Helgvideos: Brott & straff, Pride-kritik, digital euro och Farage on UK

Youtube: Därför sätts BROTTSLINGARS behov före OFFRENS »

Youtube: Stockholm Pride: "maoistiskt omskolningsläger" »

Youtube: The Digital Euro Explained »

Youtube: My Big Plan to Rescue Britain - Nigel Farage »

Skall Sverige tvingas gå över till euron?

Läs min senaste krönika hos Mårtensson:

Skall Sverige tvingas gå över till euron? »

"Blir det någon ändring, då blir det utan att fråga folket först. För övrigt har riksdagen redan fört in EU-medlemskapet och unionens fördrag i den svenska grundlagen. Således kan ett beslut om svensk övergång till euron som betalmedel klubbas igenom riksdagen på en kafferast."

Frankrike vill ha gemensam EU-ekonomi, Tyskland stretar emot

Frankrike går vidare med idén om en europeisk fiskal union. Tyskland, å andra sidan, sätter klackarna i marken och påpekar att det viktiga just nu är finansiell stabilitet och att skapa resurser, det vill säga tillväxt.

Tyskland sänder dessutom en klar signal om att man inte är intresserade av tanken på en EU-skatt.

Open Europe sammanfattar de viktigaste kommentarerna...

German Vice Chancellor and Economy Minister Sigmar Gabriel said of the proposals floated by French Economy Minister Emmanuel Macron, “To my French colleagues, I say ‘You need to flesh this out’…Money must be generated for the Eurogroup budget…My big concern is that next someone will have the idea that this will be raised from ordinary people with a euro tax, or a value-added tax. I would be strictly against that.” CDU Deputy Parliamentary Chairman Ralph Brinkhaus took a stronger line saying, “This is not the time to demand a fundamental renewal and further deepening of the European Union…First of all we need to get to the point where the member states stick to the jointly agreed rules, for example on financial stability.”

Vi skall vara rätt tacksamma för att tyskarna står upp för sans och realism. Och de har goda skäl. Det är deras stålar fransmännen vill åt.

Reuters: Germany cautious on French idea for eurozone fiscal transfers »

Euro-krisen: Lugnet före stormen

En svag växelkurs, extremt låga räntor, låga oljepriser... Inget tycks fungera. Tillväxten i euro-zonen är på blygsamma 1,3procent.

Stora euro-länder som Frankrike och Italien dras med djupa strukturella problem. Och Tyskland – som förväntas plocka upp notan – har problem med en åldrande befolkning, vilket håller tillbaka produktiviteten.

Grekland fick sitt överbryggningslån. Men i grunden har väldigt lite förändrats. I allt väsentligt sparkade trojkan bara den tomma burken lite längre bort längs vägen. Den grekiska krisen är inte löst, den tog bara lite semester.

Vanliga människor vet inte vad de skall tro. När krisen drabbade Cypern visade det sig att pengar på banken inte alls är säkra. De kan beslagtas för att rädda staten och kapitalet. Spanjorerna fick veta vad som händer när botten går ur fastighetsmarknaden. Det vill säga att folk står där med stora obetalda lån och en halvfärdig eller i bästa fall en i stort sett värdelös bostad. Grekerna har röstat in nazister i parlamentet och kommunister i regeringen – och föga förvånande upptäckt att allt bara blivit värre.

Samtidigt fortsätter den statliga lånecirkus som egentligen är ett gigantiskt pyramidspel. Det gäller i princip för alla länder. Vilket kan fungera, ett tag, i länder med god tillväxt. Men inte i längden. Och då kan akuta problem uppstå vad gäller viktiga samhällsfunktioner och ekonomiska åtaganden som till exempel pensioner.

Får man tro anhängarna av cykliska ekonomiska modeller (vars prognoser visat sig vara förvånansvärt träffsäkra) – då närmar sig nästa ekonomiska systemkris mycket snabbt. (En modell talar om månadsskiftet september / oktober.) Detta är i så fall inte bara ett problem för euro-zonen. Men med alla dess akuta problem och inbyggda systemfel är euron extra utsatt.

Alla moderna valutor bygger på förtroende. När detta förtroende faller, då kan allt gå väldigt snabbt.

Så passa på att njut av det relativa lugnet så länge det varar. Det kommer att bli en intressant höst och vinter. Sverige är förvisso inte ett euro-land, men är ändå farligt nära knutet till dessa länder.

Euron - ännu en tågolycka i slow motion

Den regerar bäst som regerar minst, sägs det. Och så är det ju som regel. Lämna folk i fred, så blir det mesta bättre.

Ordstävet faller mig allt som oftast in, när jag läser om utvecklingen i euro-zonen. Här har politikerna lyckats åstadkoma ett fett dubbelfel med skruv.

Först konstruerade man ett politiskt gigantprojekt - en gemensam europeisk valuta. Man blundade för realiteter och grundläggande ekonomiska samband. Man vägrade att lyssna till alla varnande röster. Man gav sig helt enkelt in i något som man inte hade kompetens att förstå eller hantera.

När krisen sedan var ett faktum och vissa länder hamnade i tailspin - då upphörde plötsligt den politiska handlingskraften. ECB fick bemanna länspumparna (eller snarare sedelpressarna) för att hålla skutan flytande, medan politikerna fortsatte sparka denna tomma konservburk vägen fram. (Ursäkta de blandade metaforerna.)

Att hålla fingrarna i styr för att inte störa spontan utveckling, marknaden och människots skaparkraft är en sak. En bra sak. Att ställa till med politisk och ekonomisk oreda och sedan permanenta detta läge genom att drabbas av panik, förnekelsetillstånd och handlingsförlamning är något annat. En dålig sak.

För så länge Grekland och Tyskland, Italien och Finland, Spanien och Österrike har samma pris på pengar (samma växelkurs och samma ränta) - så länge kommer kris att följa på kris. Det kommer att drabba länder i båda ändar av spektrat, fast på olika sätt.

Det enda som teoretiskt sett skulle kunna fungera är om EU/euro-gruppen börjar centralstyra och införa en kommandoekonomi av Sovjetiska proportioner. Men det vore som bekant även ett sätt att döda demokratin, det fria företagandet och tillväxten.

Vi har alltså nått en punkt där politikernas prestige påbjuder att vi hellre ödelägger den fria ekonomin och det öppna samhället än att de erkänner att euro-projektet är en idiotisk idé. Allt som krävs för att det skall gå totalt åt helvete är att man fortsätter undvika att hantera de stora och principiella frågorna. Att inte göra något är också ett val.

EU:s och euro-zonens skuldberg växer

Räknat sedan tiden innan euro-krisen har samtliga euro- och EU-länder ökat sin statsskuld. [Länk»]

De flesta lever i dag inte ens upp till de "konvergenskriterier" som satts upp för euro-zonen, vilka säger att statsskulden inte får överskrida 60% av BNP. I genomsnitt ligger siffran för euro-länderna på 92.9%.

Sämst går det för EU:s klassiska krisländer. Frankrike ligger också en bra bit över snitt. Men inte ens Tyskland (74,4%) uppfyller i dag konvergenskriterierna.

Enkelt uttryckt: De flesta länder som har euron som valuta uppfyller inte de krav som ställs för att få gå in i euro-zonen, om frågan vore aktuell i dag.