Demokratins svarta hål

I skurkstater har oliktänkande, sanningssägare och dissidenter alltid levt farligt. De har förföljts, ställts inför skenrätt, fängslats och ibland bara försvunnit. Människor har tystats för vad de har haft att säga – saker som ansetts vara omstörtande, avslöjande och utmanande. Detta har alltid varit den stora vattendelaren mellan sådana stater och oss.

I dag är situationen en annan. Wikileaks jagas och fördöms för att de har hjälpt whistleblowers att avslöja sanningen om big government och big business. En av dess just nu mest kända whistleblowers är Bradley Manning, som riskerar att få tillbringa resten av sitt liv i fängelse för att han har exponerat sanningen om krig och om den politiska makteliten. Edward Snowden jagas av amerikanska myndigheter för att han har avslöjat sanningen om att staten övervakar folket och i vilken omfattning.

I allt större omfattning har våra västliga demokratier börjat förfölja och fängsla människor som berättar för folket vad makten sysslar med.

Utöver de hjältar som nämns ovan finns en lång rad whistleblowers som fått sina karriärer, liv och framtidsutsikter krossade för att de har avslöjat statens mörka hemligheter. De flesta är i dag okända för eller bortglömda av den bredare allmänheten.

Och det finns dagsaktuella fall – som man aldrig ser något om i mainstreammedia. Barret Brown, till exempel.

Fallet Barret Brown är rena thrillern. Men han är ingen foliehatt. De projekt han jobbat med (bland annat tillsammans med delar av det löst sammanhållna nätverket Anonymous) är som regel plågsamt väldokumenterade genom material som hackare fått fram (HBGary, Endgame Systems, Stratfor etc.).

Kortfattat kan sägas att det handlar om hur stater lägger ut övervakning, disinformation och tveksam verksamhet på fristående aktörer som står utanför demokratisk kontroll. Och om hur dessa aktörers verksamhet börjar leva ett eget liv. Det är en lång, obehaglig och skrämmande historia som du bör ta dig tid att läsa mer om här», här» och här».

Formellt sett gjorde Brown ett stort misstag. I en affekterad Youtube-video hotade han de federala amerikanska agenter som jagat honom (och hans familj). Och det gör man inte ostraffat i USA. Med tiden har ärendet svällt – så att Brown nu i princip ställs till svars för allt material som har läckts. Detta trots att han bara tycks ha jobbat med detta material, som journalist.

Och som journalist har han verkligen varit ett irritationsmoment för den härskande klassen.

Det går inte att frigöra sig från bilden är att det som verkligen sker är att Barret Brown nu straffas för sitt journalistiska arbete.

Och åter igen handlar det om att staten förföljer, fängslar och trakasserar en människa som inte gör något annat än exponerar sanningen för folket.

Detta är verklighet. Väldokumenterad verklighet. Här. Nu.

I en demokrati måste sanningen fram för att demokratin över huvud taget skall kunna fungera.

I en demokrati skall människor som lyfter fram sanningen hyllas – inte förföljas och straffas.

Detta är demokratins svarta hål. Vi balanserar just nu på dess händelsehorisont, där sanningen om vad staten gör aktivt undanhålls för folket. Där den som ändå berättar om statens ljusskygga verksamhet lever farligt. Där whistleblowers, undersökande journalister och aktivister får lära sig att ju större ett övergrepp mot demokratin och mot våra fri- och rättigheter är – ju farligare är det att berätta om det.

(Som ett stickspår kan jag nämna att ärendet mot mig – från FRA-striden 2008 – av allt att döma finns kvar i myndigheternas pappershögar. Det var då jag avslöjade hur mycket trams FRA i verkligheten sysslar med. Det resulterade i att jag anmäldes för brott mot rikets säkerhet. Frågan överfördes sedan från JK till internationella åklagarkammaren för terrorbrott. Ryktet säger att ärendet sedan har flyttats igen, till de åklagare som sysslar med internutredningar inom polisen – vilket möjligen tyder på att de är mer intresserade av att jaga läckor inom Säpo än av mig. Men det är fortfarande en öppen fråga...)

Läs även Glenn Greenwald i The Guardian om det amerikanska åtalet mot Edward Snowden »