristerna hade hoppats på.)

Det har nu kommit till den punkt där även vi som i default-läget är USA-vänner börjar bli upprörda på allvar. Genom att vrida om armen på EU fick USA igenom det så kallade Swift-avtalet på ett rätt så osnyggt sätt. Amerikanska politiker talar om att låta avrätta uppgiftslämnare till Wikileaks. I den amerikanska debatten talar vissa på fullt allvar om att man inte kan tillåta Island att genomföra sina nya, frihetliga medielagar.

Och på punkt efter punkt ställer sig våra egna politiker – i Sverige och i EU – bakom frihetsinskränkningar, begränsningar av de medborgerliga fri- och rättigheterna, övervakningsstaten och det rätt obalanserade kriget mot terrorn.

Detta måste man kunna protestera mot, utan att bli beskylld för att vara islamistisk apologet, USA-fientlig eller terroristkramare.

Det hela försvåras, förvisso, av att de goda kritikerna är i dåligt sällskap. Det finns andra som säger i stort sett samma sak, men av fel skäl – för att de är till exempel postmodernistiska relativister, apologeter, USA-hatare eller våldsvänster.

Detta gör den liberala kritiken ännu svårare att föra. Vi måste samtidigt kritisera det som är fel – och markera flanken mot andra som gör samma sak av fel skäl. Det är såpass stökigt att jag faktiskt förstår om många tycker att det är lättare att helt enkelt tiga och hoppas på det bästa.