Sverige, ett lyxigare DDR?

På sätt och vis påminner dagens Sverige om de gamla öststaterna.

Makten måste upprätthållas till varje pris. Samtidigt befinner sig delar av statens verksamhet i kris. Systemets funktionärer tar på skygglappar och gör på sin höjd sitt - men ingen tar ansvar för varesig delarna eller helheten.

Det finns även något i tonläget som får mig att tänka på det gamla Östtyskland. Humorlöshet och fruktan för frihet. En stat som skriver folket på näsan vad det förväntas tycka. Ett rättsväsende under politisk kontroll. Kontrollmani kombinerad med oförmåga.

Sedan finns naturligtvis mycket som skiljer Sverige från det forna DDR. Det mesta utanför den politiska sfären, rent av. För det här handlar om en politisk kris - som är förhållandevis isolerad från mycket annat i samhället.

Min poäng är att det är samma politiska mekanismer som är i rörelse. En överhet som blir allt mer desperat vad gäller att behålla sin kontroll och sina privilegier. Och ju mer den försöker stärka sitt grepp, ju sämre går det.

Socialismen fungerar helt enkelt illa även i svensk tappning. Och dess sammanbrott har många gemensamma nämnare med öststatssocialismens fall.