Politik och människosyn

Samtidigt som partipolitiken blir allt mer principlös, av-ideologiserad och ängsligt driven av opinionsmätningar och fokusgrupper – så finns det faktiskt en principiell skillnad som blir allt tydligare: Synen på människan.

Debatten om massövervakningen gör det rätt tydligt. På ena sidan står betong- och batongpartierna, som vill övervaka och registrera alla hela tiden. Helt enkelt för att de inte litar på folk. På andra sidan står vi som vill att människor skall lämnas i fred och att övervakning bara skall riktas mot dem som är misstänkta för allvarliga brott.

Eller ta frågan om fri information. På ena sidan står de som ser internet och fri, global kommunikation som ett problem. På andra sidan står vi som ser nätet som en fantastisk möjlighet när det gäller kunskap, demokrati, kultur och entreprenörskap.

EU: På ena sidan står de som vill centralstyra och likrikta. På andra sidan står vi som anser att mångfald, institutionell konkurrens och ett öppet sinne är vad som kan göra Europa framgångsrikt. (För vad är det för vits med fri rörlighet om allt skall vara likadant överallt?)

Fri ekonomi: På ena sidan står politiker som springer särintressens ärenden, utvecklar korporativistiska tendenser, pumpar in skattepengar i industrins döende dinosaurier, stiftar speciallagar för vissa storföretag och försvarar förlegade regelverk som hindrar utveckling och framåtskridande. På andra sidan står vi som vill att alla skall få verka på lika villkor på en öppen marknad, som tycker att verklig konkurrens är bra, som menar att frihandel skall vara fri handel, som älskar kreativitet och mångfald – och som kan vara sunt misstänksamma mot så väl Big Government som Big Business.

Denna stridslinje är inte alltid helt tydlig. Alliansen och sossarna är i allt väsentligt maktpartier som vill styra och ställa över folk. Men det finns enstaka företrädare för dessa partier som tycker annorlunda. Och centerpartiet har i vart fall en vilja att framstå som lite rimligare, även om de tyvärr alltid misslyckas i praktiken. Vänstern och miljöpartiet hamnar nu för tiden förvånansvärt ofta rätt i frågor som rör medborgerliga rättigheter, demokrati och transparens. Men med reservation. Även de är tveklöst beredda att rulla ut kontroll- och maktpolitik för att uppnå sina syften – om de får chansen.

Jag säger inte att Piratpartiet – om det fick bestämma över vårt land på egen hand – skulle vara ett dugg bättre an något annat parti. Makt korrumperar, alla, alltid. Däremot är det Piratparti vi ser i dag än så länge moraliskt oförstört, på folkets sida och fokuserat på frågor som rör öppenhet, fri information, medborgerliga rättigheter och demokrati. Sådant som det råder brist på i dagens svenska politik. På det sättet är (pp) en katalysator för något slags frihetlig humanism. Och det är därför partiet behövs i våra demokratiskt valda församlingar. Inte för att styra och ställa över folk – utan för att ställa de stora, viktiga och besvärliga frågorna. För att plocka ner de andra partierna på jorden, när de tappar markkontakten.

Tack för nomineringen till Piratpartiets riksdagslista, apropå det. Men nej tack. Jag ser min grej som att granska och kritisera makten, inte att utöva den. Det är därför jag inte är med i något politiskt parti – även om jag kan tänka mig att jobba för ett och hjälpa det att dra saker och ting åt rätt håll.