Om du tycker att analsex är äckligt - ha då inte analsex. Och ge fan i att lagstifta om det.

Något som verkligen stör mig är att så många vill använda politik, lagstiftning och tvång som verktyg – bara för att de råkar tycka illa om något.

Jag ser det hela ur ett helt annat perspektiv: Som libertarian finns det inget som hindrar mig från att ha en massa åsikter om saker och ting – utan att för den sakens skull kräva att staten griper in.

För att ta några hypotetiska exempel: Man kan mycket väl kunna ogilla icke-svensk kultur och resten av jordens befolkning utan att för den sakens skull vilja stänga våra gränser. Man kan uppskatta opera utan att kräva att skattebetalarna skall stå för fiolerna. Man tycka vad man vill om bögar utan att för den sakens skull vilja särbehandla dem varesig positivt eller negativt. Man kan irritera sig på allt lättklätt i reklam utan att för den sakens skull vilja inskränka tryck- och yttrandefriheten. Man kan ha sexualskräck utan att för den sakens skull vilja förbjuda porr. Och så vidare...

Man måste kunna kritisera företeelser – utan att för den sakens skull vilja tvinga alla andra att underkasta sig ens egen vilja.

Man skall inte använda politisk makt över andra för egna syften – oavsett om det till exempel är för ekonomisk vinning eller för att få utlopp för egna nojor, hangups och känslor.

Lagarna (som bör vara få men tydliga) skall vara till för att upprätthålla en viss grundläggande ordning i vårt samhälle. De skall skydda människor mot övergrepp och rättighetskränkningar från andra (inklusive staten). Och de skall sätta regler för hur medlemskap fungerar i sammanslutningen staten, med största möjliga respekt för individen och hennes värdighet.

Lagar skall inte skapa brott utan offer. Till exempel skall sexuellt umgänge mot ekonomisk ersättning inte vara förbjudet, så länge det sker frivilligt mellan vuxna människor – eftersom ingen får sina rättigheter kränkta, ingen tvingas och ingen skadas. Innehav och bruk av droger för personligt bruk skall inte vara olagligt – så länge ingen annan människa skadas.

Lagar skall inte föreskriva en viss påbjuden och påtvingad "moral". Sådan lagstiftning skiljer sig endast i riktning, men inte i art från till exempel lagar som bygger på religion i vissa delar av världen. Och den skiljer sig bara i grad och färg, men inte i art från politiskt förtryck som så många gånger kommit till uttryck under fascistiska och kommunistiska regimer.

Vi skall ha få lagar men mycket ordning. För att komma dit måste staten tagga ner, sluta lägga sig i och istället i möjligaste mån lämna medborgarna ifred. Politiken måste byta perspektiv från förmynderi till en leva och låt leva-attityd. Våra makthavare måste koncentrera sig på att göra få (och viktiga) saker bra, istället för att planlöst peta i allt mellan himmel och jord.

Vore inte det ett trevligt upplägg?