Brexit: Det är EU det är fel på – inte britterna

Midsommaraftonens morgon fylls av etablissemangets magsura kommentarer om den brittiska EU-omröstningen.

Skyll er själva, säger jag.

Folket vill inte ha centralstyrning, kommandoekonomi, överstatlighet, byråkrati och demokratiskt underskott. Inte britterna. Inte heller fransmännen, italienarna eller svenskarna.

Folket vill inte ha megalomaniska projekt som löper amok utom kontroll – som den gemensamma flyktingpolitiken och euron.

Nästa vår är det presidentval i Frankrike. Nationella frontens Marine Le Pen tycks ha goda chanser att bli president. Och hon är sannerligen ingen EU-vän. Hon har redan annonserat att hon vill ha en folkomröstning om sitt lands EU-medlemskap. (Minns att förra gången fransmännen fick rösta om EU, då handlade det om den så kallade konstitutionen – vilken de sa nej till.)

EU-entusiasterna talar om att mer federalism kan göra allt bättre. Vi skulle då få mer demokrati och mer decentralisering. Men det är inte direkt åt det hållet utvecklingen går, eller hur? EU blir ständigt allt mindre demokratiskt. EU blir ständigt allt mer centraliserat.

Själv skulle jag vilja att man rullar tillbaka EU till ett mellanstatligt samarbete som i huvudsak handlar om frihandel och fri rörlighet för människor, varor, tjänster och kapital. Detta är de bra sakerna, om de sköts förnuftigt. De är dessutom gratis.

Men inte heller detta är den väg EU valt att gå. Snarare tvärt om. Den fria rörligheten är numera under ständig attack – och krackelerar när de regler som finns inte följs. (Till exempel när Sverige inte upprätthåller existerande EU-regler vad gäller EU-migranter.)

Samtidigt står EU inför stora prövningar. Man har en gemensam migrationspolitik, men inte resurser eller tillräcklig vilja för att hantera densamma. Euro-projektet är som vanligt svajigt och lär möta nästa prövning när det blir dags för ännu en grekisk bailout vid slutet av sommaren.

Risken är att EU faller sönder – samtidigt som många EU-länder är förenade vid höften av just migrationsfrågan och den gemensamma valutan. Krig har startat för mindre.

Men EU:s maktapparat varken ser eller förstår risken. Istället vill de öka taken och ha mer av samma.

Till exempel kan vi svenskar kallt räkna med att när britterna lämnar EU – då kommer Bryssel att försöka tvinga in oss i den gemensamma valutan, euron. Vårt land har som bekant inget formellt undantag på den punkten.