Den svenska offentlighetsprincipen är ett verktyg som är nära knutet så väl till friheter som tryckfriheten som till demokratins själva kärnvärden. Folket har rätt att få veta vad de politiska makthavarna håller på med. Detta är en förutsättning för att medborgarna skall kunna göra informerade val när de väljer sina representanter.
Därför är det oroväckande när regeringen slentrianmässigt börjar hemligstämpla dokument. Och när öppenheten begränsas i lagen. I en DN-artikel i november visas hur regeringen på tre år fått igenom 69 skärpningar av sekretsslagen. [Länk»]
Peter Eriksson (mp) är ordförande i riksdagens konstitutionsutskott. Han säger "Varje liten ändring är så liten att ingen reagerar på det men när man ser ändringarna sammantaget så kan man få en helt annan bild."
Många av dessa ändringar är resultatet av olika EU-direktiv eller av regeringens förhållande till ett, med svenska mått mätt, hemlighetsfullt och slutet EU.
Så det kan finnas goda skäl att reagera på när den svenska regeringen själv tycker att EU börjar gå för långt. Då kan det vara fara å färde på allvar.
Och sådana varningssignaler kommer nu, vad gäller EU:s nya dataskyddsförordning.
EU:s nya dataskydd fokuserar visserligen på förhållandet mellan medborgare/konsumenter och företag. Men den liggande texten har inslag som kan få konsekvenser på andra områden. Till exempel vad gäller den svenska offentlighetsprincipen.
Vad det konkret handlar om är att människor som är omnämnda i offentliga handlingar kan ges rätt att kräva sekretess på dokument där deras egna namn förekommer.
I förvaltning, där enskilda medborgares förhållanden hanteras – där kan detta möjligen vara rimligt. Ingen skall behöva se sina handlingar från socialförvaltningen eller landstingsvården utlämnade.
Men i den politiska maktutövningen?
Politisk verksamhet skall bedrivas inför öppen ridå. Och i det perspektivet är det ofta minst lika intressant att få veta vilka som deltagit i ett möte som vad som sades/beslutades.
Vaksamhet anbefalles.
Här skall man inte göra sig några illusioner om EU. Även om dess ledare tar till stora och vackra ord när de talar om öppenhet och transparens – så är den praktiska verkligheten vanligtvis den motsatta. (Nyligen ville EU till exempel ändra definitionen av vad som är ett "dokument" – för att kunna gå runt sina egna löften om öppenhet.)
EU är en misstänksam, småskuren och sluten verksamhet. "Harmonisering" vad gäller öppenhet och transparens kommer bara att leda till att Sverige blir mer slutet och hemlighetsfullt.
I Sverige kan man ta reda på var alla bor, eftersom folkbokföringen är offentlig. Med andra ord kan vemsomhelst få reda på var hans ovänner bor och besöka dem. Vem gagnar det, förutom de våldskriminella och politikeretablissemanget?
SvaraRaderaNu vr det kanske inte det som detta handlade om..?
RaderaDet var visserligen inte vad det handlade om, men en bra illustration av bristande föreställningsförmåga. Vad TotalLiberal föreställer sig är i princip ett samhälle där alla har skyddad identitet. Det trista med detta är att de som man helst vill hålla borta är de som ha lättast att gå runt det. Ens gamla vänner hittar däremot inte vart man tagit vägen (den vägen).
RaderaMan kan också titta på statistiken för skyddad identitet. De som riktigt gillar detta är just kriminella. Vad säger detta om vilka som gangnas av öppenhet/slutenhet?
Det är faktiskt oerhört mycket vanligare att använda folkbokföringen till att spåra upp vänner eller använda för andra legitima kontakter.
Jag kan också berätta att jag just genom folkbokföringen på någon minuter lyckades spåra upp sambon till en arbetskontakt som drabbats av problem, vilket sparade både risker, sjukhusbesök och lidande.
Jag skulle vilja påstå att de inskränkningar som finns inom socialtjänsten med avseende på sekretess normalt används för att förhindra granskning av socialtjänsten. Det behövs där regelverk som begränsar sekretessen gentemot närstående, speciellt rörande ombud, barn och föräldrar.
SvaraRaderaDags att lämna EUSSR
SvaraRaderaHar börjat gräva i det och det visar sig att Förordningen har en tvilling, nemlich ett Direktiv. Lägg till DPR (Regulation) och DPD (Directive) till samlingen "Akronymer du bör känna till".
SvaraRaderaEn del saker är identiska. Man ser det tydligt en massa klipp-o-klistrade textrader med Pippi Longstrings:
http://pippi.euwiki.org/doc/CELEX:52012PC0010:EN
http://pippi.euwiki.org/doc/CELEX:52012PC0011:EN
Om man lägger in taggen "CELEX:52012PC0011:EN" (utan dubbelfnuttar) i rutan "Tag" längst upp (till vänster om "User") på CELEX:52012PC0010:EN och tvärt om på CELEX:52012PC0011:EN så ser du i gult vad som är exakt samma i respektive dokument. Alltså vad som är samma i dataskyddsdirektivet (DPD) och i dataskyddsförordningen (DPR).
Den svenska offentlighetsprincipen är tudelad - dels kan medborgarna kräva myndigheter på information - och dels kan den ene medborgaren kräva info om en annan medborgare, t ex deklarationsuppgifter, hur mycket man tjänar etc. Det är två helt olika saker.
SvaraRaderaDen första är självklar, men den andra är inte lika självklar, utan kanske snarare en "rättighet" som kränker andra rättigheter. Varför ska jag ha möjlighet att snoka i andra medborgares liv?
Jag kan inte se at den är tudelad - lagstiftningen säger att allt som inte är undantaget ska vara offentligt. Och just när det gäller skatteuppgifter finns det undantag, som jag nog skulle säga rimligt balanserar intressena; att inte kunna få ut slutsummorna ur deklarationerna (de flesta övriga uppgifterna är redan sekretessbelagda) hindrar även t.ex. att spåra korruption. Min kommentar ovan om socialtjänsten illustrerar exakt vad som händer om man skapar för breda undantag, nästan all myndighetsutövning involverar på ett eller annat sätt enskilda personer, och en myndighetsperson som vill slippa granskning ska inte kunna krypa bakom ett generellt stopp för alla personuppgifter. (Problemet med att känsliga uppgifter kommer ut är ofta att de undantag som finns inte följts, f.ö., och läckage pga. bristande säkerhet/rutiner.) Nej, för min del tror jag att lagen utforming med omvänd bevisning (allt ska är offentligt om inte annat specifikt anges) är den enda möjliga vägen om det ska fungera.
RaderaMöjligheten att snoka i andras liv går inte att förbjuda utan att förhindra meningsfylld granskning. Eftersom all granskning till syvende och sist innebär granskning av personers göranden.