Det finns mycket att säga om förslaget i sak. Den korta versionen är att man rullar ut övervakningsstaten ytterligare – och att man förlitar sig mer på automatisk analys av alla än åt att hålla ett öga på folk som kanske faktiskt är misstänkta för brott.
På denna briefing är det möjligt att jag gjorde något ofint. Jag ställde frågan: Men vill vi att staten skall övervaka alla medborgares resor? Med följdfrågan: Är det någon som har tänkt igenom hur människor påverkas av vetskapen om att staten registrerar och analyserar deras resor?
Svaret var givet. Sådant går förslagen från EU:s och medlemsstaternas tjänstemän tar inte in på.
Sådana avvägningar är politikernas ansvar. Ingen annan kommer att ställa de principiella frågorna.
Problemet är att de flesta politiker aldrig ställer den sortens frågor. De går på tjänstemännens förslag, pillar kanske lite i texten och klubbar sedan beslutet. Ingenstans i processen finns något naturligt tillfälle att ställa och att diskutera de stora och principiella frågorna. Plats för sådana diskussioner måste politikerna ta sig. Vilket alltså nästan aldrig sker.
Om vi ser till övervakningsfrågorna – så leder detta till att den demokratiska beslutsapparaten aldrig riktigt får tid att tänka igenom saker som mål, konsekvenser och helhetsbild.
Justitieminister Ask (m) har till och med sagt (i en utfrågning i Europaparlamentet) att det helt enkelt inte finns tid för utvärdering av den övervakningsstat man rullar ut.
EU-kommissionär Cecilia Malmström har aldrig lyckats få till någon fullständig utvärdering av EU:s teledatalagring. Och när det gäller Swift-avtalet (överföring av data om europeiska banktransaktioner till den amerikanska säkerhetsbyråkratin) sköts verksamheten på så lösa boliner att någon seriös utvärdering helt enkelt inte är möjlig. (!) Ändå tvekar Malmström inte vad gäller att komma med fler och mer omfattande förslag till övervakning och kontroll av medborgarna.
Dagens politiker saknar antingen viljan, kompetensen eller förmågan att ställa de stora, viktiga frågorna.
Istället har de blivit byråkraternas fångar – som sätter en formell stämpel av demokrati på färdigskrivna förslag från en del av samhällsapparaten som har en helt egen agenda.
Vi behöver helt enkelt nya politiker. Bättre och modigare politiker – som begriper vad som är viktigt och som är beredda att sätta ner foten.
Åsiktshegemonin och konsensus-eliten ligger tyvärr som en våt filt över den politiska debatten.
SvaraRaderaVi har ju vårt egna lilla micro-kosmos;
Folk som besöker denna blogg diskuterar alternativa lösningar på samhällsproblemen och som ett brev på posten kommer Lill-Micke och gapar om rasistfascistbreivikare eller annat nonsens. Sen är alla upptagna med att diskutera nonsens med trollet. Den konstruktiva dialogen blir satt åt sidan.
Men det är ju också det som är syftet med det trollande som utgår från att socialdemokraternas och vänsterns världsbild är det enda rätta.
Lev och låt leva...
RaderaSäg det till Micke...
RaderaEtt första steg det är väl att ändra i parlamentets arbetsordning på så vis att varje parlamentsledamot får anmäla ett nytt förslag till granskning i Utskottet för mänskliga rättigheter. Detta alldeles oavsett vilket utskott som äger huvudfrågan.
SvaraRaderaUtskottet för mänskliga rättigheter ska efter en sådan anmälan pröva om det finns rättsinskränkande inslag i förslaget och om dessa inskränkningar är tillräckligt utredda och motiverade. Annars får utskottet besluta att förslaget ska skickas tillbaka till kommissionen med begäran om kompletteringar innan parlamentet tar upp huvudfrågan till prövning.
Det är alltså inte en fråga om prövning i sak jag tänker mig nu, utan bara ett medel för att tillse att politikerna har ett tillräckligt underlag för att kunna överväga förslaget ordentligt. Exempelvis bör ju kommissionen belysa frågan som ställs här om effekterna av att folk känner att de blir övervakade - och vilka andra alternativ att lösa frågan som utretts och varför de bedömts vara sämre.
På så vis tvingas kommissionen och dess tjänstemän att göra en första grundläggande analys av rättighetsaspekterna - något som de ju alltså gärna skjuter ifrån sig.
Man kan tycka att ingen parlamentsledamot borde vara emot att kommissionen förser dem med tillräckliga underlag i ett så viktigt hänseende.
Sedan får man lita på att politikerna faktiskt läser motiveringarna och bedömer om de är rimliga. Men det är ju nästa steg.
Hur gör man för att äta en elefant? En bit i taget...
Det låter kanske osexigt med en ändring i arbetsordningen, men någonstans ska man ju börja. Och är det något som skulle kunna bli Piratpartiets legacy så är det ju att kunna förändra hur man arbetar med rättighetsfrågor i EU. De enskilda segrarna är förstås viktiga, men det gäller ju att se till att man inte hela tiden måste kämpa i uppförsbacke.
"Vi behöver helt enkelt nya politiker. Bättre och modigare politiker – som begriper vad som är viktigt och som är beredda att sätta ner foten."
SvaraRaderaAntingen är det som Anonym antyder att Lill-Micke skulle säga att HAX är en fascist som hatar demokratiproducerade politiker och vill ha en annan produktionsprocess...
Eller är det ett återkopplingsproblem. Då måste mekanismer funderas fram så att det blir oattraktivt för ledande politiker att gå vidare fram på en väg som man inte ens vet om den varit rätt så långt.
"Loss aversion" spelar stor roll. Har man investerat mycket pengar och mycket prestige i något förmår man sedan bara gå framåt, inte stanna eller backa.
Alltså, hur bryter man "Loss aversion" hos andra? Som man inte har makt över, utan tvärtom de har makt över en?
SvaraRaderaHur KBT:ar man makten underifrån?
Jag tycker frågan är viktig och jag tycker att den nästan alltid blir kidnappad av populister som för fram en förenklad världsbild (gärna vi mot dem), och göra svepande antivänsterutalanden - för att i nästa sekund skrika censur och PK-samhälle så fort man går på dem och säger att deras idéer är korkade och deras argumentation är bristfällig.
SvaraRaderaDen stora frågar är väl hur det kommer sig att nästan alla partier (från V till SD)tar så lätt på integritetsfrågor.
Politik borde vara något som man fick syssla med på fritiden. Minimilön till politiker, det bör då också vara förbjudet att som politiker få pengar, saker eller andra förmåner som har koppling till politiska beslut.
RaderaLägg alla polisresurser som jagar haschare på torg och tunnelbana på att istället hålla ett öga på politikerna så att de inte bryter mot de reglerna.
Straff som indraget körkort, samtal med psykolog och saftiga böter kan vi också låna från haschar-hanteringen.
Vi behöver politiker som vågar rösta avslag om det så ens bara är en formulering fel.
SvaraRaderaLM: Jag kan stolt meddela att två (2) ledamöter i Europaparlamentet röstade nej till EU:s känsliga och inflammerade direktiv om sexuellt utnyttjande av barn - och dess ogenomtänkta internetcensur. Min chef, Pirate MEP Engström, var en av dem.
SvaraRaderaSchweiz förefaller mig ha det minst dåliga systemet för kontroll av politikerklassen.
SvaraRaderaEndast 100 000 individer kan i Schweiz genom upprop påkalla en BESLUTANDE folkomröstning och därmed ta ifrån politikerklassen beslutsrätten när det passar. Institutet i sig tjänar som ett permanent strypkoppel och därför förekommer det inte alltför stolliga politikerbeslut.
Glöm inte att politiker i allmänhet är högst ordinära individer med manifest storhetsvansinne.
Ja, hade jag röstat något annat än pirat hade jag i dag fått stå med skammen, det är en sak som är säker.
SvaraRadera