2011-09-30

Den svenska EU-fatalismen


Jag pustar nu ut efter en särdeles kuslig vecka med Europaparlamentet i Strasbourg.

Någonstans i bakhuvudet mal frågan: Hur får man upp de problematiska sidorna av EU i debatten?

Media intresserar sig i princip bara för toppmöten och en och annan kris. För den breda allmänheten är EU helt enkelt för snårigt, hemlighetsfullt och byråkratiskt för att man skall kunna följa det löpande arbetet. Resultatet blir att nästan vad som helst kan ske utan att det upptäcks och debatteras i tid. Vilket är ett demokratiskt problem.

Sverige är dessutom ett land där det inte finns någon organiserad EU-kritisk rörelse. I vart fall ingen som gör något väsen av sig.

Så länge tidningarna säljer fler exemplar genom att skriva om Let's Dance och Robinson, så länge verkar dörren till landets redaktioner vara stängd. I partipolitiken krymper EU-debatten, trots att 60-80 procent av våra lagar och regler kommer från Bryssel. Och inte ens människor, organisationer, företag och grupper som kommer att drabbas av ditt eller datt som EU hittar på bryr sig (som regel) om det som sker när det sker.

Det verkar som om vårt land drabbats av något slags paralyserande EU-fatalism.

Ibland kan till och med jag bli så uppgiven att jag funderar på att göra något annat istället. Men det brukar gå över.

Så, vad gör man?

20 kommentarer:

  1. Skriv en humoristisk bok, typ "Novisen vid spisen", gärna ihop med någon som gillar EU. Beskriv där genom dialog hur EU är TÄNKT att fungera och hur det EGENTLIGEN fungerar.
    Jag tror att kunskapen om det här är så låg att många, som egentligen vill, inte ens orkar försöka förstå vad som händer och vem man ska skälla på.

    SvaraRadera
  2. Jag har en halvfärdig plan B för vad som skulle kunna vara vettigt om EU havererar, det är avancerad studieflykt det. ;-)

    Dock har jag ingen idé om hur man får till en aktivare EU politik eller hur man vare sig räddar EU eller kör det i diket snabbare. Det hela är lite som att stå på en kulle och se på en seriekrock i slow motion när federalisternas euro havererar och antingen bli deras mardröm eller drömkris.

    I vilket fall är din blogg intressant att följa men den var ännu intressantare innan du vart piratpartist.

    SvaraRadera
  3. Marit Paulsen ställer till rätta
    "- Kommissionens förslag gällande ”gröningen” av den första pelaren inom den gemensamma jordbrukspolitiken hade jag kunnat skriva själv, säger Marit Paulsen. Vi kan nu få igenom verkliga förändringar av politiken så att både tydliga och mätbara miljömål kan uppnås och ersättas rättvist. "
    Sen har vi ju Alf Svensson i EPPgruppen, vad kan vi mer begära

    SvaraRadera
  4. Det vore trevligt med en film om dårskapen i Bryssel. Likt den om nämdemännen i domstolarna. Men jag antar att det just nu inte finns varken tid eller pengar från HAX sida för ett dylikt projekt.

    SvaraRadera
  5. Vad är det för fel på nämndemän.
    Fungerat sen 1100talet.
    Beskriv problemen, tack

    SvaraRadera
  6. Verkar som att mitt förra försvann, försöker igen.

    Vad som behövs är en knutpunkt för folk att träffas, diskutera och få nyheter. Gärna med länkar till båda lättfattade artiklar och fördjupningar om saker, och - för att få med den personliga vinkeln - gärna intervjuer med folk (skulle vara intressant läsa en intervju med Farage imo). Antagligen skulle något i stil med slashcode fungera i inledningen för artiklar och forum.

    Men viktigast av allt är nog att dels att platsen finns och sedan att den har någon enkel adress (eufel.nu eller liknande)

    SvaraRadera
  7. Bo Bengtsson: nämdemän i sig är inget problem så vitt jag vet, men det facto att de är politiskt tillsatta är det. Se filmen här: http://vimeo.com/18144403

    SvaraRadera
  8. Det handlar väl om att skriva inlägg... försöka väcka frågan... det är otroligt att så mycket av våra EU-pengar går till Sydeuropeiskt jordbruk (snacka om framtidsindustri).

    SvaraRadera
  9. Fråga till Raimo:
    Vem ska utse nämndemännen, Konsum, lokal körskola, kyrkosamfunden eller genusmaffian.

    SvaraRadera
  10. Det kommer att behövas en kris, en stor kris för EU eller Sverige, Henrik, för att svensken ska vakna till.

    Därför tror jag att en annan fråga är viktigare. Vad gör vi som är oroade över detta då krisen slår till?

    Och vilka förslag kan man lägga fram?

    Det är min fråga till dig. Finns det grupper som funderar över alternativa lösningar för EU? Reformer för EU? Nya krislösningar för Eurokrisen? Etc?

    Eller är det helt tomt på idéer?

    Vad finns det i det liberala lägret, bland socialdemokrater, bland konservativa? Finns någon diskussion alls om ALTERNATIV och nya idéer, mer än mer kontroll och centralstyrning då?

    SvaraRadera
  11. Nu har jag tänkt till lite. Jag skrev detta hos Frihetssmedjan på morgonen.

    http://www.frihetssmedjan.se/2011/10/europas-forenta-stater-men-vanta-hur-gick-det-till/

    Vi bör kontrastera det som nu sker i EU, talet om mer makt till kommissionen och om att upphäva mellanstatligheten med vad EU förespråkare sa inför omröstningen och den proposition som vi i praktiken röstade om 1994.

    Själva grunden för medlemskapet i EU, för folkets ställningsagade för det, håller på att tas bort.

    SvaraRadera
  12. Den faktiska frågan är för svår/abstrakt för minst 95% av befolkningen. Vad som krävs är

    a) illustrationer av vad detta innebär idag, och vad det kommer att innebära imorgon

    samt

    b) koppla ihop det med andra saker. Dagens Greklands-kris är till exempel en direkt följd av EU-vansinnet.

    SvaraRadera
  13. Bo Bengtsson: Numera har vi väl både SD och ND i våra domstolar? Det är mysigt mindre om man säger så.

    SvaraRadera
  14. Den vitala samhällsdebatt som är nödvändig för att identifiera misstag, korrigera problem, hantera värdekonflikter och bidra till ökad självförståelse har mer eller mindra kvävts och avstannat i Sverige de senaste åren.

    En orsak är den skenheliga hycklande nymoderata vänstersvängen som tystat ner den traditionella höger-vänsterkonflikten.

    En annan är gammalmedias budgetkris. DN/SvD har inte längre resurser för att göra grävande research och ledarskribenterna får bara betalt för att vräka ur sig något snabbt tyck, inte för att granska och gräva. Samtidigt är gammalmedia livrädda för att erkänna att man förlorat intiativet. Därför vägrar man att släppa fram kunniga och pålästa bloggare som frilansare, krönikörer och experter. Det vore ju otänkbart för DN att hjälpa till att ge Bloggelito en roll i den överhetsgodkända samhällsdebatten genom att betala för en artikelserie av Zarembaformat om den svenska sexualpolitiken.

    Vänsterns vilsenhet är en annan anledning. Man verkar ha fattat att högskattekramande, 1970-talsåterställare och Palmeretorik inte går hem längre. Samtidigt tror man att för att nå den nymoderata RUT/ROT-frälsta medelklassen måste man tona ner den befogade kritiken mot Reinfeldts känslokyla inför de som krossas av hålen i sjukförsäkringsystemet. Dessutom verkar man strunta i hur storföretagslobbyister och västvärldens regeringar flyter ihop i en Korpokrati där mutade politiker glatt riggar regelverket för att gynna etablerade storföretag mot svagare innnovatörer med omstörtande affärsmodeller. Vänstern behövs, men de verkar inte fatta.

    Men det värsta är att frågor som är för stora, kontroversiella och hotande hanteras med förnekelse, hysterisk moralpanik och nedtystning. EU-frågan är en sådan fråga vilket HAX visat. Knarket är en annan. Invandringsfrågan och mångkulturens misslycklande är en annan jättestor elefant som står mitt i rummet och alla låtsas att den inte finns. I sin iver att motarbeta SD har ett samlat etablissmang av media, politiker och samhällsdebattörer valt att totalt tabubelägga alla tänkbara problem och baksidor med den svenska invandringsplitiken och bemöta de som vill begränsa invandringen med härskarmetoder, mobbning och fördömanden. Inte med sakargument i en öppen debatt där båda sidor får lägga fram sin sak.

    Det är beklämmnade att en blogg med en propagandistisk agenda som Politiskt Inkorrekt nu gör det grävande journalistiska hantverk som seriösa media borde ha gjort. PI:s halva miljon unika besökare är idag bättre informerade och har bättre fakta att grunda sina åsikter på än de som håller sig till överhetsmegafonerna DN och Rapport. Alla de nyhetsredaktioner som regelbundet går till PI för att få hela sanningen om de stories som de sen skedmatar ut till allmänheten måste själva vara medvetna om att de deltar i en jättelik censur- och mörkläggningskampanj. Det här skapar en osund och korrupt kultur bland de som är den tredje statsmakten med uppgift att vara orädda och rapportera nyheter utan hänsyn till vilka konsekvenser detta kan få. Om man kan svika alla grundläggande journalistiska principer för det "goda" syftet att motarbeta SD öppnar man dammluckorna för en korrupt och tillrättalagd nyhetsrapportering i alla andra fall. Till exempel om EU.

    SvaraRadera
  15. @Ssargason

    Sedan när var det en nyhet med Nazister och Stasimedlöpare i våra domstolar?

    SvaraRadera
  16. Matte: Jag skrev aldrig att det var en nyhet. Jag skrev att vi har detta som svar på frågan om vilka som skulle sitta i våra domstolar.

    Jag tycker det är illa nog nu.

    SvaraRadera
  17. Lite tragiskt att se när personer som "Rebecca" tror att PI håller någon slags allomfattande sanning om världen för övrigt. Källkritik någon?

    SvaraRadera
  18. Ssargon: det andra tragiska, och skrämmande för den delen, är att Rebeccas konsekvensanalys mynnar ut i, "Vänstern behövs, men de verkar inte fatta.".

    Tragikomiskt kanske man ska säga?

    SvaraRadera
  19. Rapporteras det för lite från Europaparlamentets arbete??

    Om det verkligen är på det viset så är det för att marknaden vill ha det så. Låt nu medieindustrin styras av vinstintressen, så blir alla glada.

    SvaraRadera
  20. @Rebecca

    Sedan när gör bloggen Politiskt Inkorrekt ett "grävande journalistiskt hantverk"?

    När jag kommar in på "Politiskt Inkorrekt" så påminner det mest om något som någon fanboy till Goebbels har skapat.

    SvaraRadera

Håll en hyfsad ton. Kommentarer bör vara intressanta, fyndiga eller på annat sätt tillföra något - för att slippa igenom nålsögat.