2013-05-05

Farväl till staten? Del 4.

Ett meddelande från motståndsrörelsen...

Så, var var vi..?

Staten har gått från att vara till för medborgarna, vilka kan ha skiftande individuella behov – till ett perspektiv där folk blir undersåtar, som är till för statens skull. [Länk»]

Staten sysslar med mycket – men misslyckas ändå på många områden där det trots allt skulle vara motiverat med en stat. [Länk»]

Staten är dessutom rätt kass på mycket av allt det där andra. Och människor blir totalt utelämnade när det inte finns några alternativa system, lösningar och skyddsnät. [Länk»]

Det verkar helt enkelt som om vi har byggt fast oss i ett system där vi är så beroende av politikernas och byråkraternas välvilja – att de flesta av oss finner sig tvingade att försvara det.

Detta skapar flockmentalitet, orsakar grupptänk och föder misstänksamhet mot allt som är nytt, alternativt eller okänt. Människors samveten överlåts till lagstiftaren och det sunda förnuftet underställs kollektivet.

Och det sker inte utan viss nit. Det sägs ju som bekant att de lyckliga slavarna är frihetens bittraste fiender...

Alla ägg ligger i en korg. Då gäller det att korgen inte välter. Då gäller samma logik som får soldater att marschera mot kulsprutenästen. Det vill säga en direkt antites till individualism och frihet.

Vilket också belyser ett annat problem med monolitiska system, att de har a single point of failure. De är trots allt oerhört sårbara. Inte sällan kompenseras denna svaghet med arrogans och propaganda.

Jag vet att jag är naiv – men i mitt samhälle råder öppenhet, mångfald och tolerans. Att tänka nytt och utanför lådan uppmuntras. Nya idéer prövas. Mångfald skapar utveckling och stabilitet. Spontan ordning skapar lösningar som bygger på frivillighet istället för tvång. Staten litar på folket och människor slipper vara rädda för (eller misstänksamma mot) staten. Staten ägnar sig åt det som är viktigt och som nödvändigtvis måste skötas gemensamt – och gör det bra.

Men vi lever alltså istället i en politiserad stat – där andra bestämmer vad som är viktigt och där makten upprätthålls genom tvång.

Det intressanta är att hela denna maktmodell upprätthålls bara på grund av att de flesta tycks ta den för självklar. Eller snarare, det var ett annat och mindre politiserat samhälle som vi skrev kontrakt med – inte det vi ser i dag. Det gäller Sverige och det gäller EU. Ena parten har ändrat på väldigt mycket sedan samhällskontraktet skrevs. Samtidigt förväntas den andra parten (folket) stillatigande acceptera detta. Men det fungerar, som sagt, bara om tillräckligt många tror på systemet.

Och de avvikande rösterna måste komma från folket. Från de politiska partierna kan man inte vänta sig något. Vem i det svenska politiska landskapet står upp för demokratins djupare värden i dag? Vem i riksdagen står upp för rättsstaten? Vem står upp för individens frihet, värdighet och rättigheter? Nä... just det.

Så håller man också på att skapa en post-demokratisk, korporativistisk, auktoritär, centralstyrd och elitistisk stat. En hård och oresonlig stat – där människor måste ändra på vad de är för att passa in.

Hur detta kommer att sluta, det har jag ingen aning om. Men jag vet att om ingen gör motstånd – då kommer det garanterat att gå åt helvete.

Eller, för att citera Henry David Thoreau i stridsskriften Civil olydnad: Låt ditt liv vara den friktion som hejdar maskineriet.

13 kommentarer:

  1. Väldigt bra text. Tack.

    //Smg

    SvaraRadera
  2. Hax,
    Tack för dig klarsynthet, men ingenting kan ändras om vi inte förstår att 1974 års regeringsform var en ren statskupp. Ingen folkomrösting eller information.
    Ett östtyskt regelverk infördes utan folkligt stöd.
    Vi har inte längre någon konstitution utan bara en "regeringsform",som vi aldrig har folkomröstat om och som inte heller kan gälla.Hex.

    SvaraRadera
  3. Det som kan beskrivas som nationellt-kulturellt-socialt"kitt"håller på och krackelera vilket gör att samhället har hamnat i ett vakuum där villrådigheten sprider sig.
    Fråga blir om nuvarande samhälle kommer att klara påfrestningar demokratin ställs inför?

    SvaraRadera
  4. "de lyckliga slavarna är frihetens bittraste fiender" - Aaahh, vilken underbar aforism.

    SvaraRadera
  5. Jag håller med om nästan allt du har skrivit i den här serien.

    Jag tycker att det finns fler försvårande omständigheter med dagens system som är värda att belysas, men utrymmet i en blogpost som bekant är begränsat.

    Jag ser inga politiska alternativ idag med en tydlig ideologi och en genuin vilja till förändring och förbättring som gör dem tillräckligt lämpliga och förutsägbara för att sättas i en maktposition som sträcker sig över flera år.

    Jag undrar vad Hjalmar Branting hade tyckt om dagens Sverige? Gösta Bohman?

    Min bild av verkligheten är att större delen av väljarkåren i bästa fall tittar på sista partiledardebatten på SVT innan det är dags att gå till valurnan.

    Vad som händer på EU-nivå är för 99 % av alla röstberättigade helt okänt trots att de flesta lagar som berör oss kommer därifrån.

    Inte så konstigt egentligen, hur var det nu ... var det "Europeiska rådet" eller "Europarådet" eller "Europeiska unionens råd" som bestämde om just den här frågan?

    Ibland tror jag att hela EU är designat för att det skall vara omöjligt för en normal medborgare att förstå och därmed saknar de helt möjlighet att påverka.

    Men ... den riktigt intressanta frågan är ändå fortfarande ... Hur kommer vi vidare? Vad gör vi?

    Jag börjar nämligenj bli trött på att ständigt slåss med väderkvarnan och uppnå absolut ingenting.

    SvaraRadera
  6. Och det som både förvånar och upprör mig mest av allt i den här situationen är att de som förväntas vara oberoende väktare av vårt fria samhälle - journalister och intellektuella - främst då de som forskar vid universitet/högskolor har alla helt och hållet abdikerat från sitt uppdrag.

    SvaraRadera
    Svar
    1. "främst då de som forskar vid universitet/högskolor har alla helt och hållet abdikerat från sitt uppdrag."

      Det uppdraget har skrivits om sedan 70-talet.

      1. Antalet anslag till humaniora har dragits ner kraftigt, med motivation att marknaden behöver inte humanister utan tekniker.

      2. Som forskare så är man beroende av anslag. Gissa vem som bestämmer vilken typ av forskning skall få anslag? Just det. Politkerna (och som sedan implementeras av organisationer som Vetenskapsrådet).

      Så från forskarhåll skall du inte vänta dig någonting.

      /W

      Radera
  7. Sverige är en ung demokrati. Den är inte äldre en två-tre generationer. Detta faktum glömmer många debattörer som ex-vis HAX.

    ---

    Ett samhälle blir inte bättre/sämre än de engagerade/oengagerade medborgare som lever i den.

    Idag tycks flertalet inte bry sig, och tar det mesta för givet.

    Alternativet till demokratin är en återgång till det tidigare feodal/brukspatronsamhället.

    Politik handlar ytterst om det sätt vi skall leva våra liv. Då borde flertalet soffpotatisar bry sig, och engagera sig.

    SvaraRadera
  8. Intressant och obehagligt tankeväckande. Ska ge dig ett yuotube-tips i ett liknande ämne som du kanske finner intressant om du har tid att titta på det, http://youtu.be/xlruUqgjghE

    SvaraRadera
  9. Fint men fel.

    Visst skulle det etableras en annan ordning om staten plötsligt skulle dra sig tillbaka. Men det finns absolut ingenting som säger att den skulle vara särskilt spontant eller frivillig. Det allra mest troliga är ju att de bildas lokala maktcentra som suger in folk i sin domän. Då kan man prata om en post-demokratisk, korporativistisk, auktoritär, centralstyrd och elitistisk stat.

    Tvärtom, den demokratiska nationalstaten är en förutsättning för personlig frihet - inte minst genom den rättsordning som upprättas av staten och varmed man ges mänskliga rättigheter.

    SvaraRadera
  10. Bra skrivet Hax. Lite tråkigt att inte PP ännu inte helt anammar detta perspektiv. Ansatsen låter däremot ganska lik programet för "förenade humanister". Att perspektivet är svårt att popularisera beror nog nästan enbart på att det finns en ofrånkomlig motsättning mellan detta och mål om att få bort ojämlikhet och orättvisor från samhället, dvs ditt (och mitt) perspektiv innebär att man definitivt ger upp idén om "det goda samhället". Detta är svårköpt för massan.

    /Johan

    SvaraRadera
  11. Jag har själv inte läst Karl Marx, men hört att han skulle vara väldigt ensidigt kritisk mot företag som maktnoder, men inte mot banker. Ett sådant synsätt är lika enögt som libertarianernas enahanda kritik mot staten.

    Så här sa Cornel West helt nyligen:

    The problem is that my libertarian brothers and sisters, they are very sensitive to highly concentrated forms of power when it comes to the government, but they don't talk about the highly concentrated forms of power when it comes to corporations and big banks, oligarchs and plutocrats.

    We need to have more consistency. We ought to be critical of highly concentrated forms of power wherever we find it, because that kind of power is usually the subject of chronic abuse, and it affects each and every human being no matter where they are.


    Om vi tar bort staten har vi berövat storföretagen på ett verktyg, men inte minskat deras totala makt. Vi skulle få ett slags feodalsamhälle, där vi istället för feodalherrarnas livegna bönder har löneslavar. Löneslavar som likt schackbönder kan manipuleras och offras närhelst de riktigt stora maktspelarna är oense med varandra. Det är inte frihet!

    En fråga att memorera, diskutera, fundera över, vrida och vända på: Vill vi leva i en värld där framtiden dikteras av ekonomiska beslut?

    Hur stor bör staten vara?

    Så här skrev Franklin D Roosevelt 28 april 1938 - "The first truth is that the liberty of a democracy is not safe if the people tolerate the growth of private power to a point where it becomes stronger than their democratic state itself. That, in its essence, is fascism—ownership of government by an individual, by a group, or by any other controlling private power."

    Finns det någon som inbillar sig att dagens amerikanska militärindustri INTE har någon inverkar på USA:s utrikespolitik?


    SvaraRadera
    Svar
    1. apa tycka, apa skriva07 maj, 2013 18:59

      > The problem is that my libertarian brothers
      > and sisters, they are very sensitive to
      > highly concentrated forms of power when it
      > comes to the government...

      Jag är ständigt förvånad över alla dessa människor som synbarligen inte förstår vad libertarianer är emot. Så låt mig berätta: Libertarianer är emot *anfallsvåld*.

      Om bankerna skaffar sig polisstyrkor och börjar slå dem som inte sätter in sina pengar hos dem, eller som inte använder de sedlar banken ger ut, eller banken på något annat sätt initierar våld i relationerna med omvärlden, så är vi emot. Emot att banken använder våld för att tvinga andra till saker.

      That is all. Och alla som likställer plånbokens makt ("löneslavar", minsann) med piskans förtjänar att få känna skillnaden på sina bara ryggar.

      Radera

Kommentarsfältet är stängt, medan jag är offline augusti 2017 och ett år framöver.

Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.