Vi kan inte ha det så här.
Det började med kriget mot terrorismen. Plötsligt inskränktes de medborgerliga fri- och rättigheterna och en omfattande övervakningsstat började rullas ut. Det var ändå bara början. Värst är det i USA. Som om inte Patriot Act vore nog, så tar man nu till och med steg mot att militären skall kunna fängsla civilpersoner på obestämd tid. Även amerikanska medborgare som befinner sig i sitt hemland. [ 1 | 2 ]
Och USA drar med sig resten av världen. EU har gått med på att överlämna uppgifter om européers banktransaktioner till USA, i bulk (alltså även uppgifter om personer och företag som inte är misstänkta för något). Även passageraruppgifter på flyget lär komma att överlämnas. (Eller, rättare sagt, de finns redan ändå i ett gammalt PNR-system där i stort sett vem som helst kan kolla vad som helst om människors resor, utan att det loggas.)
Men EU flyttar också fram övervakningen på egen hand. Behöver jag påminna om datalagringsdirektivet och IPRED? Även om man gömmer förslagen bakom ursäkter som att man jagar den organiserade brottsligheten, terrorister, pedofiler och fildelare – så drabbar denna övervakning alla Europas 500 miljoner invånare. Och det är den som är oskyldig som har mest att frukta, när automatiserad övervakning börjar lägga pussel med våra liv.
I allt väsentligt handlar det om att våra makthavare vill kunna kontrollera att vi gör som vi blir tillsagda. Då är frågan vilka dessa makthavare är. Det var illa nog när det bara handlade om våra valda politiker. Nu för tiden handlar det, allt mer, om helt andra krafter.
I EU är makten på väg att glida politikerna ut händerna. Istället kliver en härskande klass av icke-valda byråkrater fram. I Grekland och Italien har man redan tillsatt teknokrater att sköta dessa länders regeringar. Och i Bryssel växer eurokratins makt för varje dag. EU:s Lissabon-fördrag öppnade dammluckorna.
Ändå är det sällan – mycket sällan – man hör samhällsdebattörer eller media ställa frågor som: Vilka är de här människorna? Vem gav dem makten över våra liv? Hur blir vi av med dem när de gör saker som är korkade, fel och farliga?
Den nya tidens envälde utövas kollektivt. Av människor som aldrig fått folkets mandat. Och i de flesta fall av människor som vi inte ens vet vilka de är. Oavsett vilka politiker vi väljer, ligger makten hos EU:s tjänstemän – som inte låter sina handlingar påverkas av folkviljan.
Rösta på vad ni vill, det kommer inte att ändra på något – det är det iskalla budskapet. Låt mig klippa in ett citat ur en tidigare bloggpost...
"EU-Kommissionens ordförande talar om att det måste vara slut med "politiska lekar". Med detta avser han tydligen den representativa demokratin. Han säger också att demokratin inte alls eroderas, om euro-zonens medlemsstater bara lämnar ifrån sig sin makt till EU frivilligt, under ordnade demokratiska former." [Källa]
Kan det sägas tydligare? Makten flyttas från medborgarnas valda ombud och in i Bryssels grå korridorer. I den europeiska superstaten finns det inget utrymme för nationellt självbestämmande och olika förhållningssätt. Nu gäller principen att "One size fits all". Det räcker med att följa nyhetsrapporteringen om euro-krisen för att inse hur klen den planen är.
På tal om euron – vad gäller det europeiska valutasamarbetet ligger makten faktiskt inte hos svenska folket – trots att vi redan sagt nej i en folkomröstning. Sverige har inget undantag på denna punkt. Närhelst EU så önskar, kan man tvinga in Sverige i euro-zonen. Det framgår tydligt av Lissabon-fördraget, som för övrigt har godkänts av den svenska riksdagen.
Särintressens makt över politiken – korporativism – har alltid varit ett problem. I EU håller detta på att ta sig groteska former. Det är inte bara storföretag, utan även allehanda frontorganisationer och fackföreningar som driver en gemensam agenda. En agenda som möjligen är bra för dem, men inte med nödvändigthet för Europas folk.
Korporativismens lakejer har redan börjat gå maktelitens ärenden – till exempel när det gäller att tysta obekväma röster, som de styrande inte kan komma åt under rättsstatens, rättssäkerhetens och de medborgerliga fri- och rättigheternas skydd. Sådant gör oss medborgare fullständigt utelämnade och rättslösa.
Den som försöker skylla problemet på kapitalismen bör betänka detta: Korporativism dödar den fria, öppna ekonomin. Korporativism dödar konkurrensen. Korporatisvism bevarar gamla, stela strukturer och förhindrar entreprenörskap, kreativitet och utveckling. Korporativismen är alltså snarast en anti-tes till kapitalism och fri ekonomi.
Samtidigt är EU:s maktapparat så komplex att inte ens annars vakna journalister mäktar med att ta sig an den.
Det vi har framför oss är något närmast mardrömslikt: Makten håller på att flyttas över till icke-valda tjänstemän som är i symbios med allehanda särintressen. Utrustade med en allt mer allomfattande övervakningsapparat. Med underutvecklat sinne för demokratins principer och de medborgerliga fri- och rättigheterna.
Vad kan väl möjligen gå fel?
Vad vi medborgare nu måste fråga oss, det är hur vi återvinner demokratin.
Det får helt enkelt inte vara så att det som nu sker är en irreversibel, enkelriktad process.
Det dystra är att "vanligt folk" nog inte upplever att de har någon anledning att försvara demokratin, öppenheten och mångfalden. Så länge det finns tv-underhållning, nya mobil-appar, jobb för de flesta, julhandel, sprit, lite porr och så länge de blir lämnade någorlunda ifred – så länge har de flesta inte någon rationell anledning att bråka om tämligen abstrakta frågor. Tills det är för sent. Och vart vi är på väg råder det tyvärr ingen tvekan om.
"Vanligt folk" har tyvärr ännu mindre anledning att hålla fast vid demokratin när pensionslöftena visar sig bestå i skuldsedlar utan täckning, och oljetoppen gör sig påmind om produktionens begränsningar.
SvaraRaderaSå om de är likgiltiga inför totaliseringsprocessen nu, kommer de att böna, be och kräva någon stark man som lovar "ställa allt till rätta igen", "Trust me, I'm a doctor".
Detta kommer att hålla på tills den, som alla andra maktstrukturer, kollapsar av sin egen vikt. I EU:s fall kommer det, tror jag, att hålla på precis som du säger, så länge det finns jobb och TV underhållning till alla. – Men! Du gör den korrekta observationen att maktklustren är i symbios med korporativa företagsintressen, som exempelvis banker, semistatliga industrijättar och liknande. Samtidigt är maktklustren lierade med andra aktörer (som ineffektiva franska jordbruksintressen). Samtidigt som hela EU byråkratin konsumerar enorma resurser självt. Detta går bra så länge det finns resurser att ta ifrån. Observerar vi noggrant vad som hänt i exempelvis Grekland, Storbritannien och Spanien (och snart Italien) är att det ganska klart att det inte finns lika mycket att ta ifrån längre. Resurserna för att sjösätta alla krispaket, bailouts och täppa igen hål i blödande monsterbanker (och för all del blödande, gemensamma valutaprojekt) börjar, i mina ögon, ta slut. Nu finns det resurser att köra det här racet en stund till, men betänk vad som händer när nyckelgrupper i starka EU länder börjar visa irritation över läget, och det börjar mullra i opinionsundersökningarna, och två urstarka intressen nu sätts mot varandra: dels den grupp vi gick igenom i början, men nu också väljare, som nu börjar hota med inte rösta ”rätt”. Med detta hotas topp politikernas tillgång till köttgrytan, vilket i sin hotar dess möjlighet att köpa röster. Då kommer det att hända saker.
SvaraRaderaI dagens fall är tanken (som jag förstår det), att de få nettobetalare som finns kvar; framförallt Tyskland, ska betala för exempelvis att rädda Euron. – Vad händer om tillräckligt många Fritz och Müller plötsligt börjar manifestera sitt missnöje genom att rösta alldeles "på tok"…och det inte blir några pengar?
Jag vågar till och med slå till på en maxim: - Detta kan bara fortgå, så länge det finns resurser till särintressena i EU och kärnväljargrupper samtidigt. Blir det konflikt om dessa, så kommer systemet att krackelera. Ty som det janusansikte som EU är kan den ene inte överleva utan den andra.
Intressanta iaktagelser.
SvaraRaderaMan kan dessutom konstatera att EU är dåligt på att skapa tillväxt och att överdriven "harmonisering" slår ihjäl den mångfald som krävs för utveckling.
"På tal om euron – vad gäller det europeiska valutasamarbetet ligger makten faktiskt inte hos svenska folket – trots att vi redan sagt nej i en folkomröstning. Sverige har inget undantag på denna punkt. Närhelst EU så önskar, kan man tvinga in Sverige i euro-zonen. Det framgår tydligt av Lissabon-fördraget"
SvaraRaderaJag tror faktiskt att du har fel här. Sverige har visserligen inget undantag från EMU, men vi behöver inte gå med så länge vi inte uppfyller villkoren för medlemskap Och det gör vi inte. Vår valuta är till exempel inte stabil gentemot euron, eller om det nu är tvärtom.
Det finns ett sätt, det är att se till att ett EU fientligt parti får majoritet. Tyärr måste jag nog medge att SD är det partiet som antagligen kommer bli valda att ta oss ut ur EU.
SvaraRaderaehm... så vilka är dessa tjänstemän du skriver om? Vad exakt gör de?
SvaraRaderaBra skrivet och man måste tyvärr inse att vårt broderland i väst, Norge valt en bättra väg som står utanför och ändå har alla fördelarna med frihandel och fri rörlighet. De reagerade dessutom rätt när Anders Breivik gick loss, dvs insåg att detta är en ensam knäppgöl och att det är polisens ansvar, inte ett krig mot terrorister.
SvaraRaderaDemokrati är en komplicerad verksamhet och något vi (mänskligheten) bara har nafsat på erfarenhetsmässigt, demokratin slog igenom i Sverige efter att folkrörelserna framställt demokratin genom att lära sig att komma överens i sitt föreningsarbete, dessa erfarenheter tog de sedan med sig när de intog riksdagen. Men demokrati är svårt och när människorna som hade dessa upplevda erfarenheter av att "ta makt" och visste det ansvar som demokratin innebar dog ut och ersattes med andra som inte hade behövt kämpa för (och därmed inte insåg värdet av) demokratin så blev dessa "förvaltare" istället för "demokrater" och sakta men stadigt har det demokratiska parlamentet slukats av korporatismen och värdet av och innebörden i demokratin har sipprat ur medvetandet på alla de berörda, både politiker och medborgare.
SvaraRaderaFör att åter vinna erfarenhet och kunskap om demokrati måste vi först inse att detta fallerande system är på väg att rämna på det sätt som Socialliberal så bra beskriver och sedan återgå till att skapa demokratin i våra lokalsamhällen runt de behov som folket har.
Frågan är om vi någonsin vill ha ett så centraliserat styre som en nationell stat. I vårt arbete anser vi att möjligheten till demokrati går förlorad då en grupp är större än det antal människor man kan ha en relation till, vi säger att tio-tolv personer är nog, sedan kan man istället starta en annan grupp med liknande eller samma ändåmål istället för att låta den ursprungliga gruppen växa. Dessa grupper kan sedan samarbeta.
Det är det civila samhället som måste skapa det samhälle som skall stå stadigt när denna fallerade kapitalism går upp i lågor.
Mathias, det spelar ingen roll om vi vill ha en nationell stat eller inte. Den internationella politiken är en anarki och om många överger nationalstaten och stora allianser som organisationsform kommer någon opportunistisk lenin att börja skrapa ihop en armé och erövra de små effektiva samhällena för att beskatta dem och form dem till sin uppfattning om idealsamhället.
SvaraRaderaJag tror på att vårda demokratin lokalt, engagera sig i partier och i den egna kommunen. När det gäller PP saknar jag de ideologiska liberalerna i mitt parti moderaterna. Å andra sidan är den pågående nybildningen av partier en garanti för att partipolitiken inte avviker för mycket från det som människor anser viktigt.
Ackja, tänk om det funnes ett liberalt parti med en konservativ känsla för bevarande av institutioner, mycket betong i hur resursproblemen skall lösas praktiskt och allt detta för att folk skall kunna leva som de vill i frihet och välstånd. Jag borde alltså renovera moderaterna om jag skall få det jag önskar, synd bara att jag är en sopa till politiker.
Det är när det är för sent som det är dags. Häpp!
SvaraRaderaBorde vara en klockren punkt för PP att ta med i sitt partiprogram.
SvaraRaderaUtträde ur EU om inte nuvarande utvecklingen av unionen ändras tillbaka mot mellanstatligt samarbete.
Dvs:
FÖR samarbete inom Europa
MOT en odemokratisk superstat
medlemsländernas medborgare.
@Magnus
SvaraRaderaJag håller med om att vi behöver en stark stat men frågan är om vi vill att den skall ha samma form som den vi nu har och driva samma politik. Det är tror jag en fråga vi måste vara ödmjuka inför och treva oss fram i då vi inte vet vilka organisationsformer som i framtiden kommer visa sig fungera. Grundidèn att verka för att bygga upp det civila samhället och samtidigt intellektualisera det som i gruppen tror jag är en viktig del av framtiden. Den statliga och internationella parlamentarismen är så full av manipulation att det är oerhört svårt att göra några framsteg på människans psykologiska nivå, lögnen står i vägen för människans utveckling. Organisationsforskning är en ganska ny idè, Tavistockinstitutet har gjort en del men mig veterligen är det inte särskild utbrett.
"Reclaim democrasy"?
SvaraRaderaVi har ju aldrig haft en riktig demokrati.
Vad vi har och har haft är monarki, aristokrati och politisk oligarki d.v.s. på sin höjd en feodal demokrati.
Det är snarare dags att utveckla demokratin så att folk får ett faktiskt inflytande.
Tristan