Sverige, landet som försöker tvinga människor till deras egen lycka. (Vad som är lycka definieras för övrigt av den som har makten.)

Politik är att bestämma hur andra skall leva sina liv.

Med tvång, om så krävs. Eller våld, i extrema fall.

Vi har givit staten monopol på att använda våld. Syftet är att skydda oss mot andra människor som vill oss illa – och att upprätthålla ett fåtal funktioner som är nödvändiga i en stat.

Politik bör användas med största försiktighet, ödmjukhet och respekt för individen.

Därför är det oroväckande när politikerna stiftar morallagar.

Det blir konstigt och fel när de skapar brott utan offer.

Det är att gå långt, långt över vad som rimligen kan vara politikens mandat när man till exempel styr hur föräldrar skall fördela den tid de förväntas vara hemma med sina barn.

För att demokratin skall vara legitim och för att våldsmonopolet skall vara acceptabelt krävs att politiken är så liten som möjligt. Att den bara ägnar sig åt ett fåtal, oundgängligen nödvändiga saker. Att den är tolerant, tillåtande och att den ger människor svängrum.

Sverige befinner sig långt, långt bortom denna punkt. Och vi har just fått en regering som visar alla tecken på att vilja föra oss ännu längre bort.