Hur skall vi få bröd?

Något som verkligen stör mig med alla rödskägg som vill "krossa kapitalismen" är att de nästan alltid kommer undan – utan att behöva förklara vad de vill ha i stället.

Ta en sak som bröd. Företagen möter konsumenternas efterfrågan med sitt utbud. Rätt mängd bröd i alla varianter som önskas finns sedan i tusentals butiker över hela landet. Varje bageri har i sin tur slutit ett stort antal avtal med leverantörer av mjöl, jäst, kryddor och annat. Bagerimaskiner och ugnar finns att köpa för alla som vill starta en egen bageriverksamhet.

Allt detta sker spontant, smidigt och frivilligt på en fri marknad – det vill säga i ett kapitalistiskt system där utbudet matchar efterfrågan.

Om man krossar kapitalismen, tar bort vinstintresset (och därmed motivationen), förstatligar företagen, inför det klasslösa samhället och skrotar äganderätten – hur är det där med bröd tänkt att fungera då?

Från historien i våra grannländer lär vi oss att resultatet blir: felplanering, bristsituationer, dålig kvalitet och obefintliga valmöjligheter. De byråkrater som försåg politikerna med planeringsunderlag kunde aldrig läsa av marknaden rätt eller förutse dynamiska effekter. Och med byråkrater som chefer för företagen saknades all motivation för att få saker och ting att fungera bra och smidigt. Alla som sett en brödkö i DDR förstår vad jag talar om.

Detta idiotsystem lamslog flera av länderna i vårt grannskap för bara något tiotal år sedan. Och redan är galenpannor ute på våra gator och demonstrerar för att vi skall gå över till precis samma vansinne.

Kapitalism, marknadsekonomi, en fri ekonomi – kalla det vad du vill. Men kapitalismen är det enda system som bygger på frivilliga överenskommelser och som klarar av att möta medborgarnas behov.