2014-04-06

EU-valet: En mörk fars


Det politiska Sverige gör allt för att ducka EU-valet. Partiernas spin doctors har låst siktet på riksdagsvalet och vill inte ha sina cirklar rubbade. Moderaterna vill inte förknippas med EU, eftersom de vet att sju av tio svenskar är missnöjda med EU som det ser ut i dag. Sossarna är som vanligt obekväma med Europa. Och media är som hyptnotiserade av den inrikespolitiska metadebatten om opinionsläget, personfrågor och partiledarnas förtroendesiffror.

Ibland får jag för mig att det politiska Sverige känner sig obekvämt med EU-frågorna, eftersom EU i så stor utsträckning handlar om politik.

Media är i defaultläget inte speciellt intresserade av EU. Det är för stort, komplicerat och snabbt för att de flesta svenska journalister och redaktioner skall ta sig an mer än att ytligt rapportera om ett eller annat toppmöte. Dessutom är deras kontaktytor mot politiken i Sverige. Och när svenska politiker vägrar öppna munnen om EU-frågor... Vad skall media göra, ens om de skulle vilja?

Detta landar naturligtvis i ett demokratisk problem. 60-80 procent av våra lagar och regler kommer från EU. Det mesta man gör i kommuner och landsting måste förhålla sig till EU:s regelverk. Men insyn, påverkan och delaktighet i det som sker i Bryssel är i princip noll.

Detta är ett verkligt demokratiskt problem, som de flesta väljer att förtränga.

Så det blir som det blir...

När EU-ministern säger att hon vill se ett deltagande på minst 50 procent i EU-valet – då torpederas hon av statsminister Reinfeldt som buttert påpekar att något sådant har regeringen aldrig uttalat.

När Aftonbladet intervjuar partiledarna inför "supervalåret" – då intervjuar de bara riksdagspartiernas ledare. De missar att det finns ett parti som sitter i Europaparlamentet, men inte i riksdagen. Däremot får ett parti som bara sitter i riksdagen, men inte i Europaparlamentet vara med.

När TV4 försöker anordna en EU-valdebatt mellan partiledarna – då säger (M), (KD) och (C) nej med hänvisning till att partiledarna inte har något med EU att göra. Trots att de själva sitter i EU:s mäktiga och hemlighetsfulla ministerråd. (Tack för den tanken, Farmor Gun.)

Sedan går SVT Agenda och ordnar en annan partiledardebatt tre dagar före förtidsröstningen i EU-valet börjar – men då bara för riksdagspartierna.

Och i Västerås bjuder kommunen på gratis valstugor inför EU-valet – men bara till de partier som sitter i riksdagen eller kommunfullmäktige. När Piratpartiet, som bara sitter i EU-parlamentet, protesterar – då visar det sig att partiet inte ens får ha valstuga på samma plats som de andra partierna, även om piraterna betalar för stugan själva.

Detta är inte seriöst. Det är som något slags mörk fars.

8 kommentarer:

  1. Det är självfallet inte partiledarna som ska vara med i TV-debatter, utan respektive partis kandidater till Europaparlamentet. Det vore mer intressant att höra vad de svenska partiernas partigrupper i europaparlamentet har för program. Det är mycket viktigt särskilt som de svenska partierna har få mandat i grupperna. Vilket program har t.ex. Gruppen De gröna/Europeiska fria alliansen som Piratpartiet tillhör?

    SvaraRadera
  2. Självklart är det en fars. Styrd från maktens högborg USA. Piratpartiet har stoppat många beslut som skulle ha gynnat USA och dess företag. Nu ser den maktsfären en chans att få bort Piratpartiet genom att bakvägen styra bort fokus från just EU-valet. De vet att om ingen pratar om EU-valet, så lär inga eller få rösta på Piratpartiet och förhoppningsvis förlorar sina platser. Ordningen är återställd och de personer som tidigare har följt Piratpartiets agenda lär få en svår tid om de har någon plats kvar.
    Kommer rösta Pirat igen, men är realist. Partiet kommer få det svårt att behålla sina platser, oavsett hur mycket bra partiet har gjort. Om det inte kommer fram och befolkningen inte bryr sig. Hur ska partiet då få några röster.

    Försökte använda min Wordpressprofil, men fick upp att den inte kunde verifieras. Så därför anonym.

    SvaraRadera
  3. Det här går inte. Vi måste gå ur!

    SvaraRadera
  4. Kan vi inte bara lämna skiten. Skaffa oss frihandelsavtal så som många andra nationer redan gjort med EU.

    SvaraRadera
  5. EU är ett Hotel California, man kan checka in men aldrig checka ut.

    Psykfallen i Bryssel är så maniskt besatta av sin vision så deras i särklass värsta straff som kan drabba ett vrenskandes land är att inte få rösta!

    Man kan inte bli av med bidragen.

    Man kan inte uteslutas.

    Men man kan minsann bli utan rösträtt, dvs det "inflytande" som de svenska kräkmedlen (numera godkänd klassificering) ständigt tjatar om.

    Huga. Låter hemskt.

    SvaraRadera
  6. Där sade du något; man vill inte tala om EU, ty det handlar om politik, tillskillnad från svensk inrikespolitik, som jag snarare skulle säga handlar om PR.

    Saken är dock den att jag tror att detta ligger betydligt djupare; ointresset handlar även också om en oförmåga. Jag hade för länge sedan en lärare på universitetet i EU studier som också var anställd som konsult i Bryssel. Denne menade att det inte går att få en översiktlig, greppbar sammanfattning av den dynamik, regelverk och maktförhållanden som de facto utgör EU maskineriets psyke. En del är helt sonika hemligt, andra saker kanske man bara får hälften så mycket information som behövs för att göra en bedömning, och åter andra är kanske mer ett arbete av lobbyister än av politiker, vilket i sin tur då ger frågan om detta är politik överhuvudtaget, eller är det storintressen som manglar fram överenskommelser med EU jurister och kommissionärernas olika sekretariat? Varför skall vi då ha ett EU parlament, som dessutom bara får en reaktiv roll; dvs. säga ja, nej eller kanske till förslag som kommissionen spottar ut efter möten bakom stängda dörrar?

    Felet ligger i denna gigantiska korvmaskins natur; dess byråkrati har, precis som Max Weber hintade om i sina studier av byråkrati, tagit över helt. Maskineriet har blivit så stort, så ineffektivt och så oöverskådligt, så byråkratin har i princip ersatt de demokratiska processerna, som nu snarare är ritualer än faktiska processaer, som i slutänden skall "producera politik", verifierad av folkvalda representanter.

    Utan allomfattande avbyråkratisering och förenkling av systemet till en mer hanterlig nivå, så kan inte denna från början goda, och välmenande idé bli något egentligt användbart för medborgarna, utan bara vara en plattform för de största organiserade intressena att köpslå med den europeiska byråkratin.

    Sådant här ovan är svårt att göra till en käck slogan, youtube klipp eller liknande. Ty det är politik, inte PR. Därav tystanden.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Du har delvis rätt - men fel när du antyder att det är ett misstag att byråkratin tagit över helt och hållet. Det är inget misstag utan det är så man (i det tysta) ville ha den överstatliga styrningen av Europas länder ända sedan Monnet och Slater lade fram de första skisserna på ett EU någon gång under nittonhundratjugotalet (sic!)

      Radera
    2. Nja, jag ser det inte som en konspiration av byråkrater, eller ett olyckligt misstag utan som sagt en följd av systemets natur och tilltagande storlek.

      Sedan är det helt sant att Monnet et concortes tänkte sig en monstruös byråkrati för att förvalta detta framtida USE, men detta tror jag att även han snarare han såg det som en nödvändighet än ett maktmedel i sig (i alla fall som jag läste honom, men jag kanske misstolkade honom)...

      -Jag är av den personliga övertygelsen att ett system bara kan växa till en viss storlek, sedan börjar det konsumera mer resurser än vad det produceras. Växer systemet ändå mer börjar det kollapsa under sin egen vikt (har för mig att det kallas leviata-effekt).
      Vi är just nu i det förstnämnda stadiet. En fasettering av detta är bland annat en svällande byråkrati och en tilltagande klumpighet i den politiska ledningen; ett faktum som utnyttjas av organiserade intressen såsom megaföretag eller konservativa fackförbund.

      Radera

Håll en hyfsad ton. Kommentarer bör vara intressanta, fyndiga eller på annat sätt tillföra något - för att slippa igenom nålsögat.