Den regerar bäst som regerar minst, sägs det. Och så är det ju som regel. Lämna folk i fred, så blir det mesta bättre.
Ordstävet faller mig allt som oftast in, när jag läser om utvecklingen i euro-zonen. Här har politikerna lyckats åstadkoma ett fett dubbelfel med skruv.
Först konstruerade man ett politiskt gigantprojekt - en gemensam europeisk valuta. Man blundade för realiteter och grundläggande ekonomiska samband. Man vägrade att lyssna till alla varnande röster. Man gav sig helt enkelt in i något som man inte hade kompetens att förstå eller hantera.
När krisen sedan var ett faktum och vissa länder hamnade i tailspin - då upphörde plötsligt den politiska handlingskraften. ECB fick bemanna länspumparna (eller snarare sedelpressarna) för att hålla skutan flytande, medan politikerna fortsatte sparka denna tomma konservburk vägen fram. (Ursäkta de blandade metaforerna.)
Att hålla fingrarna i styr för att inte störa spontan utveckling, marknaden och människots skaparkraft är en sak. En bra sak. Att ställa till med politisk och ekonomisk oreda och sedan permanenta detta läge genom att drabbas av panik, förnekelsetillstånd och handlingsförlamning är något annat. En dålig sak.
För så länge Grekland och Tyskland, Italien och Finland, Spanien och Österrike har samma pris på pengar (samma växelkurs och samma ränta) - så länge kommer kris att följa på kris. Det kommer att drabba länder i båda ändar av spektrat, fast på olika sätt.
Det enda som teoretiskt sett skulle kunna fungera är om EU/euro-gruppen börjar centralstyra och införa en kommandoekonomi av Sovjetiska proportioner. Men det vore som bekant även ett sätt att döda demokratin, det fria företagandet och tillväxten.
Vi har alltså nått en punkt där politikernas prestige påbjuder att vi hellre ödelägger den fria ekonomin och det öppna samhället än att de erkänner att euro-projektet är en idiotisk idé. Allt som krävs för att det skall gå totalt åt helvete är att man fortsätter undvika att hantera de stora och principiella frågorna. Att inte göra något är också ett val.
Samma ränta har dom väl ändå inte.
SvaraRaderaECB fastställer styrräntan.
RaderaAtt olika länders statspapper har olika ränta är en annan sak. (Även om spreaden här också är mindre med euron än den borde vara.)
En korporativ kommunism kommer västerifrån så hela fd västvärlden är i samma spiral. Men de kommer själva att dra åt snaran i ett gemensamt kollektivt svanhopp som börjar uppifrån. https://firstlook.org/theintercept/2015/07/30/jimmy-carter-u-s-oligarchy-unlimited-political-bribery/
SvaraRaderaMan kanske bör tillägga att i och med ECB:s program för "kvantitativ lättnad, QE" så köper ECB statspapper från eurozon-länderna och tvingar därmed ner räntorna till en nivå som långt ifrån återspeglar risken köparen tar. Intressant nog är det två länder i euurozonen som inte kommer i åtnjutande av denna service från ECB: Cypern och Grekland.
SvaraRadera