EU: Mörkrets hjärta

EU:s mötesrum: Forum för demokrati och rättigheter eller särintressen?

För ett par år sedan försökte särintressen (musik- och filmindustrin) ta kommandot över utformningen av EU:s så kallade telekompaket. Det slutade med en utdragen och uppslitande strid – fokuserad på symbolfrågan om avstängning av fildelare från internet. Till slut vann den rimliga linjen, att de länder som ägnar sig åt sådant otyg ändå måste respektera rättssäkerheten och rättsstatens grundläggande principer.

Efter det slagsmålet var det många ledamöter i Europaparlamentet som började dra öronen åt sig, vad gäller särintressens inflytande över politiken. Fildelningsfrågan ledde alltså till en viss medvetenhet om ett större, demokratiskt problem.

I dag finns det faktiskt en del ledamöter i Europaparlamentet som ser den korporativism som breder ut sig i EU som ett påtagligt och allvarligt problem. Och de ser piratpartiet som en naturlig allierad i denna debatt.

När vi talar med (så väl svenska som utländska) journalister som följt piratpartiets arbete i upphovsrätts- och fildelningsfrågan i Europaparlamentet – då leder diskussionen allt oftare in på de stora, demokratiska principfrågorna.

I USA har professor Larry Lessig gått vidare från att jobba med upphovsrätt och Creative Commons – till att ta sig an hela det problematiska komplexet med politisk korruption.

Det verkar helt enkelt som om upphovsrätt, fildelning och internets frihet är frågor som naturligt leder vidare till frågeställningar om demokrati, rättigheter och rättsstat. Vilket inte är så konstigt. För de täcker verkligen allt detta.

Det är möjligen ytterligare ett belägg för att en rimlig EU-kritik – byggd på grundläggande rättigheter – är en naturlig utveckling av piratpartiets plattform.