En knepighet med EU:s så kallade Stockholmsprogram - för "frihet, rättvisa och säkerhet" - är balansargumentet.
Man säger att det måste råda en balans mellan säkerhet och medborgerliga rättigheter.
Detta går naturligtvis att tolka på ett fullt rimligt sätt. Om ett samhälle, en grupp människor (eller en enda individ) är hotade, då kan man komma att behöva inskränka rättigheterna för den hotfulla parten. Och att till exempel frihetsberöva någon för utredning eller straff är också att göra en avvägning mellan säkerhet och denna persons i andra fall normala medborgerliga rättigheter.
Å andra sidan kan man mena att en balans mellan säkerhet och medborgerliga rättigheter alltid innebär att man måste kompromissa om rättigheter och principer som inte får eller bör vara förhandlingsbara. Speciellt när resonemanget används för ett helt samhälle snarare än mot enskilda våldsverkare. (Eller som i detta fall kollekivt för 500 miljoner människor i 27 länder.)
Och tolkar man balansargumentet bokstavligt och drar det till sin spets - då hamnar man i uppenbart orimliga slutsatser som att stärkta medborgerliga rättigheter automatiskt skulle innebära sämre säkerhet.
Men om man vänder helt på steken igen - då skulle balansargumentet även kunna användas för att rulla tillbaka övervakningsstaten av modell Post 9-11. Av alla som anser att balans (i en rimlig tolkning) inte råder eftersom Storebrorsstaten fått gå på tok för långt.
"Å ena sidan, å andra sidan..."
Grundproblemet är att balansargumentet är medvetet formulerat för att vara förrädiskt. Det är helt enkelt en fras som är designad för att staten skall kunna inskränka de medborgerliga rättigheterna. Till exempel i namn av war on terror. Om den vill. När den vill.
Frågeställningar av typen "Har ni slutat slå er fru?" är dock en dålig grund för att fatta policybeslut om övervakningsstaten.
Här på kontor Engström (pp) i Europaparlamentet bollar vi därför med tanken på att man kanske skulle kunna ge balansargumentet en "överrock". Att få bort det helt ur texten kommer vi inte att lyckas med. Men möjligen kan man göra ett tillägg.
Till exempel grävde Erik Josefsson i går kväll upp en formulering ur en Sixth-rapport. Den säger "The EU is rooted in the principle of freedom. Security is only a tool in support of freedom which must be applied through the rule of law and subject to human rights obligations."
Kanske skulle ett sådant tillägg, direkt efter balansargumentet, hålla och fungera? Och övervakningskramarna tvingas paddla bra mycket om de vill argumentera mot en sådan formulering...
[Fotnot: Europaparlamentet behandlar nu en resolution om Stockholmsprogrammet. Det är inte lagstiftning, utan snarare en kommentar till det ramdokument som EU-Kommissionen och det svenska EU-ordförandeskapet lade fram i sommras. De vassa och stickiga sakerna under Stockholmsprogrammets paraply kommer att komma senare. Ofta under andra namn. Och inte alltid med insyn för de folkvalda.]
Ursäkta min okunskap och orken att söka - Men vad är och innebär sixth-rapport.
SvaraRaderaNågon vänlig kan kanske upplysa..
En stor fara med övervakningssystemen är ju att de på ett eller annat sätt kan komma att missbrukas.
SvaraRaderaStatsapparaten är ingenting som man ska lita på. Snarare ska statsapparaten vara så konstruerad att man inte ska behöva lita på den.
Ingen vill väl vakna upp en dag i 1984-staten? Men få funderar just nu på hur man ska undvika att hamna där.
En annan sak som är slående är att behovet av att införa ytterligare övervakningssystem är så dåligt grundade. Det här är ett slående exempel på när gemensam EU-lagstiftning blir alldeles fel.
För om EU gör fel då blir det fel i hela Europa. Om Storbritannien gör fel så blir det bara fel i Storbritannien.
Låt oss få ett moratorium för nya gemensamma "säkerhetslösningar" i EU i tio år. Låt vart och ett land hitta sin egen mix av övervakning och sen kan man utvärdera fördelar och nackdelar.
Här är rapporterna:
SvaraRaderahttp://www.erikjosefsson.eu/sites/default/files/CHALLENGE_final_policy_recommendations.pdf
http://www.erikjosefsson.eu/sites/default/files/CHALLENGE_mid_term_report.pdf
Eriks länkar var lite långa (för oss som tvingas läsa i Explorer). Här avklippta:
SvaraRaderahttp://www.erikjosefsson.eu/sites/default/files/
CHALLENGE_final_policy_recommendations.pdf
http://www.erikjosefsson.eu/sites/default/files/
CHALLENGE_mid_term_report.pdf
Radbrytning före CHALLANGE.
(Fusklappen om hur man gör klickbara länkar i kommentarerna finns på datorn hemma...;-)
HAX
Klickbart:
SvaraRaderaFinal Policy Recommendations
Mid Term Report
Hela poängen med medborgerliga rättigheter är att de INTE ska inskränkas med hänvisning till en massa pragmatiska argument.
SvaraRaderaMedborgerliga rättigheter är överordnade, ta kravet på yttrandefrihet och due process till exempel. Man tummar inte på dessa med ett balansargument.
Balansargumentet bör avvisas fullständigt, alternativt ska man ha en skrivning om att medborgerliga rättigheter enbart kan inskränkas i yttersta undantagsfall (”synnerliga skäl”) och att alla inskränkningar måste ha ett slutdatum (sunset clauce).
Jo vi vet ju hur "balans-argumentet" använts på senare tid. I både FRA och IPRED anser våra politiker att det är en bra balans mellan integritet och säkerhet...
SvaraRaderaJag delar er oro. Men vi får inte bort balansargumentet. Både EPP ocg socialisterna vill ha det. (Gröna gruppen skulle vilja fimpa det helt.)
SvaraRaderaSå vad gör vi? Funkar "överrocken"?
Engström, Josefsson och Alexandersson? Man vill ju inte vara elak, men...
SvaraRaderaHela poängen med att prata om att hitta en ballans mellan säkerhet och rättighet är ju att inskränka rättigheterna. Ställ varje person som försöker med detta mot väggen och fråga om de tycker vi har för mycket frihet.
SvaraRaderaEller har mainstream-politikerna blivit så tillplattade av den protototalitära militariseringen av EU/USA att de försöker hålla upp balansargumentet som åtminstone ett litet skydd för medborgerliga rättigheter?
SvaraRaderaMan kan ju alltid pröva överrocken, men såvitt jag tolkar din beskrivning av EPP:s och socialisternas inställning så är det just åtagandena i de mänskliga rättigheterna som de vill ifrågasätta.
SvaraRaderaHela balansargumentet går ju ut på att vissa mänskliga rättigheter måste man ge upp.
Och det är naturligtvis tänkbart. De mänskliga rättigheterna har sett olika ut, och de vi har nu är väsentligen formulerade strax efter andra världskrigets slut.
Så låt oss ta en samlad diskussion om mänskliga rättigheter i 2000-talet. Låt oss lägga upp alla säkerhetsproblemen och värdera dem för att kunna avgöra om en ändring av de mänskligheterna är den mest effektiva vägen att skydda vårt sätt att leva.
Det som inte går an är de små stegen som sakta men säkert gröper ur rättigheterna. Den lilla formuleringen "nödvändig i ett demokratiskt samhälle" som blir allt mer slentrian.
Föreslår en ny text.
I Lissabonfördraget har medlemsstaterna slagit fast att frihet, demokrati, jämlikhet och rättsstaten är okränkbara och oförytterliga rättigheter. Parlamentet anser att dessa rättigheter måste försvaras oavsett vilka hot som samhället möter.
Den Europeiska unionen bör, genom Parlamentet, ta initiativ till en bred diskussion om mänskliga rättigheter i 2000-talet som syftar till att i samtal med folket värdera hoten mot vårt öppna samhälle, hur de medel för säkerhet och övervakning som möjliggjorts av den tekniska utvecklingen kan skada dessa grundläggande värden och hur vi konstruerar effektiva och tillräckliga skyddsmekanismer som förhindrar missbruk av dessa säkerhetsåtgärder.
Åtgärder som ytterligare inskränker de mänskliga rättigheterna bör därför inte vidtas på europeisk nivå förrän dessa överläggningar avslutats med bred konsensus.
Detta ska inte förhindra en medlemsstat från att, inom ramen för Europeiska konventionen angående de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna, vidta sådana åtgärder som är nödvändiga för att möta ett omedelbart hot.
Tips.
SvaraRaderaLänkar skapas genom att använda sig av <a> taggen på följande sätt.
<a href="[länk]">[Text som visas som länknamn]</a>
Exempel:
<a href="http://henrikalexandersson.blogspot.com/">Länk till huvudsida</a>
Resultat:
Länk till huvudsida
Problemet är att detta inte är en kompromiss mellan mat och gift, utan en kompromiss mellan de som vill avskaffa alla medborgerliga rättigheter och de som vill avskaffa de flesta medborgarliga rättigheter.
SvaraRaderaKompromissen ska dessutom tillämpas av folk som inte kan stava till "rättigheter".
PP står således inför en uppsjö av dassiga, riktigt dassiga och ogenomförbara alternativ.
Mitt förslag är att försöka ju-jijutsa frågeställningen: påpeka i resonemanget "Man säger att det måste råda en balans mellan säkerhet och medborgerliga rättigheter" bör "säkerhet" naturligtvis också tolkas som "säkerhet gentemot stat och rättsväsende", inte bara "säkerhet mot terrorister och fildelare".
För om man räknar alla inom EU som drabbats under 2008 misstänker jag att staten är en vanligare gärningsman än terrorister.
Modifiera Tjäders text med detta så har ni ett utgångsbud som är svårt att (åtminstone publikt) ignorera.
Hur kan vi sparka igang en mailkampanj till parlamentet liknande den till telekompaketet? Det gav ju parlamentet rag i ryggen sist.
SvaraRadera-P
En mycket bättre princip är PROPORTIONONALITETS-PRINCIPEN, som innebär att graden av tvångsmedel ska bero på hur allvarligt något är.
SvaraRaderaTyp, att kontrollera om barnfamiljer har brandvarnare och trappgrind är ett tillrckligt för att motivera husrannsakan.
@Putte:
SvaraRaderaDet är det ju inte. Barn har rätt att slippa godtyckliga ingrepp i sitt hem enligt Barnkonventionen.
Jag glömde ett INTE, sorry
SvaraRaderaDet uppstår en blandning mellan skratt och gråt när jag läser att frihet och demokrati går hand i hand. Med tanke på att demokratin i sig själv kränker friheten. Lissabonfördraget kränker sig självt, och ingen som arbetar där nere i Bryssel reagerar?
SvaraRadera