Dags att blåsa nytt liv i övervakningsdebatten!

Ett par veckor utan nya Snowden-avslöjanden – och det är nästan som om inget hade hänt.

Övervakningsfrågorna håller, till den politiska elitens lättnad, på att svalna. Det bullras lite kring Europaparlamentets rapport om massövervakningen. Tyskarna funderar på hur Europa kan skydda sina data. Men sådant når aldrig den genomsnittliga svenska nyhetskonsumenten.

Ändå har inget ändrats. NSA:s globala massövervakning fortsätter. Det är precis lika anmärkningsvärt i dag som när det avslöjades i höstas. FRA är i dag lika mycket en filial till NSA som tidigare.

Trenden är tydlig: Staten vill veta allt om medborgarna. (Till exempel lagras nu för tiden data om alla svenskars alla telefonsamtal, mobilsamtal, SMS, e-postmeddelanden, nätuppkopplingar och mobilpositioner.) Samtidigt minskar medborgarnas möjligheter att kontrollera makthavarna. (Till exempel inskränkte riksdagen nyligen den svenska offentlighetsprincipen.)

Det finns ingen allmän debatt om de grundläggande principer som bör gälla i en öppen, demokratisk rättsstat: Att bara den som är misstänkt för allvarliga brott skall övervakas. Vanligt, hederligt folk skall lämnas i fred. Staten skall respektera medborgarna och deras integritet, inte behandla oss som undersåtar.

Skall den härskande politiska och byråkratiska klassen verkligen få komma undan?

Nu gäller det att inte ge upp. Att inte tystna.

Om bara några månader är det val till Europaparlamentet. Detta är ett tillfälle då folket faktiskt kan tvinga makthavarna att lyssna. Nu är det match. Nu ligger det riktiga röster i potten. Och det finns ett utmanarparti som tar strid för medborgarnas rätt till privatliv.

Nu – eller kanske aldrig.