2009-09-27

Nätneutralitet, del 2


Lite tidigare i sommar skrev jag en bloggpost om den amerikanska kampanjen för nätneutralitet. (Läs den gärna först.) Sedan dess har frågan blivit än mer aktuell och tonläget har höjts. Även här i Europa finns denna debatt, men med delvis lite annat fokus.

Debatten tycks ständigt vara aktuell, till exempel nu i samband med tredjebehandlingen av EU:s telekompaket. Låt mig därför försöka peka på en del saker som är värda att fundera och resonera kring.

Helst skulle jag vilja ha ett helt oreglerat, underbart anarkistiskt och helt fritt internet. Men friheten på nätet är hotad – bland annat av regleringskåta politiker, upphovsrättslobbyn och rena skurkar. Så det här blir lite att bekämpa eld med eld. Vilket i sin tur skapar oerhört kniviga gränsdragningsproblem. All form av reglering, även sådan som har gott uppsåt, ger som regel oförutsedda och oavsiktliga negativa konsekvenser. Som alltid när det handlar om dynamiska system måste man därför gå mycket försiktigt fram och inte ta i mer än vad som är absolut nödvändigt.

Man kan till en början fråga sig vad en internetuppkoppling är. I min bok är det en uppkoppling till internet – med i princip allt som finns där. En uppkoppling där jag själv bestämmer vilket innehåll jag vill ta del av, vad jag själv vill lägga ut och vilka tjänster och applikationer jag vill använda. Det vill säga en öppen, ocensurerad kanal till andra människors tankar, kreativitet, affärsprojekt, kunskap och till en fri debatt.

Det är rätt rimligt att argumentera för att om någon säljer en uppkoppling till internet, då vore det att luras om det inte gäller hela internet. Det är helt enkelt en konsumenträttslig fråga och en fråga om ärlighet. Påstår man att man säljer X, då skall det vara X och inte Y eller Z.

Låt oss så komplicera det hela en smula. Det finns företag och operatörer som vill erbjuda nätuppkopplingar till ett begränsat innehåll.

(Säg att t.ex Aftonbladet vill erbjuda en gratis uppkoppling som bara ger tillgång till Aftonbladet, Coop, Swebank, Livets Ord, SSU, Folkhälsoinstitutet och en egen webmail. Konceptet är visserligen dumt, men det skulle ändå kunna vara väldigt lönsamt. Speciellt de stora mediehusen kan se detta som en möjlighet att rädda sina tidningar eller att hålla koll på vem som ser på deras filmer och lyssnar på deras musik.)

Skall de då få erbjuda uppkopplingar som bara ger tillgång till ett begränsat utbud, bara en liten del av nätets innehåll?

Jag har svårt att se att man kan förbjuda dem. I vart fall så länge verksamheten inte skadar andra. Men en sak är klar: Det bör i så fall inte få kallas för en internetuppkoppling.

Detta kan dessutom få en del andra konsekvenser. När man diskuterar nätneutralitet är principen "mere conduit" viktig. Det vill säga att nätoperatörerna inte kan hållas ansvariga för den information som människor och företag sänder fram och tillbaka i deras kablar. Detta på samma sätt som Posten inte kan hållas ansvarig för vad människor skriver i de brev som den distribuerar. Det här är en förutsättning för ett fritt och öppet internet, som vi känner det i dag.

Ett "Aftonbladet Net", som beskrivet ovan, skulle mista denna frihet från ansvar – eftersom man har ett kontrollerat nät där man väljer ut vilket innehåll som distribueras. Gör man ett urval, då blir man också ansvarig för det man aktivt har valt ut. Då måste man förhandsgranska allt. Det kommer att göra sådana slutna nät till slutna, ängsliga, tillrättalagda och rätt tråkiga nät.

Sedan är det bara en tidsfråga innan lobbykampanjer som bygger på ett bakvänt resonemang om "lika regler för alla" drar igång. Det vill säga att de slutna nätens ägare kommer att kräva att även de öppna, fria nätoperatörerna skall åläggas ansvar för det innehåll de distribuerar. Det vore i så fall inte första gången i historien som man låter worst practice styra lagstiftning och regelverk. För vissa politiska krafter kommer en sådan chans att sätta koppel på internet att vara oemotståndlig. Och i så fall är det fria, öppna internet historia.

Gör man operatörerna ansvariga för innehållet på nätet – då innebär det att all trafik måste kontrolleras innan den släpps fram. Vilket antingen ger oss en oerhört omfattande och integritetskränkande kontrollapparat – eller förhandscensur där websidor (och allt annat innehåll) måste granskas och godkännas innan det kan distribueras.

Så även om man kanske inte kan förbjuda inskränkta, kontrollerade och styrda "gated nets" – så är risken uppenbar att de kommer att göra allt sämre för alla. Förhoppningsvis kommer konsumenterna helt enkelt inte att vilja ha dem. Men jag är inte så säker. Många mediehus slåss just nu för sin överlevnad – och kommer att erbjuda nya, annorlunda och ibland märkliga nättjänster som vi kanske inte ens kan föreställa oss ännu.

Det här blev långt, så jag stannar här. Jag återkommer snart med mer om nätneutralitet.

EU Open Internet samlar in namn för ett fritt och öppet nät här...

16 kommentarer:

  1. Det finns även grader i fliteriring -- i form av banbreddsbegränsningar.

    Tex om ditt hypotetiska aftonladet.net ger tillgång till expressen.se, men dock bara med en hastighet av 300 baud (1/10000 del av normalbredband). Dock kan de säga att de inte filtererar.. eftersom det *GÅR* att nå alla sidor.

    Nu kommer nästa grej. Företag som amazon kanske vill *betala* aftonbladet att begränsa hastigheten till det olidliga för tex bokus el dyl. Är sånt ok?

    Eller när bredbandsleverantörerna lovar "24 megabit!!" men klarar inte leverera, eller bara levererar det i några sekunder åt gången. Och de som inte ljuger slås ut eftersom folk köper av den som lovar mest.

    Ville bara säga att allt är mycket knepigare än man vill. Fri marknad är inte heller lösningen.

    /Werner

    SvaraRadera
  2. Jag är inte säker på att HAX har rätt här. Antag att det finns ett ”Folkhemsgodkänt Internät” där man bara kommer åt ett antal stora dagstidningar, nätbanker, resebyråer, offentliga myndigheter, Ellos, Siba osv. Om det blir någon kontrovers om innehållet är det naturliga att gå på den stora institution på vars webbplats olagligheten förekommit i första hand. (Jämför med kabel-tv leverantörer, jag tror aldrig att leverantören har blivit ansvarig för innehållet i någon kanal som denne tillhandahållits.) Det är bara väldigt indirekt som accessleverantören kan hållas ansvarig och det krävs att det etableras en ny legal princip för att få ett allmänt genombrott för detta ansvar.

    SvaraRadera
  3. Precis ALLTING hänger ihop .
    För de som kan franska , bara läs och häpna över vad som väntar !!!

    http://www.sos-justice.com/

    SvaraRadera
  4. "Jag har svårt att se att man kan förbjuda dem."
    Well, jo. För Aftonbladet ska inte bestämma över Internet. Det ska vi. Vi lever i en demokrati. Läs mer på http://fridholm.net/2009/05/15/det-dar-med-natneutralitet/.

    SvaraRadera
  5. Werner:

    You are way ahead of me. Jag kommer till det i en senare bloggpost. För att göra detta begripligt kommer jag att beta av en sak i taget.

    Calandrella:

    De nät som tillsammans utgör internet ägs i dag av många olika slags aktörer. Många av dem är kommersiella.

    Att förbjuda en privat aktör att erbjuda en kass tjänst är vanskligt, så länge den inte skadar andra eller är rent lurendrejeri.

    Vad jag tycker är viktigt är att hitta lösningar där alla ser sig som vinnare, där alla får ut något utan att man behöver använda tvång eller förbud.

    Här tror jag att konsumentintresset är en nyckel.

    Privata nätoperatörer behöver göra vinst. Vägen dit är gropig och kräver att man prövar många olika affärsmodeller. En del är säkert inte så lyckade. Vilket vi konsumenter måste upplysa dem om. För övrigt brukar marknaden straffa ut kassa idéer.

    Alternativet vore att all internets infrastruktur vore statlig. Vilket jag tror skulle bromsa upp både kvalitet, service och volym. För övrigt vore det dessutom mindre begåvat att ge den stat som ger oss FRA, IPRED och teledatalagringen i uppdrag att driva nätet. Det vore rent av katastrofalt.

    SvaraRadera
  6. Det känns som att du argumenterar för ett samhällsfinansierat Internet?

    SvaraRadera
  7. Det blir ganska knepigt att bara erbjuda vissa sajter, som kund blir man inte nöjd om massa länkar inte fungerar.

    Även tex DN är ju integrerad med blogosfären. Som i sin tur är integrerad med hela nätet.

    SvaraRadera
  8. Johan Tjäder: Jag tycker snarare att det låter som någon form av kvalitetsstämpling av internetanslutningar. Något i stil med att man bara får kalla en anslutnign för "Prima Internet" om det inte finns någon form av konstgjorda begränsningar in anslutningen till internet. Till konstgjorda begränsningar räknar jag olika former av filtreringar och bandbreddsbegränsningar.

    SvaraRadera
  9. Johan T:

    Läs de sista raderna ovanför din kommentar.

    Stocken:

    Det skulle kunna vara en lösning, ja.

    SvaraRadera
  10. Mycket prat om nät här. Det är viktigt att komma ihåg att internet inte hade varit värt ett skvatt om det inte vore för att de allra flesta noderna är öppna, standardiserade, general-purpose-maskiner (aka PC) där användaren/ägaren har kontrollen. Det är fortfarande fullt möjligt att undergräva internet som företeelse genom att "angripa" terminalen, genom att sälja maskiner där användaren inte har kontrollen.

    Det börjar nu dyka upp mobilabonnemang där man får en netbook på avbetalning. Det vore möjligt för en mobiloperatör att begränsa vilken mjukvara användaren kunde köra på sin netbook. Vi har nu ett fullständigt oreglerat internet som du inte kan använda för att terminalen är begränsad. En sådan begränsning är mycket enklare att försvara mot nätneutralitetsivrare genom att hänvisa till andra dåliga praxisar i mobilkommunikationssammanhang (dvs användarupplevelse, driftsäkerhet, operatörslås, applikationssignering).

    Kort sagt, värdet användaren kan skapa i sin nätnod är direkt relaterad till användarens kontroll över noden.

    SvaraRadera
  11. HAX:
    Vi gick om varandra i postningarna.

    Kärnfrågan är ju hur operatörerna ska kunna ta betalt för sina nät. I USA är debatten mer påtaglig därför att de som står för det lokala accessnätet inte har telefonitjänster.

    Operatörerna i Europa är inte lika pressade eftersom de fortfarande kan luta sig mot just telefonin. Men de kommer att behöva hitta en ny killer-app om inte abonnemangspriserna ska skjuta i höjden.

    Frågan är hur solidariska vi konsumenter vill vara när priserna höjs. Nu har vi nästan enbart flatrate. Kommer det inte finnas ett tryck på att de som använder Internet mer, och kanske använder prestandakrävande tjänster får betala lite mer?

    Blir det så, ja då måste man ju införa någon spärr för att kunna ta betalt. Är "nätneutraliteten" bruten då?

    SvaraRadera
  12. Någon har säkert redan lagt upp länken någonstans, men ändå. FCC:s ordförande höll förra veckan ett brandtal för ett öppet internet och varför det är en angelägen uppgift att värna neutraliteten:

    http://www.901am.com/2009/fcc-chairman-speech-net-neutrality.html

    Men, det är klart, har man attityden att Internet främst är en marknadsplats och inte en infrastruktur för innovation, så känns naturligtvis inte hotet om begränsad access så farligt. Svenska politiker (inte bara Torstensson, utan överlag) är brutalt okunniga och naiva ifråga om nätet.

    /H

    SvaraRadera
  13. Om jag inte har helt fel, så sysslade väll operetören AOL just med begränsningar i sin uppkoppling eller är jag helt ute och cycklar?

    Att kommunister vill ha stats styrt nät är en sak, men vart är alla ni liberalar som förspråkar öppen marknad, där konsumenten själv får välja vilka sidor den ska besöka, var sig det gäller webbutiker, tidningar, bloggar, sökmotorer?

    Vart är brandtalen, den rytande rösten, namnlistorna, mass demonstrationerna. jag kan inte höra er!!

    SvaraRadera
  14. Det första problemet med resonemanget är att "internetuppkoppling" på konsumentmarknaden heter "bredband" och inget annat.

    SvaraRadera
  15. Tack Jonas B. det ar en inte helt oviktig precisering.

    Vidare kan man ocksa konstatera att denna bredbandsuppkoppling kan anvandas till att tillhandahalla ett antal olika tjanster sasom internettillgang, telefoni, IPTV, VPN, etc.

    Att shapa traffik MELLAN dessa olika tjanster ar en helt annan sak an att shapa eller begransa traifk pa internet.

    SvaraRadera
  16. Sen kommentar, men: Om vi får en kvalitetsstämpel för ofiltrerade internetanslutningar, hur skall då någon svensk leverantör kunna få den så länge "barnporrfiltret" finns kvar? Hur ska gränsdragningen se ut?

    SvaraRadera

Håll en hyfsad ton. Kommentarer bör vara intressanta, fyndiga eller på annat sätt tillföra något - för att slippa igenom nålsögat.