Jag har fastnat för ett par intressanta bloggposter hos Viktualiebrodern och Cornucopia.
Man kan säga att de handlar om EU:s nedgång och fall. Men inte i meningen att EU löses upp. Istället handlar det om hur stora system tenderar att skapa problem. Det vill säga hur EU, genom sin konstruktion, riskerar att skapa ett Europa som halkar efter vad gäller allt från intellektuell skärpa till välståndsutveckling.
Stora system skapar inte bara stelhet och likriktning. De ökar även riskerna, när något går snett. Och genom att mångfalden länder emellan stryps, så försvinner också den institutionella konkurrens som är nödvändig för en utveckling byggd på trial and error, best practice och nytänkande.
Jag brukar ibland ställa frågan "Vad är det för vits med fri rörlighet, om allt ändå skall vara likadant överallt?" Ger EU:s överstatlighet, centralstyrning och kommandoekonomi oss verkligen det bästa utfallet? Eller stryper den istället utveckling och kreativitet? Vilka risker skapas när det räcker med ett felaktigt beslut på ett ställe, för att saker och ting skall gå över styr? Vad innebär det för vårt samhälle när de enda skillnaderna mellan till exempel Västerås och Verona är utseendet, språket och vädret?
En viss harmonisering kan vara av godo, till exempel för att underlätta den fria rörligheten. (Ett elementärt exempel: Det är bra om containrar är av samma storlek, går att stapla och är anpassade till standardiserade lyftdon. Vilket, för övrigt, marknaden som regel är bättre på att fixa än politikerna.)
Men när "harmonisering" blir institutionell, politisk och kulturell likriktning? (Ett exempel: I Europaparlamentets kulturutskott diskuteras ett papper som lyfter fram hur europeisk film kan användas för att forma en gemensam europeisk identitet hos medborgarna.)
Var inte Europas storhet just mångfald, idéer som bryts mot varandra, konkurrens och möjligheten att rösta med fötterna? Borde vi inte nöjt oss med ett mellanstatligt samarbete med fri rörlighet? Är inte en centralstyrd överstatlig union själva receptet för resignation och stagnation?
Viktualiebrodern skriver... "Med stora enheter finns fler individer som gjorts till medbrottslingar och som blivit beroende av systemet. Då minskar viljan och chanserna till att kunna sätta foten i marken, sätta stopp och ta ett steg tillbaka." Det beskriver rätt väl det EU jag ser från systemets insida.
Ett klipp från Cornucopia... "Den europeiska naturgivna dynamiken som byggde världsdelen går förlorad med centralismen och överstatlighet, även om det förstås handlar om långsamma skeenden över decennier. Vägen framåt bygger på positiv konkurrens och inte samarbete där dåliga strukturer får stöd för att överleva." Återigen en utmärkt analys av vad som sker, rakt framför näsan på oss.
Lärde vi oss inget av historien? Är vi blinda för de mest elementära marknadsmekanismerna? Försöker vi skapa en ny europeisk människa som saknar de vanliga psykologiska egenskaperna och reaktionerna?
Vet EU:s styrande politiska klass över huvud taget vad den sysslar med?
[Direktlänk]
[Direktlänk]
[Direktlänk]
Exemplet med containers är ett exempel på vad transportföretag på en marknad själva kan standardisera utan att det behövs några lagar för det. Om man lagstiftar om det kommer det att bli sådant man har lobbying kring i Bryssel.
SvaraRaderaDessutom hindrar en lagstiftad standardisering utveckling inom området. Alla förändringar måste då gå igenom Bryssel i stället för att prövas direkt på marknaden.
Visst, det mesta sker spontant. Och det bästa är om det sker på marknaden.
SvaraRaderaJag tog bara ett enkelt, "fyrkantigt" exempel, eftersom folk förefaller tro att jag är emot all harmonisering.
Ett kanske mer mer relevant exempel, som politikerna styr, är "professional qualifications" - där det i dag råder rena nationella skråväsen. Om människor skall kunna flytta och jobba fritt, då är det idiotiskt med protektionistiska hiner.
Gjorde just ett litet tillägg i exemplet, för att förtydliga detta. Tack för påpekandet.
SvaraRaderaDen här bloggningen tycker jag att du även skall ha på Nyheter 24.
SvaraRadera-steelneck
Det är inte svårt att kritisera EU, det är överhuvudtaget inte svårt att kritisera någonting överhuvudtaget. Man kan ganska lätt hitta ineffektivitet, slöseri, egendomligheter eller rent av kriminalitet i alla organisationer.
SvaraRaderaDet svåra är alltså inte att gnälla, det svåra är att skapa ett alternativ som man kan få människor att ena sig runt, kan du göra det?
Vi kan börja med att lägga ner EU och gå tillbaka till EG... Inte perfekt, men ett steg åt rätt håll.
SvaraRaderaÄr det inte tvärtom så att felet med EU är att de inte alls vill jämna ut gränserna mellan länderna utan snarare bygga upp fler gränser fast runt om Europa? Min vän (engelsman) får t.ex. inte lov att bo hos sin fästmö i Danmark, så den "fria rörligheten" gäller nog bara rumänska tiggare. Innan EU fanns inga gränskontroller mellan Danmark och Sverige - det finns det nu. Och EU har sett till att minska harmoniseringen av vad man får ta med i gränskontrollen - när jag flög från New York till Sverige blev jag t.ex. stoppad vid mellanlandningen i Berlin för en hårgele som godkänts i New York. Leve globalisering och minskade gränser - nej till EU!
SvaraRaderaFästning Europa är ett stort problem, ja.
SvaraRaderaMen just vad gäller danskarna, så är det till största delen deras egna påfund. Förhoppningsvis kommer den nya danska regeringen att ändra på det nu.
EU känns lite som Katolska kyrkan innan Martin Luther. Stel, högfärdig med anspråk på hegemoni, fientlig till förändringar och upptagen med att bygga monument.
SvaraRaderaNär Martin Luther brände Corpus juris canonici för att ge plats för Nova doctrina, så gav han den ideologiska impulsen till den sekulära decentralisering som möjliggjort det moderna samhället.
Luther - som var förutbestämd för kättarbålet, överlevde för övrigt mirakulöst tack vare decentraliserade sekulära statsbildningar där han fick en fristad både för sig själv och tryckpressarna :-)
@Hax
SvaraRaderaDet sägs att om man inte vet var man ska så kan man aldrig gå vilse. Ja, det låter ju coolt men ger liksom ingenting. Min poäng är att om man verkligen vill förändra något så kan man inte ständigt klaga utan måste visa på ett konkret alternativ. Kanske i form av ett manifest, ett regelverk eller en konstitution, vad vet jag. Men iaf något som människor i EU kan diskutera och ena sig runt. Att säga att man skall lägga ner EU är helt enkelt inte seriöst. Jag tror inte ens det är något vi verkligen önskar.
Filmklippen, utan bloggpost, för en internationell publik:
SvaraRaderahttp://theembeddedcitizen.blogspot.com/2011/10/european-superstate-rising.html
#mrkafka
SvaraRaderaNej att säga att man skall lägga ner EU är inte seriöst.
Men EU kommer med naturnödvändighet att falla sönder av sin egen tyngd. Och det är oron för att det skall ske okontrollerat och föregås av stora overshoots (och undershoots) som gör att man måste ha en plan, inte för att lägga ner EU, utan för att mjuklanda den upplösning som kommer.
mrK:
SvaraRaderaI samband med att Lissabonfördraget spikades tyckte jag att man skulle presentera en alternativ – minimalistisk och demokratisk - konstitution.
Då fick jag skäll av ett antal svenska EU-kritiker, eftersom en konstitution implicerar en statsbildning.
Så, jag släppte den bollen.
Men visst, man skulle kunna göra ett nytt försök.
@Hax
SvaraRaderaEn alternativ – minimalistisk och demokratisk - konstitution tycker jag låter finfint. Någonting man kan förhålla sig till, diskutera runt och skapa påtryckningar kring. Om vi inte gör detta så blir vi överkörda för det verkar finnas väldigt många som har helt klart för sig var dom är på väg och dom skyr inga medel.
Det intressanta just nu är att hitta alternativ. Det behövs, och kommer att bli mer aktuellt. Jag vill gärna höra dina tankar om hur en minimalistisk konstitution skulle kunna se ut.
SvaraRaderaMan borde ha väntat med EU-tanken tills alla länderna liberaliserat sina ekonomier. Och behållit en expanderad EG-lösning fram tills dess. Hade man försökt skapa en union av redan liberala nationer hade det nog blvit lättare.
Men, men, utopiskt, ja, jag vet!
Sen är det helt rätt, anser jag. Alltså så kanske det är folkrörelsen för EG man ska återuppliva!
SvaraRaderaIntressant tanke!
Jag tycker att man knyter an till något viktigt.
SvaraRaderaDe fyra friheterna var till för att stödja människors strävan efter fred och lycka. De var inte till för att bygga upp en centralbyråkrati som ska leva bortom all demokratisk styrning och kontroll.
EU-byråkratin har gått alldeles för långt i att tvinga fram likriktning. Det är inte självklart så att det bästa är att göra på samma sätt i hela EU. Det kan vara effektivt i vissa frågor. Men gör EU fel så blir det fel i hela Europa, och det är inte heller bra.
Man skulle t.ex. inte behöva gemensamma regler om skyddstider för upphovsrätt. Ett land som Frankrike skulle väl kunna få stövla på med långa skyddstider, och ett annat land - säg Sverige - skulle kunna få pröva med korta.
Sen får vi väl se vem som får den bästa kreativa miljön.
Det kan inte vara till nackdel för EU att det finns olika förutsättningar att driva verksamheter. Men det är precis detta som EU-byråkratin jobbar hela dagarna med att få slipa ner. När den inte låter sig dras med i ett tjuv- och rackarspel när länder (oftast stora) försöker använda EU för att komma åt sina grannar.
En lite tänkvärd artikel på ämnet China seeks higher ground in Europe (Asia Times Online). Artikeln ger ett lite högre "utifrån perspektiv", även om den är något pro-EU vinklad. Ändock tänkvärd, ett kort citat:
SvaraRadera"In a matter of weeks, all parties - previously hesitant if not in opposition to strengthening the European Union - have started calling for stronger measures from Germany ... and Brussels to tackle the credit threat and move toward closer economic, and thus political, integration of the regional pact."
-steelneck
De nationella ledningarna har lyckats med konststycket att outsourca problemen till "Bryssel" och insourca fördelarna hem, och folk som kommenterar här fortsätter att gå på det.
SvaraRadera"Centralbyråkratin" är inte i förarstolen utan gör bara vad de gör på uppdrag av de nationella stats- och regeringscheferna. Om det inte var uppenbart tidigare så måste det väl vara det nu. Alla de nya institutionerna som regeringarna skapar utanför kommissionen och kontroll av parlamentet visar med all önskvärd tydlighet att det inte finns något "centralbyråkratin" har gjort utan regeringarnas goda minne. Alla de fördelar som EU medför är dock fritt fram att hänvisa till i de nationella valen.
Det som är problemet med EU är ju mellanstatligheten, inte de institutioner som faktiskt lyder under ett (relativt) transparent regelverk. Så mer EG istället för EU är ju bara mer av det samma (!) som skapar problemen från början.
Lösningen är snarare den minimala konstitution som nämnts ovan med en tydlig ansvarsfördelning, subsidiaritet och där alla beslut måste tas av personer som är förtroendevalda till den nivån. Det betyder inte "mer makt till överstatligheten" utan att den makt som utövas utanför nationalstaten ska ske med rättstatsprinciper och ej i mellanstatliga stängda rum.
ACTA är ett lysande exempel på regeringarnas försöka att gå runt demokratiskt inflytande genom att mellanstatligt beordra forceringen av avtalet.