Europaparlamentets "sportlov" går mot sitt slut – och det är dags för EU:s demokratiskt valda församling att ta sig an den budget som stats- och regeringscheferna förhandlade fram för en dryg vecka sedan.
Enligt toppmötets kompromiss minskar EU:s budget, vilket är en bra sak. Det innebär mindre makt till EU och mindre pengar till byråkrati och centralstyrning.
Men, den nya EU-budgeten är ändå en skitbudget. Jordbruksstödet är fortfarande den största utgiftsposten (373 miljarder euro). Som om inte det är illa nog i sig har pengar flyttats från infrastrukturprojekt till jordbrukssubventioner. Även anslagen till forskning har skurits ner.
Högljudda agrarkleptomaner och deras tama politiker gör vad de kan för att vi skall gå baklänges in i framtiden. EU mutar särintressen med skattepengar, istället för att använda dem till sådant som kan skapa tillväxt och bidra till utveckling. Vilket naturligtvis kommer att straffa sig på lite sikt.
Man kan även fråga sig hur stor nytta 325 miljarder i regionalstöd kommer att göra. Mycket av pengarna kommer att användas för att ge konstgjord andning till sådant som istället borde monteras ner för att ge plats och luft åt annat. I regionalstödet döljer sig dessutom en stor del av de bortslarvade och felanvända pengar som medlemsstaterna och ministerrådet inte lyckas hålla i på ett rimligt sätt. (Upp till fyra procent av EU:s budget försvinner in i ett svart hål.)
Så, hur förhåller man sig till detta? Stöder man kompromissen, för att den ger mindre pengar till EU? Eller kritiserar man den, för att pengarna används oförnuftigt? Och om man väljer det senare – då riskerar man lik förbannat att agera nyttig idiot åt de krafter i Europaparlamentet som säger nej till budgetkompromissen eftersom de vill se en ökad EU-budget. Hur man än vänder sig har man rumpan bak.
Det finns något slags underliggande strukturellt och demokratiskt problem med EU:s beslutsstruktur när det i princip är omöjligt att göra rätt sak av rätt skäl.
Inte för att det är så överdrivet många som är intresserade av en sådan politik (minskad bruttobudget och smartare resursanvändning), men ändå.
Allt fortsätter med andra ord som vanligt i EU. Och den där nya budgeten är i stort sett bara mer av samma.
