Dataskydd: Vem äger informationen om dig?

För mig som är misstänksam mot så väl big government som big business blottlägger frågan om EU:s persondataskydd intressanta konfliktlinjer. Som frihetsvän – som är för både individuell och ekonomisk frihet – ser jag också viktiga principiella frågor här.

Låt oss börja med frågan vem som äger dig och ditt liv. I min värld är svaret givet. Det är du.

Man kan även ställa frågan vad det är som skapar ditt liv, i något slags lite vidare socialt perspektiv. Faktorer som förtjänar att nämnas kan vara dina relationer till andra människor, dina politiska åsikter, din eventuella religion, dina sexuella preferenser och dina handlingar. (Vad gäller handlingar medför det faktum att de är dina naturligtvis också att du har ett ansvar för dem, speciellt när de inbegriper ditt förhållande till andra människor.)

Därmed vill jag också argumentera för att det är du som – i ursprungsläget – äger det mesta av den information som skapas helt enkelt genom att du lever ditt liv. I vart fall känns det mycket mer naturligt att se dig som ägare till denna information än någon annan.

Det kan handla om vad som döljs i statliga DNA-register, information om dina vanor som samlas in av din ICA-handlare, Facebook, data om dina telekommunikationer och alla andra elektroniska fotavtryck som du lämnar.

Vissa undantag kan förekomma. Möjligen skall vi ha ett befolkningsregister. (Även om jag inte är helt säker på den saken.) Ordningsmakt och rättsväsende kan behöva hålla en del information för att kunna sköta sina uppgifter på ett korrekt sätt. Och om du ingår ett förhållande med ett företag, då är det rätt rimligt att detta företag skall ha rätt att lagra sådan information som krävs för att kunna debitera eller avlöna dig. Du fattar, rimlig tolkning...

Det skall även vara möjligt att genom avtal ge andra rätt att lagra information om en. (Även om detta kan vara en praktiskt komplicerad fråga. Att bara ha en OK-knapp i slutet av ett oändligt långt användaravtal, det känns faktiskt inte som ett upplägg för ett alltigenom informerat val.)

Grundprincipen bör rimligen vara att du skall ge ge ditt medgivande innan andra får lov att samla in och lagra information om dig.

Och det skall därmed också finnas en rätt att få veta vilken information som lagras om en – och en möjlighet att bli raderad ur register.

Nu hävdar många företag (och politiker de påverkar) att medgivande skulle göra en del affärsmodeller omöjliga. Det kanske är så. Och i så fall skall det vara så. En fri ekonomi bygger nämligen på frivilliga överenskommelser mellan olika aktörer. I en fri ekonomi är det inte OK att sno något som representerar ett värde (i detta fall information) från någon annan utan att fråga om lov.

Det må vara att det kan bli krångligare att syssla med direktreklam eller nätannonser. Det kan hända att en eller annan medborgare inte vill vara med i olika forskningsdatabaser. Det kan hända att annonsörer på Facebook inte kan sända reklam om ryska postorderbrudar till ensamstående män – i de fall individen det berör inte har lämnat sitt föregående medgivande.

Det kan hända att Amazons rätt att sända oss reklam om lämpliga böcker och roliga elektroniska prylar faktiskt skall medföra en viss administrativ börda – för att kunden först skall ge sitt uttryckliga medgivande. Det kan hända att det är en bra sak om folk redan i förväg får reda på vilken information försäkringsbolagen tänker samla på sig om dem. Och så vidare.

Men, man kan inte (som många borgerliga och socialdemokratiska politiker i EU) hävda att vissa företags rådande affärsmodeller utan vidare rättfärdigar att medborgarnas rätt till privatliv säljs ut.

Det blir väldigt konstigt om man menar att en aktör på en fri marknad skall ha rätt att tillgodogöra sig något som representerar ett visst värde från sin motpart – utan att denna motpart ens är informerad om vad som sker eller har lämnat sitt medgivande.

Vår uppkopplade värld har gjort det möjligt att kartlägga människor i smyg och att tjäna pengar på dem utan att de är medvetna om det. Men för den sakens skull behöver det inte vara rätt.

Den som står på individens och den fria marknadens sida bör också vara för ett gott persondataskydd.

Läs även i Europaportalen:
Lobbyister och politiker strider om ny datalag »

Dataskydd.net »