2013-02-16

EU-budgeten: Rätt sak av fel skäl


Europaparlamentets "sportlov" går mot sitt slut – och det är dags för EU:s demokratiskt valda församling att ta sig an den budget som stats- och regeringscheferna förhandlade fram för en dryg vecka sedan.

Enligt toppmötets kompromiss minskar EU:s budget, vilket är en bra sak. Det innebär mindre makt till EU och mindre pengar till byråkrati och centralstyrning.

Men, den nya EU-budgeten är ändå en skitbudget. Jordbruksstödet är fortfarande den största utgiftsposten (373 miljarder euro). Som om inte det är illa nog i sig har pengar flyttats från infrastrukturprojekt till jordbrukssubventioner. Även anslagen till forskning har skurits ner.

Högljudda agrarkleptomaner och deras tama politiker gör vad de kan för att vi skall gå baklänges in i framtiden. EU mutar särintressen med skattepengar, istället för att använda dem till sådant som kan skapa tillväxt och bidra till utveckling. Vilket naturligtvis kommer att straffa sig på lite sikt.

Man kan även fråga sig hur stor nytta 325 miljarder i regionalstöd kommer att göra. Mycket av pengarna kommer att användas för att ge konstgjord andning till sådant som istället borde monteras ner för att ge plats och luft åt annat. I regionalstödet döljer sig dessutom en stor del av de bortslarvade och felanvända pengar som medlemsstaterna och ministerrådet inte lyckas hålla i på ett rimligt sätt. (Upp till fyra procent av EU:s budget försvinner in i ett svart hål.)

Så, hur förhåller man sig till detta? Stöder man kompromissen, för att den ger mindre pengar till EU? Eller kritiserar man den, för att pengarna används oförnuftigt? Och om man väljer det senare – då riskerar man lik förbannat att agera nyttig idiot åt de krafter i Europaparlamentet som säger nej till budgetkompromissen eftersom de vill se en ökad EU-budget. Hur man än vänder sig har man rumpan bak.

Det finns något slags underliggande strukturellt och demokratiskt problem med EU:s beslutsstruktur när det i princip är omöjligt att göra rätt sak av rätt skäl.

Inte för att det är så överdrivet många som är intresserade av en sådan politik (minskad bruttobudget och smartare resursanvändning), men ändå.

Allt fortsätter med andra ord som vanligt i EU. Och den där nya budgeten är i stort sett bara mer av samma.

31 kommentarer:

  1. Hej Henrik, dina kommentarer gör det lite lättare att andas i den blandning av Kafka drama och Orwellska visioner som vi lever i och än mer ser framför oss.
    En liten kommentar till vad du skriver:
    "...EU mutar särintressen med skattepengar, istället för att använda dem till sådant som kan skapa tillväxt och bidra till utveckling."

    Min erfarenhet säger mig att EU skapar varken tillväxt eller utveckling oavsett var dom stoppar in pengarna. Jag skulle t o m vilja påstå att t ex EUs forskningspengar är direkt kontraproduktiva.
    Frågan är alltså var pengarna gör minst skada - tillsvidare en öppen fråga.
    Hälsning från vännen
    Gösta Walin
    med den största respekt

    SvaraRadera
  2. Det underliggande strukturella demokratiska skälet är att vi försöker samsas om en Union men vi har egentligen inte någon diskussion i EU om vad det ska vara till. I stället har vi 27 separata nationella diskussioner, där man på var sin kant upprättar sina egna prioriteter - och EU:s beslutsfattare är mycket mer beroende av dessa 27 nationella debatter än en snarast obefintlig gemensam EU-vid konversation.

    Om vi skulle inrätta ett läsår till i grundskolan så skulle det året behöva ägnas helt och hållet till EU, politiken och europaperspektivet i de 26 övriga medlemsländerna. Våra generationer är tämligen uppfuckade redan, men ska vi någonsin få ett EU som fungerar då behöver nästa generation ha med sig detta från början.

    SvaraRadera
    Svar
    1. EU såldes in som ett fredsprojekt, och nu har man på olika sätt deltagit i Syrien, Libyen och Mali. I form av koalitioner, eller som enskilda länder. Och fått Nobelpris.

      Jag tror att riktningen är lite osäker.

      Radera
    2. EU är kort och gott till för att förhindra att Europa åter igen slits sönder av inbördeskrig. Sista kriget slutade 1945.

      Sett ur det perspektivet, så förstår man också det ständiga kohandlandet.

      Radera
    3. "Slits sönder av inbördeskrig?" Pyttsan. Det var nynationalsocialisternas korporativistiska marknadsföring som fick det att heta så, ja.

      Antikrigs och fredsargumentet var inget annat än ett säljtrick av den globala ekonomiska hegemonins korrumperade fotsoldater och byråkrater för att åstadkomma mer överstatlighet för att kunna tjäna/ta hand om den globala ekonomiska elitens intressen. För det ändamålet passar socialism och dess korporativa tendenser utmärkt.

      /noone

      Radera
  3. EU är en god tanke som korrumperats och blivit till en monsterunion som liknar DDR och USSR alldeles för mycket. EMU, valutaunionen, är det absolut sämsta projektet. Ingen valutaunion i världshistorien har överlevt, senast var det Ecun samarbetet som havererade 1992 och före det var det Bretton Woods guldmyntsfot som havererade 1971. Nu är Euron på väg att haverera, frågan är mer när än om. När som helst är mitt bästa tips.

    De europeiska folken skall bestämma över all utveckling i demokratiskt ordning med beslutande folkomröstningar som i Schweiz och då måst vi ha ett media som ägs av det svenska folket. Allt annat är inte demokrati. Jag vill ha ett återtagande av den nationella suveräniteten med beslutande folkomröstningar i alla frågor som i Schweiz.

    Heja Sverige och Piratpartiet.

    SvaraRadera
    Svar
    1. EU är federalistiskt där nationalstaterna försvagas och regionerna förstärks vilket Sverige varit emot, och det förklarar kanske varför många nationalkonservativa är selektiva i kritiken mot centralism i EU men inte i Sverige.

      Radera
    2. Vad vill du ha sagt egentligen?

      Att jag gillar centralstyrning i Sverige men inte EU? Glöm det, lika illa var det än praktiseras...

      Radera
    3. Du gillar centralstyrning om rätten till den köps av den som har råd.

      Radera
    4. Var har jag skrivit detta?

      Radera
  4. Dessa problem fanns inbyggda redan från början när EU gick utanför de länder som först var med och bildade den ursprungliga gemenskapen. Eurokrisen har bara påskyndat processen. Det fanns nämligen ingen realistisk förutsättning för att en övernationell överbyggnad som inte byggts upp underifrån utan ovanifrån skulle kunna öka välfärden totalt sett inom en inre marknad.

    Omfördela på ena eller andra sättet, ja. Men det finns gränser för hur mycket mer jobb och bnp som kan skapas utan extern export och därav följande inkomster.

    Mer byråkrati och flera lager mellan styrande och medborgare kostar mer och kräver intäkter, skatter eller avgifter som inte kan skapas utan en expansiv extern export.

    SvaraRadera
  5. Ni vet när man frågar någon om hon vet vad definitionen på galenskap är. Nej, säger hon. Jo, säger jag, det är när man gör samma sak om och om igen och förväntar sig ett annorlunda resultat.

    EU:s ekonomiska och finansiella politik måste vara den politiska motsvarigheten till denna definition.

    /noone

    SvaraRadera
  6. Hax är ju en formidabel text-virtous! Vet egentligen inte om det var meningen, men meningen "Hur man än vänder sig har man rumpan bak." blev ju oerhört lustig när man betänker att Van Roumpoys smeknamn i Sverige är just "Rumpan"...

    Tack för skrattet!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Med tanke på hur Rumpan blev vald, så kan jag hålla mig för skratt...

      Radera
    2. Jo, jag grät en skvätt när jag skrattat klart. Det ska tilläggas.

      Radera
  7. Bogpaper.com - förberedande läsning inför undergången. Citat: "There is no means of avoiding the final collapse of a boom brought about by credit expansion. The alternative is only whether the crisis should come sooner as the result of a voluntary abandonment of further credit expansion, or later as a final and total catastrophe of the currency system involved."

    Man inser med lätthet att vi alla är som rådjur på vägen som stirrar rätt in i strålkastarljuset som närmar sig med obestämd men konsekvent hastighet. Vad finns att oroa sig för, Pappa Riksbanken visar ingen oro och Mamma Staten lägger armarna om pappas axlar och pussar på kinden.

    Receptet för dagen: Se till att hålla den ekonomiska fyllefesten konstant och jämn för att slippa den oundvikliga ekonomiska bakfyllan.

    Den här sortens ekonomiska hållbarhet för framtiden hör man sällan talas om, #¤%@& maktmuppar.

    SvaraRadera
    Svar
    1. "Ekonomisk hållbarhet för framtiden", skall det vara.

      Radera
    2. Den intressanta frågan är ju; Vad är den egentliga drivkraften bakom den oförblommerade och oerhört kostsamma invandringspolitiken, svår att greppa för den betalande allmänheten, men så frenetiskt försvarad av vårt politiker- och medieetablissemang?

      Efter kriget blev Sverige en förebild för resten av världen. Vi var fria, demokratiska, fredsälskande, jämlika, laglydiga, ordningssamma, ärliga, gästvänliga, generösa, hjälpsamma, snygga(kvinnorna), uppfinningsrika, produktiva... och rika. Och ja, vi byggde vårt välstånd själva. En strålande nation som med en gnutta tur undvek den värsta förstörelsen under 2:a världskriget.

      Under åren som gick blev det politiska etablissemanget beroende av den internationella beundran, och i inrikespolitiken ett användbart politiskt mantra. Den svenska modellen kunde tolkas som den Rätta vägen, eller varför inte den Enda vägen. Och allt kändes så bra. Knepet fungerande genom 50- och 60talen och hjälpte dåvarande socialistiska politiker att kväva den konservativa oppositionens reformförslag i sin linda.

      Men tiderna förändrades, förebilden började uppvisa sprickor i fasaden. Drakoniskt skatteuttag, kaxig retorik på den internationella arenan och beundrarna hade börjat åtnjuta egna framgångar. Den svenska modellens hype var inte längre självklar.

      Men beroendet var det. Känslan av att vara Den Stora Goda Makten var helt enkelt för tillfredsställande för att överges. Så den försvagade svenska internationella ståndpunkten suktade efter nåt att ersätta beundran med. ”The usual suspects” kunde inte anföras längre, de hade redan blivit implementerade, lika bra eller bättre, i alltför många länder. Jakten på den ”nya svenska modellen” var igång.

      Det var en tursam timing. 68-upproret, Vietnam-protesterna och fredsrörelsen banade väg för högprofilerad moraliska ståndpunkter. Bra och kostnadseffektivt för en nation med dalande ekonomiska fördelar. Predikandet av internationell solidaritet blev den nya inrikespolitiska dunder-hiten. Man krävde ett okritiskt stöd för detta av dem som ville stanna i den politiska etablissemanget. Eller egentligen alla etablissemang, inte bara det politiska.

      Sverige utnämnde sig själv till att vara den ledande bidragsgivaren (per capita) till goda internationella ändamål. Goda ändamål är dock sällan så goda som de marknadsförs, och under tiden godtroget spenderade miljarder letade sig ner till mindre goda företeelser. De ”goda ändamålen” var plötsligt inte lika charmiga längre. Skattebetalarna var inte roade och de tilltänkta internationella beundrarna blev inte så imponerade som man hoppats på.

      Då uppenbarade sig asyl-jippot. Att ta hand om lidande offer för krig och förföljelse låter ju fint som snus. Att posera globalt som dessa människors finaste välgörare blev det ultimata Stora Snälla Makten-knepet, godhetsapostlarnas våta dröm. Sen att de flesta av de hitresta varken led eller var förföljda brydde man sig mindre om. Sverige var tillbaka som föredöme och världen förväntades åter beundra oss. Vår beundrar-abstinens var över. Vi kunde posera internationellt igen.

      Engelsmännen hade sitt imperium. Frankrike sitt Gloire. Svenskarna sin internationella godhet. Och allt kändes så bra. Lite som kokain. Först gillar man det. Sen behöver man det. Sen kan du inte vara utan det och om du inte kan sluta så kommer det att leda till din undergång. Vänta och se...


      (sorry för wall of text...)

      Radera
    3. Sen att de flesta av de hitresta varken led eller var förföljda brydde man sig mindre om.
      -----------------------------------------

      Och där får man nog för gott hänföra dig till fascisterna.

      Radera
    4. Och trötta gojan kacklar vidare...

      Radera
  8. Tack för flreläsningen. Går du i gymnasiet?


    Etablissemanget..... du har ditt "etablissemang" gemensamt med sjuttiotalsvänstern och dagens fascister. Dom senare har bytt namn på det och gjort det till en singularitet som dom kallar pk.

    Losers har gemensamt att dom alltid står utanför och pekar.


    Sektliberaler pekar också (mer än några andra) och deras godhet består i hallucinationer om att frihet uppnås genom att göra all makt till något som köps och säljs.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Fascist, fascist, fascist, fascism, fascist, fascist och mer fascism.

      Tröttsamt...

      Radera



    2. Det är etablissemange som förtrycker dig och skapar ditt lidande.

      Hälsa mamma din!


      Ps. Det är svårt att se nån logik i att som du gör isolera om ideströmmar om solidaritet som utvecklades under 60 talet till Sverige då dom i verkligheten var spridda över hela klotet.

      Varför gör du det?

      Därför att du du lever i en fantasivärld?

      Radera
    3. Du skjuter över huvudet.

      Du missar med flit poängen med inlägget så... dra nåt gammalt över dig gamle man. Börjar inte På spåret snart?

      Radera
    4. Micke: Kan du inte ens komma på dina egna förolämpningar är det ju inge kul att brottas med dig...

      Gå och byt blöjor nu istället för att sitta här och skava...

      Radera

  9. Mat måste vi ha! Och om moder Jord ska överleva ska det produceras nära, i samma land till att börja med.

    Det finns både copyright- och agrarkleptomaner bland de ekonomiska makthavarna som styr våra livsvillkor. Men mina hårtarbetande tidigare skolkamrater i byn i Österbotten kallar jag hellre välgörenhetsarbetare i samhällets tjänst:

    I samband med generationsskiftet på ett lantbruksföretag blir den unga företagarna hårt skuldsatta: Priset på företaget innefattar t ex befintliga lån, föräldrarnas kapital, kompensation till syskonen och skatter. Boendefrågan för den äldre generationen måste lösas. För att kunna försörja sig på jordbruket ska de enstaka gårdarna bli större för varje år, investeringarna i maskiner och mark blir mer kostsamma. Arbetsvillkoren är fortfarande tuffa, och det ekonomiska risktagandet för den enskilda yrkesutövaren har blivit större. Många skulle hellre ta ett lönejobb om det fanns.


    Åtskillnaden mellan livet i staden och den industriella matvaruproduktionen på landsbygden är ett exempel på människans fragmenterade bild av världen.

    Om tillväxten: http://igenom.se/Bilder/Skonhetens_befrielse_Morten%20Skriver.pdf

    Politiker, ekonomer, företagsfolk och journalister talar i samlad kör om ekonomisk tillväxt som ett absolut och odiskutabelt gott. Man hör aldrig det minsta förbehåll från dem som har makten. Inte så mycket som en antydan av att det kunde vara en indirekt förbindelse mellan de tilltagande ekologiska
    problemen och själva tillväxtprincipen. Tvärtom framhävs det ofta att
    en fortsatt ekonomisk tillväxt är en helt nödvändig förutsättning, om
    vi överhuvudtaget skall göra oss hopp om att lösa de miljöproblem som vi redan skapat. Tanken är med andra ord att vi är tvungna att
    ödelägga världen för att få råd att rädda den. Själva logiken bakom
    den konstanta tillväxten i ekonomin är det ingen som på allvar ställer frågor kring. Den framställs helt som om den är en oundviklig,
    kosmisk rörelseriktning helt utanför människans kontroll.

    Men okontrollerad tillväxt är överallt i biologin förbunden med sjukdom och
    sammanbrott, likt malariaparasitens explosiva förökning i en infekterad kropp.Det är ett slags kollektiv autism där varje förbindelse till
    omvärlden är avbruten...

    För att kunna skapa ett samhälle som är i fred med naturen måste vi först tro på att det kan låta sig göras i praktiken.Världen omkring oss är skapad av marknadskrafterna och är i den bemärkelsen utanför vår kontroll.

    Ingen ekonomisk felkalkylering har visat sig vara större än hur vi
    genom tiderna har bokfört naturens resurser. Den engelska ekonomen E. F. Schumacher framställde problemet med stor enkelhet i sitt
    huvudverk ”Small is Beautiful” från 1973. Han konstaterade att det
    ekonomiska värdet hos jordens geologi och biosfär figurerar i våra rä-
    kenskaper såsom en intäkt, men i verkligheten är det vårt kapital och
    det vi tar av när vi tömmer jorden från mineraler, olja och färskvatten, när vi fäller skogarna, överfiskar havet och utpinar det fruktbara
    mullagret. Till omkring Andra Världskriget var detta räknefel inte så
    uppenbart, skriver Schumacher, men sedan har produktionen vuxit
    sådant omfång att vi på tre årtionden har förbrukat lika mycket av
    jordens rikedomar som mänskligheten gjorde i hela den samlade his-
    torien fram till denna tidpunkt. Kapitalet utplundras framför ögonen
    på oss…
    ( Morten Skriver : Skönhetens befrielse, Förslag till en ekologisk estetik)

    SvaraRadera
  10. kontila:Mat måste vi ha! Och om moder Jord ska överleva ska det produceras nära, i samma land till att börja med.

    Trams och antiintellektuella floskler. Globalisering och ökad internationell handel över gränserna är det som räddar jordens befolkning och ökar på vårt materiella och ekonomiska välstånd.

    Inga som helst förverkliganden av snömosteorier om självförsörjning och dito hushållning skulle ha kunnat ta världens välståndsutveckling ens till närheten av de nivåer vi ser idag, trots den ekonomiskt kväsande socialkorporativismen vi tvingas verka under.

    Släng dina böcker eller teorier av Malthus och skomakarn på komposthögen, där gör de bäst nytta.

    SvaraRadera

  11. Självklart spottar en liberalfascist på individer och mindre kollektiva som förespråkar friheten att stå fri från dom större sammanhangen.

    Vad annars?



    SvaraRadera
    Svar
    1. Helt obegripligt hur mycket obegripligt ordbajs du lyckas prutta ut här...

      /stressad skattebetalare

      Radera
  12. Ja, det gör jag micke, i ord, men aldrig i handling, det är tanken jag kritiserar, aldrig personen. Men som den våldskultsälskare du är så förstår jag att du har svårt att förstå det konceptet. Det är där liberaler vida överträffar er folkförtryckande socialister som tar på er att gåsmata alla fysiskt mer era sjuka ideal. Jag förstår att det är en irriterande insikt för en sån intellektuell ordbajsare som dig.

    SvaraRadera

Kommentarsfältet är stängt, medan jag är offline augusti 2017 och ett år framöver.

Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.