Dejting-siterna - moralpanikens nästa offer?

Den nya brittiska nätcensuren innebär att bland annat porr-siter blockeras, by default. Om man vill se porr, då måste man vända sig till sin internetoperatör och uttryckligen ändra denna inställning. Vilket är ett märkligt förhållningssätt mot en fullständigt laglig verksamhet. Och sunkig moralpanik.

Notera orden "bland annat". För det är mycket mer som riskerar att drabbas av samma nätcensur. Till exempel dejting-siter. Detta motiveras med att det kan förekomma prostitution på nätets kontaktförmedlingar. (Även om detta bara gäller en försvinnande liten del av alla kontaktannonser på nätet.)

Räkna kallt med att fler länder kommer att följa britternas exempel. Och man kan misstänka att nätets kontaktförmedlingar också ligger i farozonen vad gäller att få sina betalningskanaler blockerade av de stora kreditkortsföretagen. (På samma sätt som de i dag blockerar till exempel sexbutiker.)

Till att börja med skall staten inte ägna sig åt förhandscensur. Om något som förekommer misstänks vara olagligt, då skall detta prövas på ett rättssäkert sätt i en juridisk process. Sedan kan det bli fråga om att ställa någon till svars eller att stänga ner en web-sida. Detta är en grundläggande princip i en rättsstat.

Dessutom saknar staten mandat för att censurera icke olaglig verksamhet. Vad som skall vara tillåtet respektive förbjudet avgörs av lagstiftningen. Politikerna får helt enkelt inte börja stänga ner websidor och plocka bort information bara för att de själva ogillar den. Detta är centralt för att man skall kunna tala om yttrande- och tryckfrihet.

Detta handlar om värden som är centrala för vår demokrati.

Medborgarna skall behandlas som vuxna människor – inte som undersåtar vars liv styrs av en härskande politisk klass.