Den totala staten

I Sverige har vi fler lagar än någon klarar av att känna till. Samtidigt är alla medborgare skyldiga att känna till och följa lagarna. Det är knivigt. Allt vanligt folk kan göra är vad de tror är rätt – och hoppas på det bästa. Detta skapar en stat med ett mått av osäkerhet. Vem som helst kan, när som helst, bryta mot någon lag utan att vara medveten om det.

Varje dag som våra politiker går till jobbet, så gör de det för att skapa fler lagar och regler. Många av dessa lagar är morallagar – som förbjuder saker bara för att en majoritet av politikerna råkar ogilla dem, inte för att komma till rätta med någon kränkning av någons rättigheter. Detta gör det ännu svårare för vanligt folk att förstå vad som är tillåtet respektive förbjudet.

Och från EU kommer ytterligare ungefär 2.000 lagar och regler varje år.

Samtidigt byggs övervakningsstaten ut, i ett rasande tempo. Staten vill registrera alla våra elektroniska kommunikationer. Avlyssningen blir allt mer omfattande – och man behöver inte ens vara misstänkt för ett brott för att bli avlyssnad av polisen. Samtidigt trålar FRA efter sådant i våra kommunikationer som kan vara av intresse för makthavarna.

Den hemliga polisens anfader, Armand Jean du Plessis de Richelieu a.k.a. Cardinal-Duc de Richelieu, sa en gång så här om sitt arbete... "Ge mig sex rader skrivna av den hederligaste man som finns och jag ska hitta en förevändning i dem att hänga honom."

Detta citat är i högsta grad aktuellt i dag. Vi har skapat en stat som har så många lagar och som är så komplex att man skulle kunna sätta dit i stort sett vem som helst för något. Detta är, i kombination med en omfattande övervakningsstat, obehagligt och farligt.

Till slut kommer man till en punkt där vanligt folk går omkring och är rädda för staten. En punkt där människor passar sig för vad de säger och skriver. Vi kanske inte är där ännu. Men det är dit vi är på väg.