Val 2010: Tänd ett ljus!

Jag vet. Pengar är viktiga. Jätteviktiga. Alla hoppas att höstens riksdagsval skall ge just dem mer pengar – i form av sänkt skatt eller mer bidrag, beroende på om man har de blå eller röda glasögonen på.

Så länge ekonomin fungerar hyggligt är de flesta av oss nöjda. Vettigt skötta statsfinanser, rimlig ekonomisk stabilitet och så mycket pengar i folks plånböcker att de klarar sig – det får de flesta att luta sig tillbaka. Och så länge det fungerar, så länge kan politikerna även komma undan med en del annat som nog egentligen inte är så bra. Här finns en slags outtalad pakt mellan väljarna och politikerna.

Detta är fullt begripligt. Och samtidigt oerhört farligt.

Sådana här tysta överenskommelser sker till pris av att politikerna kan behandla till exempel integritetsfrågorna, våra fri- och rättigheter och rättsstatens principer lite som de vill. Folk hoppas att våra politiker är hyggliga människor och att de inte skall hitta på något dumt. Men några krav ställer väljarna i princip inte på dessa områden.

På så sätt får vi en situation där människor tar friheten för given, börjar glömma bort dess betydelse – och i exakt det ögonblicket börjar den urholkas. De värden som byggde vår rättsstat är lika viktiga i dag som då. Att försvara de medborgerliga fri- och rättigheterna är minst lika viktigt i dag som för 50 eller 100 år sedan.

Glömmer vi bort detta, då vittrar själva fundamentet för ett anständigt samhälle bort.

Samtidigt pågår attacker – från så många håll – mot just rätten till privatliv, mot våra fri- och rättigheter, mot vår rättsstat och mot själva människorätten.

Och så länge ingen ställer sig i vägen, så länge spelar det andra laget mot öppet mål.

Det andra laget? Ja, det är till exempel politiker som har ett ideologiskt eller pragmatiskt intresse av att övervaka medborgarna. Politiker och byråkrater som ivrigt försöker anpassa Sverige till önskemål och krav från till exempel EU och USA:s övervakningsbyråkrati. Tjänstemän som ser valfrihet och rättigheter som oönskade störningsmoment. Korporativistiska särintressen. Fackliga organisationer som håller på att bli en stat i staten. Företagsbyråkrater som glömt bort spelreglerna för en fri ekonomi och som sviker sina kunder, medarbetare och aktieägare. Krafter som vill bevara saker och ting som de är istället för att behöva anpassa sig till verkligheten, utvecklingen och den föränderliga marknaden. Motståndarna till fria informationsflöden. Detta för att nu bara nämna några.

Jag är rätt säker på att många svenskar känner detta, i maggropen. Men nu är det valrörelse. Och då väger de flesta väljare trots allt friheten mot pengar och mot något slags föreställd trygghet.

Så där har det pågått länge nu. Förr eller senare kommer vi till en punkt där vi måste ta och kamma till oss vad gäller frihet, demokrati och rättsstatens principer. Den punkten kommer närmare för varje riksdagsval som avverkas. Och jag skulle vilja påstå att den är rätt nära nu. (Vilket är tämligen uppenbart, med tanke på att politikerna och deras funktionärer just nu håller på att rulla ut en aldrig tidigare skådad övervakningsstat mitt framför våra ögon.)

Den goda nyheten är att marschen in i mörkret går att stoppa. Det räcker faktiskt med att det finns några människor som tar integritet, fri- & rättigheter, rättsstat och demokratiska grundvärden på allvar för att det skall bli bättre. Att införa Storebrorsstaten i tysthet är enkelt. Att göra det med människor som spjärnar emot allt vad de kan – på plats inne i systemet, i riksdagen – det är betydligt svårare.

Det räcker med att några få människor tänder ljus för att mörkret skall skingras, om jag tillåts vara en smula poetisk.

Det är därför jag så innerligt gärna vill ha in Piratpartiet i riksdagen.