2010-09-06

Mörkermän!

Sverigedemokraterna vill att svenska fångar skall låsas in i ryska fängelser.

Ett lands anständighet kan, som bekant, bedömas efter hur det behandlar sina fångar. Sverigedemokraterna vill uppenbarligen inte ha ett anständigt Sverige.

(Sd) vill även sänka straffmyndighetsåldern till 12 år. Mellanstadiebarn som gör korkade saker, som inte vet bättre, skall alltså överlämnas till rättssystemet istället för att få hjälp och vägledning.

Jag är så trött på förenklad, populistisk batong- och lynchjustis. Visst, brottslingar skall låsas in. Fängelse skall vara ett straff. I många fall, när det gäller riktiga brott, bör straffen vara hårdare än i dag. Och vissa människor måste tyvärr hållas borta från gatorna, för alla andras säkerhet.

Men vi skall inte förfalla till en omänsklig, närmast medeltida, rättsskipning. Och speciellt inte i ett land och en tid när rättssäkerheten är så svajig som i Sverige i dag.

21 kommentarer:

  1. HAX!

    Medhålles, men kom ihåg att när SD öppet talar om att skicka dömda personer till utländska fängelser, så går i all tysthet de andra riksdagspartierna med på att icke-dömda, svenska medborgare ska kunna skickas till fängsligt förvar i väntan på rättegång i sådana rättssäkra och humana stater som Bulgarien och Rumänien (för att ta några exempel).

    Även om det senare inte försvarar det förra så anser jag att våra nuvarande riksdagspartiers brott mot rättssäkerhet och humanism är ett steg värre än SD:s.

    SvaraRadera
  2. Vissa har glömt av att fängelse ska vårda och korrigera människor som tagit ett snedsteg i livet. Hårda straff och omänsklig behandling som SD verkar vara ute efter ger bara grövre brottslingar.

    Vi ska ha klart för oss att en stor andel av brotten begås utan någon som helst eftertanke vilket betyder att hårda straff inte fungerar avskräckande.

    SvaraRadera
  3. Grader i helevetet.

    Men - ska straff vara hämnd???
    En humanitär och rimligare kriminalpolitik borde väl vara att försöka återföra brottslingar till ett hederligt liv.
    Bättre för de som annars blir nya offer, bättre för den fd kriminelle. Och bättre för samhällsekonomin.

    SvaraRadera
  4. Jag tror inte på att låsa in folk. Det ställer till skador som är mycket svåra att reparera.

    Tyvärr måste vi låsa in folk, eftersom vi inte lyckas mota brottsligheten tillräckligt effektivt.

    Helst ska ingen behöva bli grov brottsling.

    SvaraRadera
  5. Tror nog också att riktigt grova brottslingar inte skulle må dåligt av att vistas ett tag i Sibirien. Något är fundamentalt fel när vi behandlar våra grova brottslingar bättre än de äldre som byggt upp detta samhälle, vilket faktiskt är fallet idag.

    SvaraRadera
  6. Rehabilitering är den enda rimliga och bästa formen av påföljd för samtliga gärningsmän, om rehabilitering är möjligt. Allt annat är hämnd. Och hämnd grundar sig på att en ogärnings tyngd kan tvättas bort genom en andra ogärning...

    SvaraRadera
  7. Hårdare straff är ett nöje för de som tycker det är häftigt att betala skatt.

    SvaraRadera
  8. Om SD nu vill spärra in fler fångar, eller göra tillvaron allmänt värre, skulle de kunna kräva några rejäla fängelsekomplex utanför gamla garnisonsstäder som Boden. Lätt att få bygglov, billigt och svårt att fly från.

    Populism är i europeisk tappning läbbigt. Vi vet aldrig när vi själva kommer att utpekas som syndabocken.

    SvaraRadera
  9. Det stämmer inte att "hämnd" och "vård" är de enda två möjliga sätt på vilket man kan rättfärdiga frihetsberövande. Ni glömmer det viktigaste av allt: kompensation till offren!

    Jag anser att kompensation till offret är det mest (och kanske det enda) legitima försvaret för ett frihetsberövande.

    Om offrets lidande stod i fokus för brottsbekämpningen så skulle brottslingen ges en reell möjlighet att "göra rätt för sig". Kompensation, skadestånd och medling är bra.

    Hämnd, avskräckning, "rehabilitering" och allmän säkerhet är faktiskt sekundära.

    Visst vill vi alla att farliga personer skall hållas borta från gatorna och att det vore bra om dessa personer kunde komma ut på andra sidan som "nya" människor. Men är det verkligen statens uppgift att omdana en persons karaktär? Det klingar illa i mina liberala öron. Speciellt när många "brott" kanske inte borde vara brott överhuvudtaget.

    Dessutom bör vi inte se brottslighet som en sjukdom. Det är det inte. Snacket om "vård" är därför missvisande och tenderar att omyndigförklara brottslingen.

    I debatten tycks prioriteringsordningen vara (1) samhället, (2) brottslingen och (3) offret. Jag önskar att fokus skiftade till det omvända.

    SvaraRadera
  10. @fritzanton:
    Och hur skiljer du på hämd och kompensation i det här fallet?


    @HAX:
    I avsaknad av någon form av konsekvenser utöver socialen för ej straffmyndiga brottslingar så har tyvärr SD en poäng. Jag skulle hellre se någon annan form av konsekvens, men då jag inte kan komma på något så måste någon form av frihetsberövande till.

    SvaraRadera
  11. Lugn lite.

    Straff fyller två funktioner:
    1) Allmänprevention. Om inte denna finns så lönar sig brott, och den bistra sanningen är att med lägre uppklarningsprocent ökar det nödvändiga straffet för att uppnå effekten. Enkel matte. Detta bestämmer var medelstraffnivån måste ligga, ligger den under är kriminalliteten lönsam och kommer följaktligen att öka baserat på rena marknadsmekanismer.
    2) Försöka få brottslingen att inse att ett icke-kriminellt liv är bättre, och tillräckligt långt för att den dömde ska uppskatta att få ett nytt försök i samhället.

    I praktiken ger 1) ovan ger hur lågt medelstraffet kan ligga, i princip bara ta brottets avkastning delat med andel straffade för brottet ifråga och jämföra det med något i stil med svensk minimilön.
    (Sedan kan avkastningen vara mer eller mindre svårberäknad.)

    Det är dessutom en myt att avskräckning inte fungerar som princip för brott som skett på ögonblickets ingivelse, typexemplet är väl Hitlers införande av dödsstraff för bilstöld. Däremot kanske straffskalan måste dras upp för att det ska vara effektivt.

    Vad straff inte är, men som försöker populariseras av kriminella, är en återbetalning till samhället. Det är baserat på ett hämndtänkande som inte gäller i ett rättssamhälle.

    Återbetalning kan i princip ske i form av skadestånd, men de är väl få som tycker att skadestånden som utdöms i brottmål är ens i närheten av att kompensera skadan, och i de flesta fall skulle ett fullvärde-skadestånd aldrig gå att driva in eftersom det skulle bli mycket stora om man räknade alla effekter. Exvis, om man räknade mordförsök som leder till invaliditet, kanske 50% av en livsinkomst + sjukhuskostnader, kommer inte att fungera.

    Jag håller helt med Henrik om rättsäkerheten är det stora problemet.

    SvaraRadera
  12. Håller med Stocken att straffriheten för unga med kriminellt beteende *är* ett problem. Straffrihet är en faktor som svårt eroderar förtroendet i ett samhälle. Den pedagogiska effekten är förstås allra mest negativ bland de unga som just håller på att forma en världsbild.

    Och straffriheten är också en faktor som driver övervakningen.

    http://wp.me/pHz2L-bi

    #fritzanton Varför skulle den totala samhällskostnaden för brottsligheten först komma i tredje hand? Varför vill du maximera kostnaden för tredje part som varken är offer eller brottsling?

    Det finns tecken som tyder på att "latent" brottslighet är en ekologisk nisch som ligger runt 3 % för män och 1,5% för kvinnor i en population. Den andelen påverkas tydligen mycket litet av hur många som sitter inne vid ett givet tillfälle. De som tas bort ersätts av andra individer. Aktiv brottslighet kan därför påverkas nedåt mindre genom straffens karaktär och mer genom att höja risken för upptäckt och göra andra andra livsval mera attraktiva. Och förstås genom att minska risken för fortsatt brottslighet när dömda förr eller senare släpps ut igen.

    http://wp.me/pHz2L-j0

    SvaraRadera
  13. @ fritzanton

    ” Det stämmer inte att "hämnd" och "vård" är de enda två möjliga sätt på vilket man kan rättfärdiga frihetsberövande. Ni glömmer det viktigaste av allt: kompensation till offren!”

    Fast du missar att kompensation till offren i form av frihetsberövning i själva verket handlar om hämnd. Inte på något annat sätt kompenseras offren av att man låser in en människa.

    ” Dessutom bör vi inte se brottslighet som en sjukdom. Det är det inte. Snacket om "vård" är därför missvisande och tenderar att omyndigförklara brottslingen.”

    Det är ingen som påstår att brottslighet är en sjukdom, men det förhindrar i vilket fall som helst inte möjligheten att få vård.

    SvaraRadera
  14. Fritzanton:

    I princip vill jag hålla med dig.

    Med reservation för att det finns ett litet antal människor som notoriskt beter sig så att man nog måste ta dem ur trafik.

    Dock är jag rätt dyster vad gäller att ett synsätt baserat på ersättning skulle få något större genomslag i vårt samhälle. I vart fall i dag.

    SvaraRadera
  15. Vissa människor är farliga för allmänheten, ex mördare, våldtäktsmän o dyl. För att skydda folk måste de personerna sitta inlåsta länge.
    Den svenska praxisen att ofta döma straff i den nedre skalan och sedan frige personer efter 2/3 av tiden är illa. (Även om den maximala strafftiden verkar höjas nu.) Vänsterpartiets variant av detta att släppa ut folk efter halva tiden är direkt stötande.
    Ohly hade ju tydligen röstat nej till att höja minimistraffet för grov misshandel från 1 år. Däremot vill han höja straffen för köp av sexuella tjänster...
    Med andra ord, en person som grovt misshandlat någon kan få ett kortare straff än en annan person som kommit överens med en prostituerad att ha sex mot betalning...
    Detta är helt barockt!

    SvaraRadera
  16. Jaha? Så nu när Sverigedemokraterna kan tänka sig att upphandla fängelseplatser utomlands så är globalisering och frihandel plötsligt inte längre eftersträvansvärt?

    SvaraRadera
  17. Problemet med att bura in barn i tidig ålder är att det formar dem för resten av livet. Det är oftast ett sker biljett till fortsatta fängelsestraff. Man måste fatta att barn är formbara och att hårda tag emot barn i form av fängelsestraff inte är pedagogsikt nog att förstås av barnet.

    Personligen vill jag bura in alla svennebananer som är för hårdare straff. Svennebanan är en liten känsloklall fegis som vill få rättvisa genom polisen istället för att stå upp för sig själv som en man.

    SvaraRadera
  18. Man måste fatta att barn är formbara, att sätta dem i fängelse i tidig ålder formar dem till att leva ett vuxet liv i fängelse, det är väldigt kontraproduktivt för samhället att straffa barn.

    SvaraRadera
  19. Fängelse skall vara ett straff.

    Varför ska man ha straff, det är en lågutvecklad människosyn. Man sätter möjligen människor i fängelse för att rehabilitera dem eller skydda allmänheten ifrån dess handlingar. Straff är moraltänk.

    SvaraRadera
  20. @viktualiebroder. Du undrar varför jag vill "maximera kostnaden för tredje part som varken är offer eller brottsling"

    Svaret är att det vill jag absolut inte! Tvärtom anser jag att det idealiskt sett är förövaren som måste stå för kostnaderna för både brottet, utredningen och straffet. Varken offret eller tredje part bör tvingas betala för brottet. Jag inser naturligtvis att vi är väldigt långt ifrån detta.

    Vad jag menade var att det krävs en radikal attitydförändring där offret och offrets lidande sätts i fokus för brottsbekämpningen. Ett brott har alltid ett offer och det är offret och inte samhället eller staten som måste kompenseras för brottet. Ett brott är trots allt främst en angelägenhet mellan offret och förövaren och inte för samhället i stort.

    Det vore bäst moraliskt sett om den dömde brottslingen tvingades bära de totala kostnaderna som brottet medförde. Först när offret har blivit kompenserat och förövaren tvingats betala för alla omkostnader han eller hon har åsamkat genom sitt handlande så kan han eller hon sägas ha fått ta de fulla konsekvenserna av sitt handlande.

    Efter att förövaren har betalat av samtliga kostnader och offret anser sig ha blivit tillräckligt kompenserad så kan vi fråga oss om samhället överhuvudtaget har några rättmätiga anspråk på att ytterligare straffa brottslingen. Hur rättfärdigar vi isf detta? Preventivt självförsvar? Utilitarism?

    Ett sådant tänkande som jag beskriver sätter offret i första hand, förövaren i andra hand och om samhället i övrigt överhuvudtaget har en plats i det hela så kommer det först i tredje hand. Att se det på det här viset är att ta både offrets lidande och förövarens ansvar för sina handlingar på allvar. Allt annat tenderar att omyndigförklara brottslingen och förminska offrets roll.

    I praktiken är vi som sagt väldigt långt ifrån det jag målar upp men skadestånd och medling är steg i den riktningen.

    SvaraRadera
  21. Jag är för att Svenska staten upphandlar lägerplatser för fascister i Ryssland.

    SvaraRadera

Håll en hyfsad ton. Kommentarer bör vara intressanta, fyndiga eller på annat sätt tillföra något - för att slippa igenom nålsögat.