Staten misslyckas med allt som är viktigt – politikerna ägnar sig istället åt trams

Det är något med det svenska samhällsklimatet. Vi ägnar oerhört mycket tid åt metafrågor och trams – samtidigt som nationen står handfallen inför verkliga problem och de stora samhällsfrågorna.

Jag (som mestadels vistas utomlands) märker hur människor i Sverige drar sig för att säga vad de tycker och att de är ängsliga för att råka tycka något som är "fel". Möjligen har det med den svenska konsensuskulturen att göra, att folk drar sig för att vara avvikande. Det är kanske inte så mycket överheten som människor är rädda för som för varandra, för vad andra skall tycka om dem. Grupptänket är utbrett – och det fåtal människor som skriker högst sätter agendan, även om det de har att säga är rena dumheter.

Samtidigt vet svenska folket att det är mycket som är galet i Sverige. Man har insett att staten inte förmår att upprätthålla lag och ordning; Man vet att byråkrati tränger ut kärnverksamhet inom vård och omsorg; Man anar att välfärdsstaten är ett pyramidspel; Man förstår att Sverige inte kan ta emot hur många flyktingar som helst; Man ser maktkorruptionen; Man oroas av att försvaret är svagt och krisberedskapen är obefintlig; Man inser att massövervakningen kan bli ett problem. Folk begriper att de inte får valuta för skattepengarna, trots att Sverige har bland de absolut högsta skatterna i världen.

Men att staten inte förmår sköta det den bör sköta – det hindrar inte makthavarna från att peta i folks liv. Politikerna sätter upp morallagar, skapar brott utan offer och inskränker människors frihet.

Så vad gör man? Det blir lite som i det gamla Östtyskland. Människor suckar och bygger något slags mentala kokonger runt sig själva och de sina. Man går till jobbet och gör det man skall, varken mer eller mindre. Egna initiativ, ansvarstagande och sunt förnuft trängs undan. Fria medborgare förvandlas i många små steg till passiva undersåtar. Resignationen breder ut sig och galenskaperna får ha sitt lopp.

I allt detta har dagens politiker inget av värde att tillföra. Allt de förmår är att göra saker och ting värre.

Läs även: Inget kan vara svenskare än vår urgamla konsensuskultur »