Youtube: The Digital Euro Explained »
Visar inlägg med etikett brottslighet. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett brottslighet. Visa alla inlägg
2024-08-03
2024-04-20
2023-07-01
2023-03-11
2022-12-17
2021-09-04
2021-07-19
Sossesveriges betongförorter gör integration omöjlig
Om man bygger bostadsområden som öar utanför stadskärnorna - är det då något att förvånas över om det uppstår gäng och gängbrottslighet?
Speciellt som dessa öar av höghus är förfärliga, isolerade betongkomplex från vilka samhället i övrigt har dragit sig tillbaka.
För några år sedan tillbringade jag under en sommarmånad min nattvila i Hässelby Gård. På dagarna var jag på Södermalm. Det som slog mig var hur jämförelsevis etniskt och socioekonomiskt rensat Södermalm är. (Undantaget servicepersonal, som inte bor där de jobbar.)
Problemen finns huvudsakligen i förorter långt från alla journalister, HR-chefer, proffstyckare genuskonsulter och DN-prenumeranter på Södermalm och i Vasastan. Där de slipper se dem.
Om man vill ha integration - då är det en dålig idé att dumpa invandrare i betongöknar, fjärran från övrig mänsklig verksamhet. (Enda uppsidan är för de vänstermänniskor i stadskärnorna som slipper leva med konsekvenserna av sin egen politik.)
Städer mår bäst av att växa organiskt, naturligt. Som årsringarna på ett träd. En del områden kommer förvisso att anses vara "sämre" från tid till tid. Men det brukar förändras i takt med att befolkningen ständigt ändras.
I en sammanhållen stad drar sunkiga områden till sig unga människor, kreatörer och andra som inte har så mycket pengar. Vilket i sin tur leder till att andra får upp ögonen för området - och innan men vet ordet av dyker trendigt hipstriga ramen-restauranger och surdegspizzerior upp vägg i vägg med turk-butikerna.
Samtidigt fångar någon annan del av staden upp nya unga människor och kreatörer med begränsade ekonomiska resurser. Send in the clowns - and development will follow. Och så där fortsätter det, spontant och med en stor uppblandning av olika sorters människor. Vilket i huvudsak har positiva effekter.
Men något liknande kommer aldrig att ske i Biskopsgården, Vårby, Bergsjön eller Akalla - som är konstruerade för att vara autonoma satelliter. Det behöver man knappast vara raketforskare för att räkna ut.
Ändå är dessa områden - frustrerande nog - konstruerade med vett och vilje. Av politiker vars utopiska visioner inte var kompatibla med verkligheten. Glöm inte deras ansvar.
Etiketter:
bostadspolitik,
brottslighet,
dynamiska effekter,
Sossesverige,
spontan ordning
2020-09-18
Kampen mellan gott och ont
Läs min senaste krönika hos Mårtensson:
"I sin iver att hitta grupper att tycka synd om håller vänstern på att ödelägga årtusenden av västerländsk civilisationsutveckling, ta avstånd från upplysningen, förneka vetenskapen, skapa polarisering och nullifiera grundläggande fri- och rättigheter. Toppat med våld, kravaller och arrogans mot oliktänkande."
Etiketter:
brottslighet,
identitetspolitik,
moral,
vänstern
2020-09-12
2020-08-29
2020-02-13
Förnedringsrån - Att pissa på värdegrunden
Rån riktade mot eller utförda av barn och ungdomar är upprörande nog i sig. Lägg till det inslag av förnedring och sadism - och vi får en extremt giftig blandning.
Rånad, avklädd, förnedrad, nerpissad och kallad svenne-hora. Att kanske få ett öra avskuret. Sådant ristar otäcka ärr i själen.
För att nämna ett extremfall, så framgår det av massmördaren Breiviks manifest att mycket av hans världsbild och hat formats av en snarlik händelse i hans ungdom - som ändå inte nådde samma grovhet som de övergrepp vi ser idag.
Slopad ungdomsrabatt och strängare straff i all ära. Men vad hjälper det om det varken finns poliser nog för att vara närvarande i vår vardag eller för att utreda begångna brott?
Brott måste förhindras. Och för att man överhuvudtaget skall kunna straffa någon när ett brott har begåtts - då måste det finnas poliser nog för att ta fast och lagföra de skyldiga.
Man skall inte dalta med brottslingar. Men det kan vara klokt att även försöka förstå underliggande psykologiska samband.
En möjlig teori är att unga människor som är förbittrade över att de själva slarvat bort sina möjligheter och är på väg att fucka upp sina liv riktar sin frustration utåt - mot andra och mot samhället. Vilket inte är ett försvar eller ursäkt för det som sker, men kanske i vart fall delvis en förklaring.
Lars Anders Johansson har beskrivit fenomenet så här:
»Ressentiment är en känsla av underlägsenhet som utmynnar i fientlighet gentemot den som upplevs som orsaken till den egna frustrationen. Känslan av underlägsenhet och mindervärdeskomplex och även avundsjuka utvecklar sig till ett värderingssystem som syftar till att framställa objekten för avundsjukan som lägre stående. Denna försvarsmekanism syftar till att svära individen fri från eget ansvar för att ta sig ur sin situation, och skapar en fiende som på samma gång framställs som övermäktig och underlägsen. Förnedring och avhumanisering av denna fiende är ett sätt för den som är fylld av ressentiment att på samma gång bekräfta sin världsbild och upprätta sig själv i en ny makthierarki.«
En annan faktor kan vara kulturell. (Innan någon nu spelar ut rasist-kortet vill jag påpeka att vi nu inte talar om »ras«, hudfärg eller genetik - utan om kulturell miljö.)
Per Brinkemo, som forskat mycket om klankultur skriver så här:
»Till att börja med bör man på djupet inse och förstå att den form av samhällskontrakt som gäller i Sverige på många sätt är unik. Särskilt i jämförelse med de länder varifrån dagens asylsökande kommer. I Sverige är det individen som sluter ett informellt kontrakt med staten genom att (generellt sett) acceptera den nationella lagen, och individen som på egen hand är ansvarig för såväl positiva som negativa handlingar.
I de asylsökandes hemländer har den primära identiteten varit knuten till, inte nationen, men till den utvidgade familjen, en släktkonstellation som är långt mycket större än vad gemene svensk menar med familj. Kontraktet där gäller släkten, inte staten. I en sådan organisationsordning gäller dessutom andra principer vid konfliktlösning än hur svenskar fostrats att lösa konflikter. De flesta är vana vid traditionella lagar, det som kallas sedvanerätter, ett juridiskt system som inte dömer individer utan kompenserar kollektiv. Det är ett slags försoningsteknik, som inte går att jämföra med svensk straffrätt.« (...)
»När både sedvanerätten och rättsstatens principer sätts ur spel finns det små möjligheter att hålla testosteronstinna unga män, ofta uppfostrade i hårda miljöer, i schack.«Den danske psykologen Nicolai Sennels, som arbetar med unga förövare i fängelse, har uttryckt saken så här:
»I de flesta Västländer ser vi vrede som ett tecken på svaghet. ”Små hundar skäller mest”, som vi säger i Danmark. Att visa vrede är hos oss ett av de snabbaste sätten att tappa både ansiktet och sin sociala status. Därför övar vi oss automatiskt på att behärska denna känsla som annars, både i stort och smått, kan förstöra så mycket för oss själva.
I muslimska kulturer är det precis tvärtom. Där ses vrede som en styrka. Man talar om ”helig vrede”, och man firar till och med vredesfyllda helgdagar (ibland med sårade och döda som följd).
När en behärskad dansk möter en arg muslim uppfattar båda parter varandra som svaga. Dansken har kanske ordet och logiken i sin makt och försöker hjälpa muslimen att förstå – men muslimen slår i regel först. Och om inte dansken, eller det danska samhället, slår tillbaka med ännu större kraft, känner muslimen att han har vunnit och att hans strategi fungerar.«Mycket talar alltså för att det handlar om såväl psykologi som tradition och kultur.
Om någon förändring över huvud taget skall komma till stånd, då behöver vi - utöver strängare straff och fler poliser - ett normbildande arbete som går ut på att man förväntas respektera andra människors frihet, säkerhet och egendom.
Eller, som vi frihetsvänner brukar uttrycka saken: Alla människor skall ha så stor frihet som möjligt. Gränsen för denna frihet går där någon kränker någon annans frihet, säkerhet eller egendom. Vidare skall alla människor ha lika rättigheter inför det offentliga och vara lika inför lagen.
Med andra ord: Det är inte vem du är, det är vad du gör. Du har makt över och ansvar för dina handlingar. Du förväntas respektera andra människor, på det att andra människor även förväntas respektera dig.
Förmodligen skulle en sådan no-bullshit-approach fungera mycket bättre som samhällelig värdegrund än det flummiga talet om »allas lika värde« - som är lika poetiskt som vagt.
Men en värdegrund kan inte kommenderas fram uppifrån. Den måste växa ur folkligt engagemang. Så medan staten måste hantera saker som rättsskipning, straff och att få fram tillräckligt med poliser - så är normbildning enligt ovan en uppgift för oss alla.
Slutligen en kanske provocerande tanke: Om unga människor med annan kulturell bakgrund skall vilja bli en del av vårt samhälle - då kanske vi borde göra det mödan värt. Ett friare och roligare Sverige skulle därför möjligen även bli ett tryggare Sverige med mer ordning.
Etiketter:
brottslighet,
islam,
kultur,
lag och ordning,
våld
2020-01-18
2019-10-27
Pod-essä: Är det fel på dem, oss eller båda?
Det finns många teorier om varför integrationen fungerar dåligt och somliga unga invandrargrabbar hamnar i brottslighet. Här kommer en tanke till.
Youtube » | Vimeo » | Soundcloud » | Acast » | Ladda ner ljudfilen i MP3-format » | Utskrift »
Etiketter:
brottslighet,
frihet,
integration,
invandring,
lag och ordning,
podcast,
Sverige,
Tyskland
2019-09-21
2019-09-03
Moderaternas svek mot rättsstatens principer
Läs min senaste krönika hos Mårtensson:
"Den demokratiska rättsstatens principer och våra grundläggande fri- och rättigheter är individens enda skydd mot övergrepp från staten. Och vi kan aldrig veta vad människor med makt kan få för sig. Eller vilket slags makthavare vi har i morgon."
Etiketter:
brott och straff,
brottslighet,
moderaterna,
rättsstat,
rättssäkerhet
2019-09-02
Anonyma vittnen är en farlig idé
Politikerna är pressade för att komma till rätta med den grova brottsligheten och det våld den för med sig.
Ett av Moderaternas förslag är att införa anonyma vittnen. Det är en tanke som i och för sig går att förstå. Men den är verkligen inte oproblematisk. Och det gör mig en smula orolig att M inte (i vart fall i media) ens tycks reflektera över detta. Möjligen tror man att folket, media och de egna inte klarar av att hålla två tankar i huvudet samtidigt. Möjligen har inte ens partiledningen tänkt tanken.
Grundläggande i en rättsstat är inte bara att få veta vad man anklagas för. (Allt annat vore Kafka-artat.) För att kunna försvara sig är det även av betydelse att veta vem som påstår att man gjort något. Det måste också vara möjligt att ifrågasätta ett vittnes trovärdighet. Och försvaret måste få en rimlig möjlighet att korsförhöra vittnen - och att förstå vittnets roll i situationen.
Annars kan vem som helst anklaga vem som helst för vad som helst - utan att den senare får en rimlig chans att försvara sig. Så kan - och får - det inte gå till i en rättsstat.
Så vad skall man göra åt brottsligheten, våldet och dödsskjutningarna?
En konkret idé är att lägga om den kontraproduktiva svenska drogpolitiken. Den skapar brottslighet och våld på samma sätt och av samma skäl som alkoholförbudet i USA för 100 år sedan skapade brottslighet och våld. Om man legaliserar (och reglerar) verksamheten - då slår man undan gängens ekonomiska bas.
Med tanke på att 89% av de narkotikabrott som polisen hanterar rör ringa brott (mindre innehav eller användning) - så skulle till exempel en avkriminalisering av innehav för personligt bruk och egen användning frigöra tusentals årstjänster inom polisen för viktigare saker. Som att upprätthålla allmän ordning och utreda brott som drabbar andra.
(Det finns olika beräkningar av detta. 1.300, 1.800 eller rent av 2-4.000 årstjänster skulle kunna frigöras för annat. Men även om man räknar konservativt - så skulle en avkriminalisering av bruk och innehav för personligt bruk omedelbart frigöra minst 1.000 poliser för andra uppgifter.)
Det vore dessutom ett sätt att ge sig på orsakerna till dagens problem - inte bara dess symptom.
Detta är möjligt att göra med ett klubbslag - om den politiska viljan finns...
Etiketter:
brottslighet,
droger,
moderaterna,
polisen,
politik,
rättssäkerhet,
våld
2019-08-20
Politiken tvingar polisen att ägna sig åt fel saker
Läs min senaste krönika hos Mårtensson:
"Det är ju inte som att det saknas skjutningar, sprängningar, en och annan terrorist, våldtäkter, rån och misshandel för polisen att utreda och hantera. Men istället sänder politiken signaler om att ordningsmakten skall ägna sig åt »moralfrågor« och åt att uppfostra folket. Då blir det som det blir. Det behöver man knappast vara raketforskare för att begripa."
Etiketter:
brottslighet,
droger,
polisen,
politik,
prostitution
2018-12-09
Skjutningar och drogdödlighet är konsekvenser av politiska beslut
Det är inget sammanträffande att 1920-talets spritförbud i USA och årtionden av repressiv svensk narkotikapolitik har lett till samma resultat: Gängvåld och dödsskjutningar.
Myntets andra sida är att på en illegal marknad finns det ingen kvalitetskontroll, ingen information om koncentration och inget producentansvar. Resultatet är att Sverige har EU:s näst högsta drogrelaterade dödlighet. Det går helt enkelt inte att veta vad man köper av okända människor i kriminella nätverk, på gatan eller på nätet.
Det är märkligt att Sverige - som är besatt av skadereducering på alkoholens område - så totalt avvisar harm reduction-politik vad gäller narkotikan.
Det finns mycket mer att säga om svensk drogpolitik. Men Sverige har tio gånger fler skjutningar än grannländer som har en mer liberal drogpolitik. Och vi har en drogrelaterad dödlighet som är mer än tio gånger högre än i drogliberala länder, som Portugal.
Det är ju så det blir när man ger kriminella monopol på något som alltid har varit och alltid kommer att vara efterfrågat. Sedan kan man tycka vad man vill om den saken. Det ändrar inte faktum att det är till denna punkt förbudspolitik med nödvändighet leder.
Men politiken, den kännetecknas av faktaresistens och prestige. Det är skamligt.
Det är naturligtvis fullständigt oacceptabelt med kriminalitet som hotar andra människors säkerhet. Det är även självklart att gängkriminella är ansvariga för och skall ställas till ansvar för sina handlingar. Det finns inget skäl att dalta på den punkten.
Men det ändrar inte det faktum att en stor del av ansvaret för vad som sker ligger i en kontraproduktiv drogpolitik och hos de politiker som envist håller fast vid den.
Etiketter:
brottslighet,
droger,
dynamiska effekter,
harm reduction,
incitament,
politikerna,
våld
2018-07-25
En tanke om problemförorter och ordning
Jag är orolig för att vår bild av våra problemförorter och (i vart fall en del av) de människor som bor och verkar i dem är förenklad. Låt mig fundera högt en stund...
Den rådande bilden är att våld, skadegörelse och annan brottslighet främst är en »kulturell« fråga.
På flera sätt kan det nog vara så. Om man flyttar från ett havererat, våldsamt, odemokratiskt skitland med teokratiskt förtryck till en av världens mest sekulariserade, individualistiska liberala demokratier - då finns det mycket att ta in och anpassa sig till.
Ta bara en sådan sak som att det i många av dessa länder är släkten eller klanen som är den grundläggande skyddssammanslutningen. Då kan det vara lätt att uppfatta polisen som »svenne-klanens« väpnade gren.
Om det är den rådande uppfattningen, då krävs ett stort mått av tilltro för att våga lägga sin säkerhet och rättsskipningen i det fjärran, ansiktslösa, statliga våldsmonopolets händer.
Här har vi ett av de största problemen med en otillräcklig, icke fungerande polis och ett dysfunktionellt rättsväsende: De människor som vi vill skall lämna klantänkandet (etc.) och istället omfamna våldsmonopolet kan helt enkelt inte lita på att det senare håller sådan kvalitet att de tryggt kan ta ett sådant steg.
Annorlunda uttryckt: Kan man inte lite på att polisen sköter sitt jobb, då vågar man inte heller förlita sig på den. Då väljer man att stanna i alternativa och/eller parallella strukturer och lösningar för sin säkerhet.
Fungerande och närvarande polis - och ett rimligt rättsväsende - är en förutsättning för att man över huvud taget skall kunna intressera människor från andra kulturer för den liberala, demokratiska rättsstatens ordning och principer.
Vi måste helt enkelt erbjuda våra nya svenskar något bättre än vad de är vana vid. Något begripligt, som de kan känna sig trygga med. I detta perspektiv är det mycket möjligt att den svenska polisens kris är ett större problem än att människor har skiftande kulturell bakgrund.
P.S.
Jag kandiderar till riksdagen för Klassiskt Liberala Partiet »
Stöd denna blogg på Patreon »
Etiketter:
brott och straff,
brottslighet,
invandring,
lag och ordning,
polisen,
rättsstat,
trygghet
2018-07-06
Tankar kring ett tillgrepp av kanelbulle
Läs min senaste krönika hos Mårtensson:
"Tänk om det är så att underklassen »bara« råkar se annorlunda ut idag? Att vi har skaffat oss en ny underklass, för den tidigare underklassen att stå på och se ned på? Ett nytt proletariat med aktivitetsstödsersättning och ännu sämre språkbehandling som går omkring i reflexvästar på torget och plockar upp den gamla arbetarklassens cigarettfimpar?"
Etiketter:
arbetarklass,
brottslighet,
integration,
lag och ordning,
Sverige
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)