Ett ovanligt skitigt fall av korporativism

Det drar ihop sig till slutstrid om ACTA-avtalet. Gissningsvis kommer frågan upp till omröstning i Europaparlamentet i november eller december.

(Om de nationella parlamenten i EU kommer att få rösta om avtalet, eftersom ACTA-förhandlingarna började innan EU:s Lissabonfördrag trädde i kraft, är än så länge höljt i dunkel.)

Ja, jag vet att det har tjatats en hel del om ACTA och vi är alla lite utmattade och trötta på frågan. Men det är nu det gäller. Det är nu vi måste få upp motståndet på banan.

I denna bloggpost skall jag ta upp några av de saker jag själv tycker är värst med ACTA-avtalet, som en liten uppvärmning.

# ACTA – Anti-Counterfeiting Trade Agreement – började som förhandlingar om ett avtal mot varuförfalskning. Och det må kanske vara hänt. Men snabbt fick upphovsrättsindustrin upp ögonen för avtalet. Och genast blandade man in illegal fildelning och kontroversiella åtgärder mot densamma i förhandlingarna. Vilket innebar att allt gick över styr.

# Förhandlingarna har skett bakom stängda dörrar. Inte ens ledamöterna i Europaparlamentet har varit informerade på ett vettigt sätt – utan har som regel fått förlita sig på läckor och andrahandsinformation. Med tanke på att det handlar om ett avtal med lagstiftningsliknande konsekvenser är detta helt enkelt inte acceptabelt.

# Däremot har olika särintressen inom industrin och upphovsrättsmaffian haft fribiljett vad gäller att ta del av förhandlingsresultat och att påverka det som skett. Byråkrater och särintressen i allians, jag vill minnas att det kallas för korporativism.

# Gång på gång har det avslöjats hur ACTA-avtalet hotar internets frihet, fri kommunikation och internetoperatörernas roll som företag som bara tillhandahåller tekniken (utan att behöva övervaka alla sina användare och deras trafik). Gång på gång har EU-Kommissionen och USA hävdat att detta är fel. Gång på gång har motsatsen, så småningom, bevisats. Gång på gång har kommissionen hävdat att OK, så kanske det var, men att den här gången är allt sådant borta ur avtalet. Gång på gång har även detta visat sig felaktigt, rent av lögnaktigt. Kommisisonen försöker helt enkelt vilseleda medborgarna, media och de folkvalda.

# På flera sätt strider ACTA-avtalet mot grundläggande medborgerliga fri- och rättigheter.

# ACTA-avtalet kommer att kunna användas för att tvinga på andra länder EU:s och USA:s förlegade upphovsrättspolitik.

# Ett avtal mot varuförfalskning är rätt meningslöst om inte Kina omfattas.

Detta för att nu bara ta några exempel ur högen.

Nu är det dags att förbereda slutfighten. Vi måste få till stånd massiva protester mot ACTA-avtalet, så att Europaparlamentet röstar nej till det. Vi måste lyfta frågan i bloggar och i sociala media. Vi måste få aktivister som kämpar för internets frihet och medborgerliga fri- och rättigheter på benen. Vi måste få media intresserade. Här kan – och måste – vi alla göra en insats.

Det är så mycket som står på spel. Till exempel internets frihet; Våra medborgerliga fri- och rättigheter; Den demokratiska processen; Det öppna samhället där den som inte är misstänkt för något brottsligt inte heller skall bli kontrollerad och övervakad.

Så, ja. Det är på allvar, på riktigt, den här gången.

Resurser: Act-on-Acta | ACTA-bloggen | ACTA-taggade inlägg på denna blogg