Multikulturellt eller multietniskt?

Man kan undra vad det var för ljushuvud som formulerade det där med det multikulturella samhället. Sahlin? Sverigedemokraterna? Någon djuping på någon godtycklig kultursida?

Till att börja med är Sverige inte multikulturellt. Sverige är – i en vidare mening – ett av de mest kulturellt homogena samhällen man kan finna i vår del av världen. Rent skrämmande homogent, if you ask me.

Sedan ställer ordet multikulturellt till det. Det får folk att tro att man kommer att lägga ner midsommar, förbjuda falukorv och riva Nationalmuseum. Ordet är som gjort för att miss- och vantolkas.

Däremot är Sverige multietniskt. Det vill säga att människorna i vårt land har olika etnisk bakgrund. Folk är olika. Vilket faktiskt inte är så mycket att hetsa upp sig över.

Det innebär förvisso att människor också har olika kulturella traditioner. Fine with me. Så länge man inte försöker tvinga sig på någon annan, inte kränker någon annans rättigheter och så läge man håller sig på rätt sida brottsbalken – så intressant. Vad folk gör hemma eller i förenings- och samfundslokaler är deras sak. Oavsett om det handlar om Livets Ord, Södermalmsmoskén, företagets vinklubb eller Centerpartiet.

Men det innebär inte att Sverige, som land är multikulturellt. Sverige är fortfarande ett ångestladdat land med sexualskräck, fredagsfylla, konflikträdsla, kontrollerad avundsjuka och en ohälsosam tro på auktoriteter. Där någonstans finns den svenska själen.

Jämfört med många andra länder är Sverige på efterkälken som multietniskt land. Med undantag för lite stenhuggare, finnar och italienare så har vi svenskar inte träffat så många andra människor tidigare. Så vi håller oss på vår kant. Det är väl så reptilhjärnan fungerar, kan man anta. Men sådant brukar gå över med tiden.

Hur ser då debatten ut?

Det är intressant att notera att en massa människor springer omkring och upprört viftar med armarna över förment "multikulti" – och samtidigt är tämligen ointresserade av att försvara det som man faktiskt skulle kunna definiera som en svensk och västerländsk samhällskultur. Demokratins djupare värden. Våra fri- och rättigheter. Rätten till privatliv. Rättsstaten. Och så vidare.

Det kan möjligen hänga samman med att det inte är utlänningarna som är problemet här. Svensk politik är nämligen ett mycket större hot mot vår frihet än knasiga religiösa lagar av fjärran ursprung. I vart fall i den praktiska verkligheten. Justitieministerns ignorans vad gäller rättsstatens värden är ett större problem än vad som sägs av en eller annan överentusiastisk iman vid fredagsbönen. Den byråkratiska apparaten utsätter varje dag människor för övergrepp som strider mot hela den västerländska demokratiska traditionen. Sverigedemokraterna är ett hån mot det kristet humanistiska kulturarvet.

Så det är kanske inte förvånande att folk hellre bygger hjärnspöken och jagar upp sig över sådant de inte omedelbart känner igen. Det är ju lättare än att ta tag i de frågor som faktiskt har något med verkligheten att göra.

Friheten, demokratin, rättsstaten, öppenheten och våra fri- och rättigheter måste alltid försvaras. Det gäller oavsett vem som för tillfället hotar dessa värden och varför.