2015-04-17

Söndag - filmpremiär: The Culture High


Söndagen den 19 april har dokumentärfilmen The Culture High en officiell svensk premiär i Malmö – med efterföljande panelsamtal med bl.a. Ted Goldberg.

Filmen kritiserar rådande repressiva politik kring cannabis.

Tid och plats är Sofielunds Folkets Hus i Malmö, söndag den 19 april, klockan 16.15.

Fri entré. Mer information på Facebook »

Försvarsuppgörelsen räcker inte. Landet måste kunna försvaras.


2009 fattades beslut om en svensk försvarsreform. Det som var omodernt rensades ut. Organisationen trimmades. Inriktningen justerades. Men när det var dags att satsa framåt, då stängde politikerna plötsligt pengakranen.

Det försvar som riksdagen fattade beslut om år 2009 kräver – utöver de årliga kostnaderna – ett tillskott på 40 miljarder kr.

I dag har riksdagspartierna kommit överens om att skjuta till 10,2 miljarder – istället för de 40 som krävs. Vilket helt enkelt inte räcker för att vårt land skall ha det slimmade, men ändå någorlunda trovärdiga försvar som riksdagen beställde 2009.

Inte ens med ryssen mullrande vid våra gränser och i vårt relativa närområde är folkets valda representanter redo att satsa vad som krävs för att vi skall kunna försvara oss mot yttre fiender.

Detta – skydd mot yttre fiender – är tillsammans med ordningsmakt och rättsväsende statens absoluta kärnverksamhet. Sådant som alltid måste fungera och som alltid måste prioriteras. Men så är det inte i Sverige. Däremot lägger staten stora resurser på andra, mindre viktiga verksamheter.

Våra politiker sviker sin uppgift. De sviker det förtroende de fått av svenska folket. Frågan är varför de över huvud taget behövs – om de inte vill eller förmår hantera vårt samhälles mest grundläggande funktioner.

TV-tips: Se gärna gårdagens SVT Dokument Inifrån, som utförligt beskriver krisen i det svenska försvaret och hur illa frågan har hanterats av båda de politiska blocken. [SVT Play] »

Samtidigt, i namn av kriget mot terrorismen...


Nybloggat på HAX.5July.org:


Läs denna bloggpost om du vill ha en bild av hur kriget mot terrorismen är på väg att förvandla samhället till en polisstat i värsta DDR-stil. Rekommenderad och skrämmande läsning.

2015-04-16

Decentralisera Sverige!


Några tjeckiska libertarianer har medverkat till att utropa en självständig stat, i ett sju kvadratkilometer stort ingenmansland på gränsen mellan Serbien och Kroatien.

Projektet – Liberland – är tänkt att bli en fristad för människor som vill leva ett fritt liv.

Det skall bli intressant att se hur det går. Men minst lika intressant är principen att folk skall kunna rösta med fötterna.

I dagens Sverige tvingas alla leva på ett sätt, under ett regelverk – eftersom landet är en politisk och administrativ enhet. Vilket samtidigt leder till att många människor måste leva på sätt de inte trivs med och som inte passar dem.

Men måste det vara så?

Varför inte göra Sverige till en federal stat med stark decentralisering och starkt lokalt självbestämmande? Man skulle kunna ha ett gemensamt försvar, en gemensam rättighetsstadga och viss gemensam infrastruktur. Men i det mesta borde regionerna få bestämma själva.

(Man kan även tänka sig helt självständiga städer, regioner och områden.)

Då skulle alla som vill ha hög skatt, detaljstyrd föräldrapenning, förmynderi och Systembolag kunna bo i... lät säga, Örebro.

De som vill ha låg skatt, privata social- och sjukvårdsförsäkringar, valfrihet och att vuxna skall behandlas som vuxna skulle kunna bo i... Helsingborg?

Jönköping kan bli högkyrklighetens och konservatismens högborg. Gotland skulle kunna bli ett skatte- och frihandelsparadis, ett Östersjöns Hong Kong. Jämtland borde ha goda förutsättningar för att släppa lätta droger fria och bli ett svenskt Colorado. Med egna skatte- och företagarregler skulle Lund kunna bli något slags blandning mellan Silicon Valley och Cambridge. Och så vidare.

Vitsen är att människor då skulle kunna rösta med fötterna och bosätta sig där de trivs bäst. Istället för att alla skall tvingas leva sina liv på ett sätt – som kanske inte riktigt passar någon.

Länkar:

Czech Proclaims New Sovereign State Between Serbia And Croatia: Liberland »
Nyliberalt utopia vid Donaus strand »

En omöjlig ekvation


Sverige tar emot människor som flyr från krig och förföljelse. Vilket är bra.

Många av dessa människor kommer att stanna i Sverige. Vilket de gott kan få göra. Men då måste vi se till att de kan försörja sig själva och att de kommer in i det svenska samhället.

Vägen till försörjning och integration är primärt arbete. Men den svenska arbetsmarknaden är ett skråväsende – som prioriterar att hålla löner och privilegier uppe för dem som redan är inne i systemet.

Vilket innebär att låglönejobb för lågkvalificerad arbetskraft (som ännu inte behärskar språket helt och som saknar relevant utbildning) i princip inte förekommer på den svenska arbetsmarknaden.

Samtidigt håller den svenska arbetsrätten nya svenskar (och ungdomar) utanför.

Detta skapar en omöjlig situation – där många flyktingar som stannar i Sverige döms till utanförskap.

Men varken flyktingpolitiken eller arbetsmarknadspolitiken kommer att förändras.

Vilket innebär att vi står med skägget i brevlådan.

(Ironiskt nog sker detta samtidigt som Sverige är i behov av ökad arbetskraftsinvandring – av människor som har tillräckliga kunskaper och färdigheter för att kunna täcka upp för en åldrande "svensk" befolkning. Och som kan bidra till vårt lands tillväxt.)

Vad Sverige borde göra är att avreglera arbetsmarknaden, göra det enklare att driva företag och sänka kostnaderna för att anställa folk. Men i verkligheten gör våra politiker det rakt motsatta.

Varför finns Miljöpartiet?


Man kan undra hur länge miljöpartisterna tänker stå ut med sin ledning.

Romson, Fridolin & Co har gång på gång tappat bollen i (förvisso stolliga) gröna miljöfrågor. Deras svek vad gäller övervakningsfrågorna är totalt. I riksdagen röstar de mot sin egen politik.

Gång på gång avslöjas de med att inte leva som de lär. Nu senast är det regeringsplanet som fått flyga från Arlanda till Bromma för att hämta upp Fridolin – trots att MP vill lägga ner Bromma.

Detta är väl ändå inte vad MP:s väljare röstade för? Detta är väl ändå inte vad MP:s medlemmar vill se? Detta är väl ändå inte vad man hade tänkt sig när MP grundades?

Det enda MP har är fina ministerposter och en plats vid maktens köttgrytor. Vilket uppenbarligen är viktigare än allt annat.

2015-04-15

Tyskland satsar på mini-datalagring


Den tyska koalitionsregeringen har lagt fram ett nytt förslag till datalagring...

  • Uppkopplingsdata för telefonsamtal skall sparas i tio veckor.
  • IP-nummer vid nätuppkopplingar skall sparas i tio veckor.
  • Mobilpositioner skall sparas i högst fyra veckor.
  • Data om e-post skall inte sparas.

Även om det fortfarande handlar om att lagra data om alla medborgares telekommunikationer, utan brottsmisstanke – så är upplägget betydligt mer minimalistiskt än i till exempel Sverige.

Läs mer: Vorratsdatenspeicherung: Maas will Höchstfrist von zehn Wochen »

Vårbudget

Alliansens kognitiva budget-dissonans


Nu presenteras den rödgröna regeringens vårbudget.

Allianspartierna kommer att kritisera denna budget, i alla tonarter. På goda grunder.

Sedan kommer Alliansen lik förbannat att rösta ja till den rödgröna budgeten – i enlighet med Decemberöverenskommelsen.

Absurdistan!

2015-04-14

Digitalradion och makten över informationen


Tekniska experter, Riksrevisionen... till och med FRA säger nej till digitalradion, DAB.

Men Sveriges Radio framhärdar. Public service vill lägga hundratals miljoner (det kommer att sluta med miljarder) på att ersätta FM-radion med DAB. Och de hoppas att svenska folket skall byta ut alla sina radioapparater i hem och bilar.

Samtidigt lyssnar allt fler på radio via internet. Det sker i datorer, på laptops, i smartphones, på tablets och snart är alla nya bilar ständigt uppkopplade. Nästan alla som vill kan lyssna nästan överallt, inte bara hemma vid radion vid köksbordet. Att i det läget försöka styra över folk till att byta radioapparater är naturligtvis dömt att misslyckas.

Att radiolyssnandet migrerar över till internet innebär dessutom att lyssnarna får tillgång till ett bredare utbud.

På nätet är utländska radiokanaler lika lättillgängliga som svenska. Utbudet av podcasts är stort och växande. Och nya webradiokanaler – som Bubb.la – är på väg att etablera sig. Samtidigt monteras gränserna ner mellan ljud, text och video. Folk hoppar mellan dessa olika bärare av information utan att ens tänka på saken.

Jag är rätt säker på att det är här skon klämmer. Sveriges Radio (och några markbundna kommersiella musikkanaler) vill hålla fast lyssnarna i ett tekniskt koncept där de slipper konkurrens.

Vilket knappast förvånar – när det kommer från ett företag som vill att alla som kan ta del av dess utbud skall betala licensavgift. Inte alla som lyssnar, utan alla som kan tänkas kunna lyssna.

Sveriges Radio lever kvar i radio- och tv-monopolets tid. Dess uppfattning om public service är att utbudet skall vara begränsat och kontrollerat. (Och gärna obligatoriskt.)

I grunden handlar detta om makt. Makt över samhällsdebatten. Makt över agendan. Makt över verklighetsbilden. Makt över informationen. Makt över lyssnarna.

Vilket applåderas av vänstern (och ibland av delar av borgerligheten) – som anser att folket inte är kapabelt att välja på egen hand.

Alternativet till public service är mångfald, öppenhet, fria röster, kritisk granskning, alternativ analys, kreativitet och nytänkande.

DAB är en kass idé, som bör gå i papperskorgen. Men på sätt och vis vore det intressant att se vad som händer om vi går över till digitalradio. Jag tror inte att folk kommer att köpa nya radioapparater. Istället kommer nästan alla att gå över till att lyssna över internet.

Vilket vore dödsstöten för Sveriges Radio. Så jag kan leva med det också, även om det innebär att man kastar skatte- och licenspengar i sjön.

Alliansen bullrar om försvaret - men kommer att svika i riksdagen


Försvarssamtalen mellan den rödgröna regeringen och Alliansen kärvar. FP har hoppat av och M ställer ultimatum. [Länk»]

Naturligtvis är det bra att oppositionen sätter press på regeringen – om vi alls skall ha något trovärdigt yttre försvar. Men det är ändå som parallella universum. Alliansen är nämligen i högsta grad medskyldig till att ha monterat ner det svenska försvaret. Och så sent som för något år sedan hördes inget från de borgerliga om kraftigt höjda försvarsanslag.

Bland de borgerliga partierna är det bara FP som är i närheten av att vilja ge försvaret tillräckligt med pengar för att det skall kunna leva upp till de politiska mål för rikets försvar som riksdagen har satt upp. M, C och KD kan hålla hur högt tonläge de vill, men de är inte i närheten av försvarsanslag som ligger på ÖB:s "minsta möjliga"-nivå.

Kraven på ett NATO-medlemskap är bara plakatpolitik. Samma borgerliga partier som vill att Sverige skall gå med i den västliga försvarsalliansen är skyldiga till att ha monterat ner det svenska försvaret till en så låg nivå att NATO varken kan eller vill acceptera oss som medlemmar.

Det kommer att bli pannkaka av hela frågan. Sverige kommer inte att ha något trovärdigt försvar inom överskådlig framtid. Vilket är oerhört allvarligt.

Däremot kommer de borgerliga partierna snart (som en del av DÖk) att rösta igenom en rödgrön budget som lägger pengar på trams och lullull – men som fortsätter att montera ner viktiga delar av vårt samhälles kärnverksamhet.

Det är helt enkelt inte seriöst.

Veckans Falkvinge - om ett censurfritt nät



Youtube »

Slaget om krypteringen fortsätter


Nybloggat på HAX.5July.org:


Den amerikanska administrationen försöker ständigt finna nya vägar för att kringgå kryptering – och för att bereda sig tillgång till alla medborgares telekommunikationer och datorer.

2015-04-13

Svenska datalagringen till EU-domstolen


Det mesta pekar nu på att Kammarrätten kommer att sända frågan om den svenska datalagringen till EU-domstolen för förhandsprövning. [Länk»]

Detta är, redan i sig, ett tecken på att Kammarrätten inte är beredd att köpa regeringens och utredare Heckschers åsikt om att datalagringen kan fortsätta. I vart fall inte rakt av.

Rimligen kommer EU-domstolen att ge Sverige bakläxa. När denna domstol upphävde EU:s datalagringsdirektiv för ett år sedan – då var en av huvudpunkterna att direktivet föreskriver lagring av data om alla människors alla telekommunikationer, oavsett om det finns misstanke om brott eller ej. Man ansåg att detta bryter mot de mänskliga rättigheterna och vad dessa har att säga om vår rätt till privatliv.

Om det är vad EU-domstolen kommer att landa i (igen) – då duger det inte att putsa på detaljer i den svenska lagen. Då faller ett av dess fundament. Då måste lagen om datalagring rivas upp helt.

EU-kommissionen har redan kastat in handduken och meddelat att den inte kommer att lägga fram något nytt datalagringsdirektiv. Så det finns varken något juridiskt eller politiskt stöd från EU för att backa upp en fortsatt svensk datalagring.

Vilket är intressant om man drar sig till minnes den svenska debatten innan riksdagen införde lagen. Då hette det att man egentligen inte ville, men att EU tvingade oss att datalagra. I dag råder den omvända situationen. Det finns inget krav från EU om fortsatt datalagring. Men då anses inte EU-argumentet vara relevant längre...

Regeringen, allianspartierna och SD visar dock inga tecken på att vilja avsluta lagringen av data om alla svenskars alla telefonsamtal, SMS, e-postmeddelanden, nätuppkopplingar och mobilpositioner.

Se även - EU: Data retention – an up-to-date summary »

Uppdatering: Relevant och en smula oroväckande input från Amelia Andersdotter i kommentarerna nedan.

Politikens måndagsexemplar


I ena ringhörnan står Moderaterna. De tycks vara på väg att förbereda en positionsförflyttning vad gäller kvalitet i välfärden. Som DN mycket riktigt konstaterar kläds Moderaternas nya politik i Socialdemokraternas ord. [Länk»]

Frågan är varför man måste beskriva detta som något slags politikförändring med glidning mot mitten.

Naturligtvis skall klassisk moderat politik vara att ställa tydliga kvalitetskrav på alla som är verksamma inom välfärdssektorn. Tydlighet, ansvar och uppföljning. Bang for the buck.

Och naturligtvis skall klassisk moderat politik vara att aktörerna i välfärden skall leverera det man kommit överens om, till det pris man har kommit överens om. Sedan är det ointressant om denna aktör tar ut vinst eller inte.

Så varför beskriva detta som en positionsförändring? Varför solka ner det egna politiska varumärket?

Varför inte locka väljare till partiet genom att visa på kompetens och konsekvens, istället för att springa efter väljarna på fel planhalva?

I andra ringhörnan står Socialdemokraterna och mumlar. Tydligen skall de anslå en kvarts miljard för att främja svensk export. [Länk»]

Låt se. Man tar alltså ut hög skatt; vilket gör det svenska kostnadsläget högre än i länder vi konkurrerar med; vilket leder till höga priser som i sin tur drabbar svensk export. Och så tar man en skvätt ur det skatteuttag som skapat problemet från början – och anslår det till att stärka svensk export.

Så visst skapar man nya jobb. I byråkratin.

Samtidigt fick Löfven en fråga om inte höjda arbetsgivaravgifter för unga kommer att skada svenskt företagande...
– Arbetsgivaravgiften för unga, när vi införde den hade vi 115 000 unga arbetslösa. Idag har vi fler, uppåt en 150 000 unga arbetslösa. Vi måste en gång kunna säga att detta var dåligt använda pengar, fortsätter Stefan Löfven.
Nu är jag ingen vän av olika skatter och avgifter för olika grupper. Men Löfvens uttalande är en tom påse, utan mer fakta.

Finns det till exempel inte en risk att ungdomsarbetslösheten hade kunnat vara ännu högre i dag – om man inte hade haft ungdomsrabatten?

Men media ägnar sig hellre åt soundbites än analys. Så Löfven kommer undan med plattityder.

Svensk politik den 13 april 2015 är helt uppenbart ett måndagsexemplar.

2015-04-12

Veckan som kommer: Politisk förnedring


Nu är vi där. Det är dags för den rödgröna regeringen att lägga fram sin vårbudget.

Sedan skall denna budget kommenteras. Borgerliga politiker kommer att stå på kö för att berätta vad som är fel med den. Mycket av denna kritik kommer säkert att vara välgrundad och berättigad.

Men vad händer sedan?

Med Decemberöverenskommelsen kommer samma borgerliga politiker som nyss stod och kritiserade regeringen Löfvens budget att tvingas rösta för den.

Alliansens riksdagsledamöter kommer medvetet att rösta på något de tycker är dåligt för vårt land.

Efter det har oppositionen formellt avgått.

Fyllesnack - Del 1: Frihet och motstånd



Framåt nattkröken kom vi fram till att de flesta vloggar och podcasts är så stela och tillrättalagda. Så varför inte vara lite mera spontan och laid back?

Youtube »

2015-04-10

Hidden Influence: The Rise of Collectivism



Detta är intressant. Jag hade förväntat mig ännu en meningslös konspirationsteori från vänster. Eller från någon gapig snubbe i den kristna högern. Till min förvåning insåg jag att detta är en intressant film som får många saker rätt.

OK, det finns en del kufigheter i filmen. Men om man ser den med ett öppet sinne – då finner man en rätt omfattande libertariansk (eller rent av anarkokapitalistisk) kritik av korporativism och kollektivism.

Utbildningsväsendet, kulturmarxisterna, feministerna, identitetspolitiken och Frankfurtskolan får också en släng av sleven.

Så för en gångs skull skall jag be att få rekommendera en av alla dessa långa, hemsnickrade, samhällskritiska Youtube-dokumentärer. Även om jag kanske inte ställer mig bakom allt som sägs – och även om man kanske bör kolla upp en del av källorna, för säkerhets skull.

(Detta är, för övrigt den första i en serie av tre dokumentärfilmer. Det skall bli intressant att se de kommande två.)

Youtube »

Vem äger dina persondata? Du? Facebook? Staten? Ingen?


Nybloggat på HAX.5July.org:


Nu avgörs frågan i EU: Skall du ha rätt att ha kontroll över dina persondata eller ej? Kommer vi alla att bli digitala slavar?

Efter de Nya Moderaterna...


SVT:s intervju- och dokumentärfilmer om de Nya Moderaterna är intressanta på flera sätt. [ Del 1 » | Del 2 » ]

Det går inte att ta miste på att det fanns ett väldigt tryck och en stor optimism inom Moderaterna inför valet 2006. Men det är också uppenbart att partiet inte riktigt visste vad det skulle göra sedan. Speciellt inte efter återvalet 2010. Vilket inte är så konstigt, med tanke på att man rensat ut sitt ideologiska tankegods och valt att bli opinionskänsliga förvaltare istället för visionärer.

Kastar man bort karta och kompass, då blir det svårare att räkna ut vart man skall gå.

Projektet de Nya Moderaterna fungerade måhända som taktik, men dög inte som strategi. Det höll helt enkelt inte i längden.

Nu skall man vara medveten om att de Nya Moderaterna, som de blev, bara var en av flera möjliga vägar att gå. En mer ideologisk linje hade kanske inneburit att man hade fått kämpa hårdare för att nå makten. Men å andra sidan hade man då inte fått pyspunka när man väl hamnat i regeringsställning.

Jag kan inte frigöra mig från tanken att det fanns minst en annan väg att gå: Frihet, tillväxt, fritt företagande, platt skatt, öppenhet och något slags deltagande demokrati. Att stå upp för liberal-konservativa värderingar som lika rättigheter och rättsstat. Få lagar men mycket ordning. Att röja upp i byråkratin. Att göra Sverige till en tigerekonomi – eller i vart fall till ett nordiskt Tyskland. Att möta framtiden med optimism, kompetens och politisk konsekvens.

Modig borgerlig politik, helt enkelt. Men så blev det alltså inte.

I maktställning blev en del saker rent av värre, när man misskötte de politiska reformer som trots allt genomfördes. Privatiseringar ledde till att enskilda företag fick monopol, istället för att man öppnade upp för fri konkurrens. Verksamhet såldes ut till underpris och fick dessutom fortsätta brottas med byråkratiska överrockar. Och skrytprojekt sjösattes utan kompetent styrning.

Man misskötte aktivt mycket sådant som man borde kunna förvänta sig att borgerliga partier skall vara bra på att hantera. Man monterade ner försvaret. Under Alliansregeringens tid sjönk BNP om man istället för att räkna i absoluta tal räknar per capita.

Man var initiativlösa eller rent av aktivt ointresserade när det gäller reformer som är absolut nödvändiga i dagens Sverige. Som arbetsrätten. Och bostadspolitiken. Man tog inte chansen när man hade den, utan väntade tills läget blev akut – och lämnade sedan över till en sosseregering, som varken vill eller vågar ta tag i de här sakerna på allvar.

Den svenska borgerligheten tycks sakna förmågan att förverkliga borgerlig politik – även när den får chansen. Jo, det hade naturligtvis varit värre med sossarna vid makten. Men jag förväntar mig att borgerliga partier skall vara bättre på borgerliga prylar.

Idén med Sveriges Nya Arbetarparti var kanske skojig. Men inte mycket mer än så. Detta vägval ledde till att man (även om man retade gallfeber på sossarna) fortfarande bedrev politik i en socialdemokratisk kontext. Man spelade ibland någorlunda bra – men på fel planhalva.

Sedan, när idén om de Nya Moderaterna nått vägs ände – då stack de som skapat projektet. De lämnade sitt parti, dess medlemmar och sympatisörer.

Inte nog med det. Projektet de Nya Moderaterna ödelade årtionden av borgerlig och frihetlig opinionsbildning i tankesmedjor, på ledarsidor och i det egna partiet. När man flyttar högerflanken i svensk politik mot mitten (det vill säga åt vänster) då flyttar man även mittpunkten i samhällsdebatten åt vänster. Så nu står vi här med tokfeminism, identitetspolitik och misstro mot marknaden.

2015-04-09

För att rädda euron måste man offra demokratin och den fria ekonomin



I filmen ovan finns en rimligt kort och pedagogisk förklaring av euro-krisen – som alla borde se. (Man kan ha åsikter om detaljer i beskrivningen, men i stort sett är den korrekt och trovärdig.)

En grundläggande lärdom är att nationer i längden inte kan göra slut på mer pengar än de har. Men det är de nationella politikerna inte beredda att acceptera. Än mindre väljarna.

Och om man skall ha en monetär union – då krävs det att man även har en fiskal union. Detta för att förmå alla länder i unionen att gå någorlunda i takt, ekonomiskt. Och för att se till att reglerna följs.

Man kan helt enkelt inte ha en gemensam valuta för ekonomier som spretar åt olika håll när det gäller styrka, fundamenta, inriktning, skatter, finansiell administration och utgiftspolitik. En gemensam valuta kräver någorlunda enhetlighet.

Det är med andra ord uppenbart att man måste ha en fiskal union om man vill rädda euron. Men en sådan har flera sidor, de flesta väldigt dåliga.

En fiskal union innebär strikt centralstyrning och att man upprättar en regelrätt kommandoekonomi. Som i de gamla öststaterna. Så väl logik som historia varnar oss för detta. Det vore förödande för demokratin, för det fria företagandet och för mångfalden.

Inte desto mindre krävs en fiskal union om man vill rädda euron.

Jag vill minnas att vi var många som varnade för att euro-projektet var farligt och att det skulle gå som det nu har gått. Tack och lov röstade svenska folket för att hålla vårt land utanför vansinnet. Men som EU-nation är Sverige ändå så insyltat att vi kommer att dras in i detta drama.

Youtube »

I kväll: Frihetsfrontens talarkväll

I kväll håller Frihetsfronten talarkväll i Stockholm.

Talare: Clarence Crafoord, VD på Centrum för rättvisa.

Plats: Löwenbrau (nedre rummet), Fridhemsplan 29, Stockholm.

Tid: Kl 19 i kväll, torsdag 9 april.

(Den som vill äta bör dock dyka upp vid 18-tiden, så att vi slipper allt för mycket spring under anförandet.)

Centrum för rättvisa driver kampen för frihet och lika rättigheter med juridiken som vapen – vilket ofta ger resultat och skapar debatt.

Ingen förhandsanmälan krävs.

Välkommen!

2015-04-08

Andersdotter sågar Datalagringsutredningen


I det senaste nyhetsbrevet från Dataskydd.net kikar f.d. ledamoten av Europaparlamentet Amelia Andersdotter (PP) närmare på den nyligen presenterade Datalagringsutredningen. Det är ord och inga visor. Några nedslag...
"Datalagringsutredningen är ett typexempel på en statlig utredning som inte utreder det den borde, föreslår saker den inte utrett och döljer detta bakom hundratals sidor irrelevant text." 
"Totalt har regeringen sedan 2012 släppt 2434 sidor om hemliga tvångsmedel allena - och då räknas inte utredningar om till exempel polislagen, överskottsinformation vid samkörning av register, och så vidare, där tvångsmedel från polisiära myndigheter kommer med "i förbifarten". Det är helt otänkbart att en vanlig svensk privatperson - eller ens en yrkesverksam journalist - ska ha tid och möjlighet att läsa och följa upp denna textmängd. Informella känningar från berörda myndigheter verkar konsekvent ligga till grund för varje förslag som till sist läggs, istället för att utredningen som sådan används för att motivera eller undersöka de förslag man önskat lägga." 
"Trots mångordigheten utelämnar utredningen information. Det finns ingen sammanställning hur datalagring har använts, hur ofta den varit avgörande för utredningar, respektive när resultat (eller brist på resultat) kunnat härledas till tvångsmedlet. Det finns ingen sammanställning över europeiska datalagringsdomar. Detta är förvånande då datalagring prövats i 12 EU-länder och Heckschers slutsats strider mot vad nästan alla kommit fram till." 
"Det saknas sammanställningar av rapporter från Datainspektionen och granskningsorganet för polisens datainsamling, SIN. Utredningen gör ingen utvärdering av hur datalagringen påverkar näringslivet, trots att detta varit omdiskuterat. Man förbiser att FN och Europarådet uttalat sig emot datalagring under 2014." 
"Även om problemet inte är begränsat till Justitiedepartementet, vore det bra om det departement som ansvarar för grunden i vår rättsstat kunde avhålla sig från att spamma."
Tack för att det finns engagerade människor som faktiskt orkar ta sig igenom den pappersflod som våra myndigheter producerar – och anlägga moteld.

Du kan läsa mer i senaste nyhetsbrevet från Dataskydd.net (punkt 2) – som du hittar här. »

Med Decemberöverenskommelsen offrar Alliansen både sig själv och demokratin


Riksdagsledamoten Fredrik Schulte (M) vänder nästan in och ut på sig själv, när han på SvD Brännpunkt försöker rättfärdiga den så hårt kritiserade Decemberöverenskommelsen. [Länk»]

Och det kan behövas en hel del politisk akrobatik för att förklara varför de borgerliga partierna under resten av mandatperioden skall rösta för en rödgrön ekonomisk politik – över vilken Vänsterpartiet får ett onödigt stort inflytande.

Schulte skriver...
"Låt oss därför vara mycket tydliga: anledningen till att det överhuvudtaget uppstått en möjlighet att stoppa regeringens budget är för att Sverigedemokraterna använt ett hål i den parlamentariska ordningen. Systemet är inte tänkt att fungera så att man kan rösta på två budgetar samtidigt i samma beslutspunkt. Om Alliansen ändå utnyttjar den uppkomna situationen skulle det göras till priset av att undergräva den svenska parlamentariska modellen."
Om jag får raljera för ett ögonblick: I riksdagen skall man alltså inte få bete sig på samma sätt som på en normal MUF-stämma eller SSU-kongress.

Schulte vill ta bort kontrapropositionsordningen i budgetfrågor...
"Därför bör en parlamentarisk utredning tillsättas med syfte att reformera voteringsordningen för budgetprocessen med sikte på att ta bort kontrapropositionsvoteringsordningen i de två budgetbesluten. Det skulle innebära att man röstar om alla budgetar samtidigt. Då skulle ett parti som SD aktivt behöva avstå från att rösta på sin egen politik för att kunna taktikrösta. Det skulle sätta frågan i annan dager och tydliggöra att det just är SD:s som utnyttjar ett hål i systemet på ett sätt som det inte är tänkt. Tills detta sker och SD inramar sig i det parlamentariska ramverkets ordning är decemberöverenskommelsen en nödvändighet."
Tror Schulte verkligen, på fullt allvar, att det kommer att stoppa SD? Tvekar han om att SD vill göra tydliga markeringar? Tror han att detaljen att SD markerade gick väljarna förbi när riksdagen röstade om budgeten i höstas? Det var ju – vad jag kan förstå – tilltagets själva syfte.

Med andra ord: Medan Alliansen och de rödgröna monterar ner riksdagens demokratiska arbetsformer finns det ingen garanti för att en sådan regeländring kommer att avskräcka SD. Tvärt om, jag tror att det bara skulle uppmuntra dem. Det skulle bara göra själva markeringen ännu tydligare.

Allt ett sådant system skulle resultera i är att regeringens budget möjligen faller i en något snabbare votering.

Tills vidare har Allianspartierna surrat sig vid masten på Löfvens skuta. Med DÖ:s upplägg måste de aktivt ge sitt stöd till högre skatter, höjda arbetsgivaravgifter och ökade ekonomiska ramar för allehanda vänsterprojekt. Vilket knappast speglar det mandat deras väljare gav dem.

Men borgerlighetens svek är inte det värsta. Det riktigt allvarliga är att man tänker ändra i den svenska demokratins formella regelverk – i syfte att skapa ett system där en riksdagsmajoritet (i teorin) inte skall kunna fälla ett förslag från en minoritetsregering.

Dels ändrar man reglerna under spelets gång, vilket är synnerligen tveksamt.

Dels skapar man märkliga regler som även kommer att gälla i en framtid som vi ännu inte vet något om. Om DÖ formaliseras – då kan det få förfärande, oförutsedda konsekvenser. Då blir det svårare för riksdagen att sätta ner foten om vi skulle få en regering som är skvatt galen på riktigt.

Sedan finns det ett bredare demokratiskt problem. Naturligtvis skall ett 13-procentsparti inte kunna diktera landets politik. Men det är också tveksamt om en minoritetsregering med endast 38 procent av rösterna (33 procent av de röstberättigade) bakom sig skall kunna göra det.

Med reservation för att jag personligen tycker genuint illa om SD: Det som nu sker rubbar själva principen om att demokratiska val skall respekteras. Faller den, då kommer väljarna med rätta att fråga sig vad det är för vits med att rösta över huvud taget. Vilket kan få riktigt dåliga konsekvenser.

Alliansen bör helt enkelt fälla regeringen och gå till nyval. Om de borgerliga partierna tror på sig själva och sina idéer, vill säga.

Eller är det så att de borgerliga partierna inte har vad som krävs, att de har kapitulerat helt och hållet?

2015-04-07

Veckans Falkvinge - om britter, porr och internets frihet



Youtube » | Mer om den brittiska porrskräcken här »

Åsiktsmaffians trams avleder folkets uppmärksamhet från sådant som är viktigt


Samhällsdebatten är både ängslig och arrogant – samtidigt.

Ofta landar det i att man vill ändra på människor. Vilket är tankebanor som politikerna, som stiftar våra lagar, inte är sena att haka på.

Det skall ändras på vårt språk och enskilda ord skall fulas ut. Det skall ändras på vår kulturhistoria, eftersom tidigare generationers kulturskapare inte uppfyller dagens krav på politisk korrekthet. Alla skall tvingas in i en feministisk analys. När det gäller människors etnicitet är förvirringen i tilltagande om vad man "får" och "bör" säga. Högljudda aktivister uppmuntrar politiker att stifta morallagar. Och politiken detaljstyr personliga saker, som vem av föräldrarna som skall vara hemma med nyfödda barn och hur länge. Detta för att bara ta några enstaka exempel.

Dagens politiskt korrekta moralpanik handlar om att motormässan i Jönköping inte uppfyller den självutnämnda åsiktselitens krav på köns- och rasbalans. [Länk»] Vilket är trams.

(Jag undrar för övrigt hur den fina bokmässan i Göteborg skulle stå sig i en fördjupad analys av klass och etnicitet. Men det räknas nog inte – eftersom bokmässan, till skillnad från motormässor anses vara ett arrangemang med något slags inbyggd, underförstådd godhet.)

Samtidigt finns det områden där det kanske vore läge att rota lite i samhällets attityder, men som totalt ignoreras av åsiktsmaffian. Det gäller sådant som respekt för människors frihet, egendom och säkerhet. Det gäller respekt och förståelse för våra medborgerliga fri- och rättigheter och principen att dessa skall vara lika för alla. Rättsstatens principer. Öppenhet och insyn i den demokratiska processen. På dessa områden är intresset vanligtvis obefintligt.

Ibland kan jag få för mig att allt trams som dominerar den svenska samhällsdebatten har ett syfte. Nämligen att avleda uppmärksamhet från sådant som är viktigt, på riktigt.

Radio Bubb.la - tisdag 7 april



Soundcloud » | Radio Bubb.la » | Finns även på iTunes

• På Radio Bubb.la:s hemsida hittar du sändningarna nedbrutna på ämnen »
• Nu kan du även lyssna på Radio Bubb.la:s inslag i en dygnet-runt-ström »
• Följ det dagliga nyhetsflödet på Bubb.la:s newswall »

2015-04-06

Politiken, verkligheten och idealen


Politik är en verksamhet som inte alltid tar hänsyn till verkligheten. Ofta handlar det om hur man vill att saker skall vara, vilket ibland kräver att man bortser från hur de faktiska förutsättningarna är.

Politik är inte alltid logisk. Politiska beslut kan påverka ett område, samtidigt som man för en helt annan eller rent av motsatt politik på andra områden – trots att de är nära sammankopplade med det första.

Att ha en idé, en ideologi och principer är viktigt. Att ha en vision är en förutsättning för att veta åt vilket håll man skall gå. Men allt måste ändå utgå från verkligheten, kända fakta och rimliga samband.

Till exempel är den rödgröna regeringen och Alliansen i dag ett större hot mot människors fria rörlighet än SD.

Genom att hålla fast vid en orimlig bostadspolitik och genom att ducka för den skråväsenliknande arbetsmarknadspolitiken skapar man ett omöjligt läge. Om man fortsätter att göra som man gjort, då kommer det också att gå som det har gått. Eller värre, eftersom problemen staplas på varandra.

Jag är orolig. Detta skapar nya lägen, där fri rörlighet och en human flyktingpolitik hamnar i skottgluggen. Det göder ett sunkigt socialkonservativt parti, som lyckas gömma all sin övriga politik bakom invandrings- och flyktingfrågorna. Det skapar ett allt mer konfrontativt samhälle, där allt mer högljudda och i grunden totalitärt orienterade grupper häller bensin på brasan.

Det hela är på väg att landa i att de politiska partier som anser sig stå för humanism, solidaritet och ett öppet samhälle blir dessa värdens värsta fiender. De håller på att måla in sig i ett hörn – och kommer till slut att bli tvingade att göra något riktigt drastiskt och / eller dumt för att behålla greppet.