Det var dramatik i det tysta när Europaparlamentets utskott för medborgerliga fri- och rättigheter (LIBE) fortsatte sin utfrågning om NSA och massövervakning, i tisdags.
Media rapporterade kortfattat att USA:s övervakning kanske kan komma att leda till att Swift-avtalet (som ger USA:s terroristjägare tillgång till data om europeiska banktransaktioner) sägs upp. Men det är en närmast absurd snuttifiering av vad som skedde.
Till exempel framkom det att USA – i princip, skriftligen – erkänt att NSA kan komma åt Swift-data som de vill – utan att behöva ta hänsyn till Swift-avtalet mellan EU och USA. Det visade sig dessutom att USA inte tycks se några som helst problem eller konstigheter med detta.
Nu skall vi hålla i minnet att Swift inte är vilket företag som helst. Drygt 10.000 finansiella institutioner i 212 länder är beroende av Swift för säkra och korrekta finansiella transaktioner. Vi talar alltså om betalningssystemets centrala nervsystem. Vilket USA nu alltså erkänner att de har skapat något slags bakdörr till.
De tänkbara konsekvenserna är oerhörda.
Så vad tänker då EU göra åt saken? (Swift är för övrigt ett belgiskt företag, med verksamhet i Belgien och Holland.)
EU-kommissionär Cecilia Malmström (och en radda kommissionstjänstemän) vägrar att erkänna att ett avtalsbrott har skett vad gäller Swift-avtalet, från USA:s sida. Istället verkar man inriktade på att rädda avtalet och låtsas som om inget har hänt. Detta alltså trots att USA i princip har erkänt.
Europol, som har tillsynsansvar för Swift-avtalet, låter meddela att de inte har för avsikt att inleda någon undersökning om det som skett. Ingen medlemsstat i EU har heller framfört någon sådan begäran till Europol. Cirkulera, här finns inget att se!
(Delar av utfrågningen fick mig för övrigt att börja fundera över vilken sida Europol egentligen står på: Europas eller USA:s?)
Och Swift själva? De upprepar med ett drucket gökurs envishet att de bara lämnar ut information om det föreligger en auktoriserad begäran. Exakt vad "auktoriserad begäran" är, det duckar man dock inför – på ett genomskinligt sätt, som borde få alla larmklockor att börja ringa.
Vad gör då de lokala myndigheterna? Å ena sidan har vi det belgiska dataskyddet som hävdar att de inte har lagt märke till något ovanligt vad gäller Swift. Å andra sidan har vi den holländska regeringen – som vägrar sända ansvariga politiker och tjänstemän till Europaparlamentets utfrågning. (Swifts servrar står i Holland.)
Det är också värt att notera att även USA:s EU-ambassadör vägrade att infinna sig till denna hearing. Eller, snarare – han svarade inte ens på inbjudan. (Vilket i diplomatiska kretsar är lite som att ställa sig och kissa på mattan.)
Och så har vi den tjänstmannadelegation som EU sänt över till Washington, för att ta reda på vad fan som är på gång...
De amerikanska myndigheterna vägrade helt enkelt att diskutera något som helst av substans. Istället visade man Powerpoints för européerna om hur (den starkt ifrågasatta) demokratiska kontrollen av NSA går till. Så det var i stort sett bara att flyga tillbaka till Bryssel igen.
Och varför inte? Det finns ju äldre avtal om informationsutbyte mellan EU och USA som, i stort sett, låter amerikanerna bete sig så här.
Under tisdagens utfrågning deltog även ett antal amerikanska medborgarrättsaktivister och akademiker – som jag dock inte tänker recensera här med mer än att de är lika oroliga över vad som sker som alla vi andra. (Om du vill kan du se videon här. »)
Hearingen avslutades med att Caspar Bowden presenterade en rapport om den aktuella massövervakningen – som parlamentet bett honom ta fram.
Den innehöll massor av matnyttig information om vad som sker, om vad EU:s ledare missar eller inte förstår, om vad EU just nu gör fel och vad man skulle kunna göra för att få kontroll på situationen.
Det finns en Youtube-video med enbart Caspar Bowdens anförande, som du kan se här. »
Och hans rapport (PDF) kan du hämta hem här. »
Hela tisdagens hearing finns som video och ljudfiler här. »
Vad som skedde på parlamentets hearing den 12 september – som på EU-kommissionens begäran hölls bakom stängda dörrar – kan du läsa om här. »
Och den första utfrågningen, den 6 september, som bland annat avslöjade Sverige och FRA som nyckelspelare i uppbyggnaden av USA:s globala övervakningsnät hittar du här: Skriftlig rapport » | Video och ljudfiler »
Allt detta är oerhört intressant, våldsamt viktigt och riktigt spännande. Alltihop borde sändas i tv.
Men tyvärr, det verkar som om media håller på att missa hela grejen...
En sak jag har funderat länge på är vad skall de ha all denna information till?
SvaraRaderaVisst de säger att det är viktigt det de sysslar med, men VAD gör de.
Ser vi överhuvud taget några resultat av all denna övervakning?
Det är måhända minerad mark, som media inte vågar beträda.
SvaraRaderaHar meddelat mina journalistvänner att jag tycker att det ska bli intressant att se vilka som gör detta känt hos folket och de folkvalda här hemma i Sverige - med vilken verkan det kan ha :-)
SvaraRaderaMedia vill tjäna pengar och här finns inga pengar att tjäna. Tvärtom kan det skada möjligheterna för dem och politker att tjäna pengar så det kommer inte blåsas upp i media utan begravas.
SvaraRaderaPolitiker tjänar mer pengar på att representera företags intressen än folkets...
Precis! Det kommer däremot inte att aktivt begravas, det kommer bara att ignoreras.
RaderaDet är så uppenbart att nätet är så pass segmenterat nu att det inte kommer gå att komma fram till någon diplomatisk lösning.
SvaraRaderaVad är det egentligen man kan komma fram till, när ingen kommer kunna lita på någon i en överenskommense? Ja, vad blir nya informationsavtal värda ens om de skrivs som om de skall helgas? Vem kommer tro att dessa avtal kommer följas?
Den politiska arenan på nätet har precis exponerats och det finns inga spelregler.
@Anders Rydén
SvaraRaderaUSA utnyttjar med all säkerhet detta för att vinna ekonomiska fördelar, m.a.o. industrispionage.
De får alltså vital ekonomisk information om Europeiska företags verksamhet serverade på ett fat.
Nu när du nämner det, det stämmer.
RaderaAnnars kan information även vara bra för att kunna "påverka" politiska beslut.
Fast å andra sidan är väl informationen inte mer pålitlig än vad avsändaren vill att den skall vara.