I går var jag och föreläste om globalisering i ett liberalt perspektiv på Cemus, vid Uppsala Universitet. Rätt kul. Jag tror att vi hade kunnat sitta kvar och diskutera hela natten, om det bara hade funnits rödvin.
Visst – Cemus är uppenbart en sådan där institution som producerar miljöaktivister, anti-kapitalister och klimatalarmister. Men inte bara. Några tankar...
Man skall inte automatiskt utgå från att alla som studerar eller sysslar med miljöfrågor är "miljövänster". Jag har upplevt att förvånansvärt många är rätt öppna för liberala argument och lösningar på en fri marknad. Absolut inte alla. Men några. Kan det kanske vara så att de liberala argumenten på miljöområdet har börjat sippra ut efter årtionden av argumentation?
Och vad gäller de som verkligen är miljövänster, så har de i stort sett samma problem som all annan vänster: De kan inte berätta vad som skall ersätta den kapitalism de vill krossa, eller hur detta skall gå till rent praktiskt.
En annan fråga som man bör rikta till miljövänstern är var de tror att de själva kan påverka mest. I en marknadsekonomi, där företagen är lyhörda för opinioner och konsumenternas krav? Eller i en kommandoekonomi, där ett företag kan bete sig precis hur som helst utan att konsumenterna har någon möjlighet att välja något annat?
Sedan tror jag att man rent allmänt måste bli bättre på att berätta hur företagande och kapitalism fungerar. Det finns stora luckor, även hos många vänligt sinnade. Folk ser fortfarande förvånade ut när man påpekar att kapitalism faktiskt är det enda ekonomiska system som bygger på frivillighet och frånvaro av tvång...
Slutligen skulle man kunna fundera över vad som skulle hända om vi ersatte det svenska biståndet (under förutsättning att vi skall ha bistånd) med "demokratiutveckling". Att sprida idéer om demokrati, frihet och människorätt, typ. En friare värld skulle med all säkerhet leda till bättre miljö, ökat välstånd och företagande och dessutom till en rättvisare värld för till exempel alla som i dag förtrycks i religionens namn, inte minst kvinnorna.
2007-10-30
En pedagogisk utmaning
Etiketter:
demokrati,
fri ekonomi,
frihandel,
globalisering,
miljö,
miljörörelsen,
vänstern
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inte direkt tvång, men väl utpressning mot dem med sämst förutsättningar att arbeta med viktiga men tråkiga och/eller ansträngande jobb till låga löner. (Det är alltså utpressning eftersom de har detta att välja på eller gå arbetslösa.)
SvaraRaderaVisst, nu kanske det här löser sig genom att ekonomin går bra eller genom fackliga sammanslutningar som "slåss" mot marknadsekonomins mekanismer för lönesättning. Men däremot så gör inte kapitalismen som ekonomiskt system någonting för att skydda människor från att tvingas göra viktiga "skitjobb" till minimilöner, vilket kan anses vara en brist. Lönerna borde kompensera för jobbets enformighet och arbetssamhet.
Nu kan man ju naturligtvis framhålla att övriga effekter av att man låter marknaden sätta lönerna är så fördelaktiga att det mer än väl kompenserar för problemet, men jag själv tycker inte så. Folk ska inte behöva komma i kläm när pengarnas flöde bestämmer deras livssituation.
En annan fråga som man bör rikta till miljövänstern är var de tror att de själva kan påverka mest. I en marknadsekonomi, där företagen är lyhörda för opinioner och konsumenternas krav? Eller i en kommandoekonomi, där ett företag kan bete sig precis hur som helst utan att konsumenterna har någon möjlighet att välja något annat?
SvaraRaderaMen den är ju enkel: i kommandoekonomin, där företagen styrs demokratiskt, eller övervakas av demokratiskt valda övervakare. Och där företagen följaktligen ägnar sig åt att producera det folk demokratiskt bestämt att de skall producera, istället för att maximera ägarnas vinst.