Regeringen vill utreda ett förbud mot rasistiska och nazistiska organisationer. Och Moderaterna vill göra det brottsligt att delta i eller stödja våldsbejakande organisationer.
Båda förslagen är problematiska, fast på lite olika sätt.
Regeringen begår ett misstag om den tänker olagligförklara vissa specifika organisationer.
Till att börja med bör den dörren hållas stängd. I Sverige skall det inte normaliseras att politiker förbjuder organisationer. Sådant medför med nödvändighet en subjektiv bedömning och det är att stiga ut på ett sluttande plan.
Att inskränka föreningsfriheten är inte demokratins verktyg, utan förtryckets. Det är att gå fiendens ärenden, att låta mörkermännen vinna på walk over.
Skall det alls lagstiftas, då skall det lagstiftas mot alla våldsbejakande och/eller anti-demokratiska organisationer. Alla skall behandlas lika. Då skall inte bara NMR förbjudas, utan även grupper ur våldsvänstern och möjligen också vissa muslimska grupperingar.
Men även det kan vara problematiskt. Är man till exempel anti-demokratisk om man är för en konstitutionell republik?
Förbjuder man en organisation, då dyker det snart upp en ny. Nya NMR, typ. Detta kommer att leda till ett ändlöst harvande i rättssystemet - vilket bara kommer att ge mörkermännen gratis uppmärksamhet och publicitet.
Och vad är egentligen en »organisation«? Är det helt självklart att samhällsomstörtande krafter organiserar sig med styrelse, protokoll, årsmöten, revisionsberättelser, organisationsnummer och kommunalt aktivitetsstöd? Naturligtvis inte. Det går lika bra att bränna, misshandla och spränga ändå.
Moderaternas förslag lider delvis av samma problem som regeringens. Plus att det på ett olyckligt sätt upphöjer politiska våldsverkare till något slags martyrer för de egna - vilket är helt kontraproduktivt.
Misshandel, mord, mordbränning, olaga hot med mera är redan olagligt. Förberedelse, stämpling och medhjälp till dessa brott likaså. All lagstiftning som krävs mot de enskilda brottsliga aktiviteterna finns redan. Det handlar snarare om att upprätthålla den.
Det är redan ett problem att man stiftar en massa nya lagar när man inte klarar av att upprätthålla de som redan finns. Vi behöver inte fler lagar - utan mer ordning.
Den typ av lagstiftning som nu föreslås dras även med problemet att två identiska brott kan värderas olika beroende på vem som utfört dem. Så är till exempel redan fallet med hat- och terroristbrott. Vilket i sig är att upphöja gärningsmannens motiv och att behandla människor olika inför lagen.
Om uppsåt föreligger, då måste en demokratisk rättsstat behandla alla lika inför lagen.
In i det längsta höll britterna fast vid denna princip. Man gav inte IRA:s våldsverkare »äran« att bli upphöjda till terrorister - utan dömde dem som de simpla mördare och våldsverkare de var. Genom att låta bli att särbehandla gärningsmännen undvek man också att ge dem en särställning som kunde användas av deras egna för att rättfärdiga eller glorifiera deras gärningar. Detta resonemang tycker jag är värt en del eftertanke.
För övrigt är jag inte helt övertygad om att det i dessa tider av turbulens, inskränkningar av det fria ordet och massövervakning är helt lyckat att dessutom inskränka föreningsfriheten.
Om inte annat för att vi inte vet vem eller vilka som kommer att ha den politiska makten i vårt land om 50, tio, eller fem år. Eller ens i mitten av september. Är det verkligen så klokt att servera framtidens makthavare verktyg som kan användas för att förtrycka folket, på en silverbricka?
Läs även:
• Brottsbalken bör inte underskattas »
• Experter skeptiska till förbud av rasistiska grupper »
• Experter varnar om regeringens förbudsförslag »
Nu när HAX kan publicera är världen återställd.
SvaraRaderaHär behöver benas lite.
SvaraRaderaFörst, grundlagen medger att föreningsfriheten inskränks i fråga om organisationer av militär natur eller organisationer som innebär förföljelse på grund av hudfärg eller etniskt ursprung.
Man kan ju lägga mycket i ordet ”våldsbejakande” men det torde inte falla inom ramen.
För det andra: att inskränka föreningsfriheten torde vara att förneka de som omfattas av dessa åsikter att med normal associationsrätt biljuds självständiga juridiska personer som kan ikläda sig rättigheter och skyldigheter, samt där de fysiska medlemmarna inte fullt ut ansvarar för den juridiska personens åtaganden.
Det handlar alltså både pm att anse sådana försök att bilda en juridisk person som oegentliga, liksom att upplösa en sådan association om den skulle finnas vara i strid mot reglerna.
Ingetdera är särdeles ovanligt. Ett aktiebolag som inte grundats på rätt sätt kan inte registreras och därmed finns det inte. Regleringen kring ideella föreningar är snårigare, men sådana ska i vart fall inte kunna tilldelas organisationsnummer och kan därmed inte öppna konton eller ingå avtal. Medlemmarna i en sådan ”förening” kan räkna med att bli räknade som delägare i ett enkelt bolag och därmed solidariskt ansvariga för organisationens skulder. Det kan inte bara dykanupp en ny organisation när man stängt en.
Likvidation av juridiska personer sker också hela tiden. Mest känt är när en organisation är på obestånd och begär konkurs. Men det kan också vara att en styrelse inte kan tillsättas.
Hur avgör man om en organisation kvalificerar sig? Det blir ju ytterst en fråga för rätten. Vägran till registrering av myndighet kan överklagas till förvaltningsrätten. Fråga om tvångslikvidation torde göra till allmän domstol.