Är det nu demokratins framtid avgörs?

Ni får ursäkta om jag är lite mesmeriserad av Europaparlamentets utfrågningar om NSA och massövervakningen. Men det här är lika stort som svenska medias ointresse för vad som sker.

Dels handlar det om övervakningsstaten – där allt vi har varnat för och lite till har blivit verklighet. Det enda som kan stoppa denna utveckling är om våra politiker säger att nu får det vara nog. Det är detta grepp som Europaparlamentet nu, lite yrvaket, försöker koppla. Utgången är högst osäker.

Dels handlar det om att USA behandlar EU som något slags lydstat. Själv lider jag inte av något reflexmässigt USA-hat och jag kan ofta tycka att det känns tryggt att ha amerikanska bombplan och marinkårssoldater på vår sida. Men USA skall vara våra vänner, inte våra herrar. När Washington bryter ingångna avtal, gör som de vill utan att rådgöra och tvingar sig på Europa – då ruttnar jag. Så skall det inte vara.

(Det blir också väldigt konstigt när en stor del av Europaparlamentets ledamöter snarare verkar ha sin lojalitet med USA än med Europa och dess folk.)

Dels handlar det om demokratin. På riktigt. Den tydligaste stridslinjen står nämligen mellan den yttersta politiska eliten, byråkratins ytskum samt underrättelsebyråkratin å ena sidan – och folket samt deras valda representanter å den andra. Vem är det egentligen som bestämmer? Skall beslut fattas i god demokratisk ordning eller i hemlighet? Skall maktutövningen vara offentlig eller ej?

Här finns också en tydlig koppling till våra medborgerliga fri- och rättigheter. De har varit under attack länge nu. Det gäller även rättsstaten och dess kärnvärden. Det är uppenbart att den härskande politiska klassen mest betraktar sådant som störande och irriterande hinder för maktutövningen. (Vilket är precis vad sådana principer skall vara.) Tyvärr är medborgarrättens försvarsstyrkor än så länge oroväckande dåligt organiserade.

I sammanhanget är det bra att hålla i minnet att striden om demokratin är den samma i både EU och USA: Folket och (förhoppningsvis) dess valda representanter mot Makteliten.

Det är möjligt att det är just nu som det avgörs om vårt samhälles framtid är som en vital, öppen demokrati – eller som en sluten, elitistisk och auktoritär demokratur.

Detta är en regelrätt politisk thriller.