Politiken, verkligheten och idealen

Politik är en verksamhet som inte alltid tar hänsyn till verkligheten. Ofta handlar det om hur man vill att saker skall vara, vilket ibland kräver att man bortser från hur de faktiska förutsättningarna är.

Politik är inte alltid logisk. Politiska beslut kan påverka ett område, samtidigt som man för en helt annan eller rent av motsatt politik på andra områden – trots att de är nära sammankopplade med det första.

Att ha en idé, en ideologi och principer är viktigt. Att ha en vision är en förutsättning för att veta åt vilket håll man skall gå. Men allt måste ändå utgå från verkligheten, kända fakta och rimliga samband.

Till exempel är den rödgröna regeringen och Alliansen i dag ett större hot mot människors fria rörlighet än SD.

Genom att hålla fast vid en orimlig bostadspolitik och genom att ducka för den skråväsenliknande arbetsmarknadspolitiken skapar man ett omöjligt läge. Om man fortsätter att göra som man gjort, då kommer det också att gå som det har gått. Eller värre, eftersom problemen staplas på varandra.

Jag är orolig. Detta skapar nya lägen, där fri rörlighet och en human flyktingpolitik hamnar i skottgluggen. Det göder ett sunkigt socialkonservativt parti, som lyckas gömma all sin övriga politik bakom invandrings- och flyktingfrågorna. Det skapar ett allt mer konfrontativt samhälle, där allt mer högljudda och i grunden totalitärt orienterade grupper häller bensin på brasan.

Det hela är på väg att landa i att de politiska partier som anser sig stå för humanism, solidaritet och ett öppet samhälle blir dessa värdens värsta fiender. De håller på att måla in sig i ett hörn – och kommer till slut att bli tvingade att göra något riktigt drastiskt och / eller dumt för att behålla greppet.