Europavalet hölls för ett år sedan. Och det är ett halvår sedan det svenska EU-ordförandeskapet avslutades.
Nu är allt som man kunde befara. Igen. Svenska medias intresse för EU är i princip obefintligt och bara en handfull svenska journalister finns på plats för att täcka vad som sker. Och de, de fokuserar nästan bara på storpolitiken och toppmötena. Vad som sker till vardags i kommissionen, ministerrådet och parlamentet är de sällan intresserade av.
Ändå har EU makt över 60-80 procent av den svenska lagstiftningen. Till och med vardagspolitiken i våra kommuner styrs nu för tiden till förvånansvärt stor del från Bryssel och Strasbourg. För många myndigheter är det viktigare vad som sker i EU än i den svenska riksdagen och regeringen. När svenska institutioner, företag och särintressen försöker påverka politiken - då är det till Bryssel de åker.
Gissningsvis har de svenska medieföretagen kommit fram till att EU-frågorna inte intresserar folk och att den inte säljer lösnummer. Visst. Det är möjligt att det stämmer. Och jag tänker inte försöka tvinga någon att skriva om något.
Men om man höjer blicken lite och tittar utanför Sveriges gränser, då ser man journalister från tidningar, radio och tv som har en oerhört mycket större och bredare rapportering från EU. Kanske ser deras arbetsgivare det hela som en del i det journalistiska uppdraget att bevaka och granska den demokratiska processen. Kanske tror de att det går att väcka ett intresse. Det är därför jag blir lite förvånad över hur ointresserade svenska media - som alltid annars vill vara så fina, ansvarstagande och pretentiösa - är.
Inte ens när EU diskuterar saker som direkt berör tidningarna (som till exempel kan hota pressfriheten eller meddelarskyddet) är svenska media intresserade.
HAX, älskar dina bloggposter. När det gäller stora mediagiganter, så försöker de alla fria till den stora massan. Aftonblaskorna satsar på skvaller och vidarerapportering av icke-nyheter från The Sun, eller försöker spela på folks moraliska syn på den ene eller andre celebriteten. Vill man sälja lösnummer - då är det det man ska satsa på - senaste nytt från dokusåpan uppblåst till förbannelse, eller att prinsessan ska gifta sig (grattis, hon har gjort något Jack Nicholson gjort tio gånger), eller hur hemskt vuvuzelor låter och idiotifånerier för att bli kvitt oljudet - mitt tips - alla apparater har en MUTE knapp.
SvaraRaderaNär det gäller TV-nyheterna så är de också lika goda kålsupare, men de vet att folk vill höra om nyheter som rör närområdet. Antingen är det Svenska nyheter, Jättekatastrofer i världsformat, eller vädret som lockar tittare.
Det är bara att erkänna - bloggarna har blivit det nya djuplodade mediat. Det är på nätet och bloggar som denna där man hittar information som man faktiskt vill ta del av. Visst, man får ta mycket av bloggarna med en nypa salt och sund verklighetsförankring, men kan inte detsamma sägas om "sanktionerad" nyhetsrapportering?
Ja, men viss rapportering kring Cencilia, barnporren och skriftlig deklaration 29 har det ju varit ändå.
SvaraRaderaDet är väl så att politik är tämligen osexigt och just EU-politik kan vara lite abstrakt och har ofta en otydlig avsändare.
Man ska också komma ihåg att vad en stor andel av svenska folket anbelangar så kan man avskaffa allt utom regionala nyheter och vädret. Bryssel ligger i vissa avseenden väldigt långt bort.
Pappersbrev & vykort är mina Madeleinekakor.
SvaraRaderaÄr ens snigelposten fri från bevakning?
Jag vill nog hålla med Tjäder här, innan EU-valet förra året var det ännu värre. Inte så att det är speciellt _mycket_ bättre nu, men en del piratfrågor har ju ni där nere tvingat upp på hos DN och SvD etc, 2008 och innan var det bara "han har blivit utsedd till ditt och hon till datt" och annat jäspigt, ospännande och osexigt...
SvaraRaderaSen måste jag säga att jag gillar nischmedia som Europaportalen!
Kan det vara så enkelt som att anställningsavtalen är felkonstruerade?
SvaraRaderaFast anställda Journalister placerade i Bryssel kostar förmodligen skjortan pga tokdyra avtal om utlandstjänstgöring. Så det vill inte redaktionerna betala för. Istället vill de ha frilansare på kontrakt som de köper material från när det finns något riktigt intressant. Men så vill inte journalisterna ha det för det blir en alldeles för stor personlig risk, eftersom bevakningen/efterfrågan på material idag är så liten.
Vad med att få in en något omarbetad version av detta inlägg under exempelvis brännpunkt på Svd?
SvaraRadera/Jonathan