Så får vi ordning på våra problemförorter

Vi har problem med våld, stök och gängkriminalitet i våra förorter. Antalet »problemförorter« a.k.a. »no-go-zoner« ökar – och polisen ber resten av samhället om hjälp för att hantera ett par hundra kriminella nätverk, som omfattar uppskattningsvis 5.000 personer.

Många faktorer spelar in, men polisen säger själv att det stora problemet är narkotikan.

Här skall man komma ihåg att Sverige sedan 40-50 år tillbaka har en drogpolitik som är bland Europas mest restriktiva och repressiva. Någon kontroll över hanteringen av drogerna har man dock inte lyckats åstadkomma. Däremot ligger de drogrelaterade dödsfallen i Sverige fem gånger högre än snittet i EU (där de flesta lander har en mer liberal drogpolitik).

Med andra ord: Den svenska drogpolitiken har misslyckats på så gott som alla områden – och leder dessutom till uppgörelser och (ibland dödligt) våld i det offentliga rummet.

Vilka ytterligare bevis krävs för att den rådande politiken är kontraproduktiv?

Vill man slå undan benen för de kriminella nätverken – då bör man gå rakt motsatt väg.

Till att börja med bör man legalisera innehav av droger för personligt bruk.

• Det skulle minska det onödiga lidande som missbrukare utsätts för när de som i dag stigmatiseras av samhället, istället för att erbjudas hjälp.
• Det skulle innebära att polisen slutar lägga resurser på att jaga icke-problematiska brukare, som varken skadar eller hotar någon annan.
• Det skulle frigöra de 2-4.000 årstjänster inom polisen som i dag går åt till att jaga brukare. (Här är inte de resurser som läggs på att bekämpa tillverkning, smuggling och kriminella nätverk medräknade.)
• Det skulle innebära att många skulle odla sitt gräs själva, istället för att köpa droger på gatan. Vilket vore en bra sak.

Detta vore ett stort steg framåt i sig – och skulle innebära att polisen istället kan fokusera på verkliga problem, på att hantera människor som hotar andras liv, säkerhet och egendom. Vilket i sig skulle ge oss ett tryggare samhälle.

Men för att verkligen komma åt de kriminella grupperna bör man ta steget fullt ut och göra som till exempel Portugal: Att de facto-legalisera drogerna fullt ut.

Då rycker man dels undan den ekonomiska grunden för de flesta kriminella nätverk – samtidigt som de farligaste och sämsta drogerna försvinner från marknaden. Allt kommer att bli mycket bättre om det sköts öppet av det civila samhället istället för av kriminella grupper.

Man kan i vart fall göra som i många amerikanska delstater och legalisera de lättare och mer välkända drogerna. (I Colorado har legaliseringen av marijuana lett till ökade skatteinkomster, fler jobb, mindre bråk och våld, färre elever som hoppar av skolan och kapade band till internationella drogkarteller.) Och vem behöver pröva nya, sämre och farligare droger om det finns marijuana av känd styrka och kvalitet att köpa i vanliga affärer?

Avkriminalisering eller legalisering skulle ta en knepig faktor ur samhällsekvationen – om man vill skapa en tryggare och bättre livsmiljö i våra förorter och i samhället i övrigt.

Naturligtvis finns det även annat som spelar in. Unga människor kommer säkert att söka andra sätt att skaffa snabba pengar. Vissa kommer att fortsätta bråka för bråkandets egen skull. Men en radikalt omlagd drogpolitik är det enskilt viktigaste man kan göra för att återupprätta ordning och säkerhet i vårt land.

Detta är dock inget våra politiker vill förstå. Allt de har att komma med är att tala om hårdare straff – vilket i sig bara kommer att höja insatserna, göra problemen värre och leda till mer våld.